10 lektioner i St. Pauli
Inte sedan Helan & Halvan debuterade i filmen Duck Soup 1927 har världen sett maken till radarpar. Förra helgen drog Jonas & Micke till St Pauli för att återigen lära sig ett och annat om Tysklands skönaste fotbollsklubb, göra oanmäld inspektion av gräsmattan på Millerntor och få några lektioner om livet i övrigt.
Hamburg tar emot oss med varma sommarfamnen på fredag eftermiddag. Vi famnar tillbaka genom att ta en Astra på Domschänke innan vi checkar in på hotellet. Det är bara vi och bartendern inne i den dovt bruna baren. Jag frågar honom (i en mycket hövligt ton ska understrykas); ”Do you speak any English?” Jag vet inte om man någonsin kan säga att ett ord med två bokstäver är korthugget, men mannens ”NO!” ringer fortfarande i skallen på mig. Lektion 1: inget jävla turisttjafsande på Domschänke.
När vi slängt in packningen på hotellet går vi ner till Backbord för en bit mat och några öl. Som efterätt bestämmer oss för att kasta lite pil och konstaterar snart att påsen med osorterade och minst sagt luggslitna dartpilsdelar vi får från baren är en gåta. Det tar tio minuter och två Jever att montera ihop två fungerande pilar, varav den ena är två centimeter kortare och har en sprucken flight. Lektion 2: man tar inte dart på så stort allvar här i krokarna.
I övrigt har vi en enkel kväll utan tokigheter. Vi tar en tur längs Landungsbrücken och knarkar vackra vyer och en kluckande Elbe i skymningen. De långa branta trapporna tillbaka upp mot Hafenstrasse tar nästan knäcken på oss. Med bultande hjärtan och pipande lungor når vi till slut plan mark. Lektion 3: tygla din lust att röka 14 cigg i timmen bara för att du befinner dig på en Raucherkneipe!
På lördag förmiddag zickzackar vi fram i folkmängden på loppmarknaden uppe på Neuer Kamp. Herr Möller investerar i retroporslin och dreglar över 60-talsmöbler. Det enda av intresse jag lyckas hitta är ett Polizei-tygmärke som tycks färskt rivet från närmaste polis. Jag avstår, tänker att jag kommer att få se nog av sådana som det är. Det blir också en tripp upp till Sternschanze där jag begår misstaget att prova en stilig jacka på Selekta. Väl på vill jag inte ta av den och måste därför ge butiksinnehavaren en massa pengar för att komma därifrån med jackan i behåll.
Plötsligt tutar det i mobilen och vi blir inviterade av herr HP att kolla när han och övriga i FC St Paulis femtelag spelar match mot Teutonia. En grym upplevelse att stå mellan Millerntor och bunkern med en Astra och se en brunvit elva ta en säker seger med 3-1. Eller om det nu är 4-1. När vi inser att de kommer fixa segern utan vårt omedelbara stöd passar vi på att smyga in på ett tomt Millerntor. Det minsta vi kan göra är ju att inspektera anläggningen inför söndagens avspark mot Hansa Rostock. Möller tar uppdraget på fullaste allvar. Några tuvor trampas till på den i övrigt fina mattan, straffpunkt och nätmaskor får en översyn. Allt är tipptopp så vi kan lugnt återvända till matchen på baksidan. Lektion 4: underskatta inte stämningarna man kan känna även på en folktom och ödslig fotbollsarena.
Snart befinner vi oss åter på Backbord där vi sammanstrålar med våra tidigare Paulibekantingar D, T och C. På storbildsskärmen ovanför oss ser vi hur Dortmund säkrar titeln i Bundesliga. Någon i sällskapet muttrar; ”I dislike Bayern, but I really dislike Dortmund...” Det hade visst någonting med det väldigt abstrakta begreppet ”köpelag” att göra... Och med de orden ekande i huvudet leder våra vänner oss vidare i kvällen till ett lägenhetskooperativ vid Paulinerplatz. Där bjuder vi på en svensk snapsvisa inför en måttligt imponerad församling. Next stop Jolly Roger och det blir en lång natt för Svensson. Det blir oi och ska och tralalala. Och det blir alldeles för många Astra. Fullständigt idiotiskt såklart, med tanke på söndagens alla happenings. Lektion 5: försök aldrig hålla öltakten med rutinerade punkare och skinheads på Jolly Roger.
Söndag förmiddag vaknar vi till de skärande tonerna av polissirener utanför hotellfönstret. Micke är fräsch som en nyponros, själv kan jag nog mer liknas vid en rutten bläcksvamp. Vi återser våra vänner från gårdagen för frukostvin på trottoaren och pepp inför den annalkande supporterdemon. Jag är blek om nosen, nobbar vin och dricker vatten. Som tillrest supporter från Sverige med endast sporadiska besök på Millerntor, är det lite knivigt att sätta sig in i hela spektrat när det blir ett sådant hallå kring en match som den mot Rostock. Domstolsbeslutet att neka Rostockfansen från att se matchen i Hamburg är galet, och öppnar upp för en fortsättning där kollektiva bestraffningarna och polisens undantagslagar bara kommer att fortgå. Flera fans/klubbar kommer nu sannolikt att få smaka på den medicinen. Men även om jag ställer mig bakom ilskan och farhågorna vill jag verkligen se matchen. Jag har rest lite för många mil för att stå utanför och lyssna på radio, även om det verkade vara minst sagt hög stämning där också.
