St. Pauli - Holstein Kiel5 - 1
5-1 mot Holstein Kiel - är det nu det lyfter?
En hackig start på säsongen rent offensivt, med enbart en seger och tre gjorda mål. Hur ser det ut efter ett 16 dagars långt uppehåll? 5-1 mot Holstein Kiel, fyra otroliga mål och nu även ensamt obesegrade. Går det att påstå att det var säsongens viktigaste seger när vi tittar tillbaka i backspegeln om åtta månader? Kanske det.
Vi känner alla till det vid det här laget. En seger, fyra raka kryss och tre gjorda mål på fem matcher. Det var minst sagt ett välbehövligt landslagsuppehåll man gick in i. Det blev två ändringar inför matchen. Lagkaptenen Jackson Irvine skadade sig under det (välbehövliga) landslagsuppehållet när han spelade för Australien mot Mexiko och det verkar fortfarande oklart hur länge han blir borta. Han ersattes av sin landsman Connor Metcalfe. Manolos Saliakas var borta på grund av sjukdom och ersattes av Philipp Treu. Utöver detta fick, som jag har förespråkat ett tag nu, Johannes Eggestein chansen från start istället för Albert Albers.
Vid seger för kustlaget Kiel hade de gått upp på förstaplats. Inför matchen tänkte jag att det skulle bli en väldigt jämn match och när matchen drog igång 13.30 var jag väldigt nervös. 10 sekunder senare skapade St. Pauli sin första hörna och nervositeten släppte redan då. Sedan exploderade det. Fanns det någon som helst osäkerhet från St. Pauli efter den hackiga starten på säsongen och flera spelare borta så syntes det inte överhuvudtaget. Det skapades fler chanser, fler hörnor och efter att en hörna rensades undan kom Connor Metcalfe springandes, drog till på första touch från 25 minuter och sköt in den i vänstra krysset från en snäv vinkel. Som Connor själv sa: "Det bästa målet jag någonsin gjort". Bara tre minuter senare kom nästa drömmål. Svenske Eric Smith drog till på frispark i samma kryss som matchens första mål. 2-0 efter sju minuter mot ett normalt sett starkt Kiel. Två mål som definitivt skulle påverka resten av matchen. Odalapo Afolayan gjorde 3-0 i minut 38. Kiels första riktigt farliga målchans (förutom ett avblåst offsidemål) kom kort därefter när de fick ett friläge där Nikola Vasilj lyckades stå ivägen. 3-0 i halvtid.
Jag förstod knappt hälften av vad som hände. På 38 minuter hade St. Pauli gjort lika många mål som man gjort under de fem inledande matcherna. Det var inte heller bara målen utan det var också spelet. Även om St. Pauli har i det stora hela spelat bra under säsongen var detta något utöver det vanliga. Det var mer eller mindre en överkörning. Kiel hängde inte alls med och St. Pauli gjorde sin bästa halvlek denna säsongen. När andra halvlek drog igång letade sig Kiel in i matchen igen. Som den negativa supportern man lätt blir (det ingår väl i paketet i att vara fotbollssupporter?) tänkte man att det känns typiskt. Nu kommer St. Pauli ta det lugnt resten av matchen, Kiel letar sig in och vänder denna skiten. Orolig blev man iallafall när Kiel lyckades reducera via före detta Tottenham-spelaren Lewis Holtby och lyckades därmed med såväl ett mål som ett gult kort sedan han byttes in fem minuter tidigare. Långvarig blev inte hans match. I minut 61 tacklades Connor Metcalfe av just Lewis Holtby. Connor behövde tejpas längs med käkbenet. Så då fick Lewis ett andra gult kort och därmed utvisning? Självklart om ni frågar mig. Absolut inte om ni frågar domare Bastian Dankert, som höll Holtby kvar på planen. Det gjorde dock inte bortatränaren, som bytte ut honom sex minuter senare. En 22 minuter lång match för Holtby, som verkligen hamnade i centrum den korta tiden. Det var också de enda 22 minutes of fame som Kiel fick, för resten av matchen blev St. Paulis. Lars Ritzka ville inte vara sämre än sina lagkamrater och gjorde även han ett drömmål från 25 meter efter en passning av Johannes Eggestein i minut 70. Därefter byttes Johannes Eggestein ut och Albert Albers, som dessvärre skulle få ett mål bortdömt för offside. I minut 77 kom nästa byte när Elias Saad, som för en gångs skull inte var den mest framträdande idag, ersattes av Etienne Amenyido. Ett mycket glädjande besked då Amenyido, efter skadebekymmer, gjorde sin första match sedan 12 november. På stopptid skulle även Marcel Hartel göra ett drömmål utanför straffområdet och sätta slutresultatet 5-1. Dessvärre fick vi inte se nyförvärvet Simon Zoller, men idag går det inte att klaga på det.
För två veckor sen satt jag här och oroade mig för säsongen och då går St. Pauli in och vinner 5-1 mot en möjlig uppflyttningskandidat. Innan matchen hade man gjort 3 mål och nu uppe på 8 mål. För den som bryr sig om statistik visar ligans officiella statistik att xG (förväntade mål) endast låg på 0.