Nåväl, jag och MM drar oss mot Millerntor en halvtimme innan kick off. Vi tar plats högst upp på östra långsidan, kanske för sista gången. Efter säsongen ska läktaren rivas för att ge plats för en ny. Trist på sätt och vis, men då kanske det inte kommer att dra så förbannat kallt om nacken från gluggarna högst upp, brrrr. Det är absolut inget fel på stämningen inne på Millerntor trots bojkotten. Doften av öl och joints är dock inte riktigt vad jag behöver i mitt tillstånd. Ebbers får mig dock att härda ut när han mycket vackert gör 1-0 efter knappa kvarten. Ett antal skott från träbenen i Rostock som går 150 meter över mål gör mig också lite muntrare. Andra halvlek blir en uppvisning av St Pauli som gör både 2-0 via Fussballgott Ebbe och 3-0 signerat Bartels (mer matchrapport här). Efter slutsignalen böljar You'll never walk alone fram och huden knottrar sig på både armar och ben. Lektion 6: mössa och halsduk och jacka med hög krage kan vara bra att ha på läktarna i april.
Direkt efter matchen måste den käre dubbel-M fånga tåget till Sverige och andra förpliktelser. Själv måste jag fånga en timme mikrosömn. Därefter släpar jag mig ner till Jolly Roger för att åtminstone bidra med ett huvud till massan. Polisen surrar som myggor i Norrland, irriterande många och uppenbart blodsugna. Plötslig finner jag mig avskärmad utanför Jolly Roger. Jag får veta att medan jag låg och snusade på hotellet hade det vattenkanonats och stökats en hel del längs Budapester Strasse (En av många snuttar om det här!). Jag börjar föra en argumentation med en av poliserna för att komma ner till Paulinerplatz. Det är synnerligen lönlöst. Jag tvingas istället ta en rejäl omväg runt kvarteren. Lektion 7: öga mot öga med ett par hundra tyska kravallpoliser uppbackade av en fordonspark hämtad ur Blade Runner är man inte så kaxig som man kanske vill tro.
Så småningom hittar jag C, T och A i den smärre kalabaliken i gyttret av smågatorna. Mitt bakistillstånd ger förstås upphov till viss munterhet och gliringar. Det bjuder jag på. Sjutton pommes frites och tio liter vatten senare kan jag bara konstatera att kroppen inte vill det samma som hjärtat. Jag tumlar tillbaka till hotellet och somnar innan huvudet träffar kudden. När jag vaknar fjorton timmar senare är det måndag förmiddag. Jisses! (Repris lektion 5)
En grå måndag. Jag fotograferar en lyftkran nere vid Elbe till semesteralbumet. En halvtimme senare står jag i Sternschanze och bankar ilsket på uttagsautomaterna som inte vill ge mig mer pengar. Med vissa matematiska kullerbyttor försöker jag räkna ut hur jag ska få skramlet i fickan att räcka hela vägen/tiden till Malmö tisdag kväll. Resten av dagen blir en orgie i kostnadseffektivt strosande på måfå längs bakgator och sidostråk i Sternschanze och St Pauli. Det är alltid nyttigt att testa vägar fötterna inte vandrat tidigare. Framåt aftonen prioriterar jag en vällagad restaurangpizza framför en konsert på Rote Flora. Lektion 8: spendera inte hela reskassan på en snygg Harrington första dagen.
Tisdag. Med ett uppbådande av mina sista krafter får jag igen resväskan. U-bahnar gula linjen till Bahnhof och lokaliserar tåget som ska ta mig till Köpenhamn och Malmö. Jag gör en sista ekonomisk prioritering på färjan över till Rödby. Istället för en osmaklig tallrik med ett panerat stycke av något obeskrivligt, väljer jag att investera i ett jumbopack engelsk lakritskonfekt. Det räcker nästan hel vägen hem. Lektion 9: undvik allt panerat som inte går att artbestämma.
Summa summarum. Trots vissa självförvållade kroppsdeffekter har det varit en både händelserik och trevlig resa. Den här gången också. FC St Pauli knockade Hansa Rostock ut ur Zweite och såg till att hoppet om en kvalplats i högsta grad lever. FC St Paulis femtelag tog tre poäng. Kraftfulla aktioner visade att supporterkulturen tänker kämpa för sin överlevnad, trots att polisen önskar något annat. Jag har känt Hamburg knocka mig ner i sockorna, men jag reste mig på nio och kom hem. Den här gången också. Lektion 10: Es ist erst vorbei, wenn die fette Dame singt (som google translate så vänligt ger mig)
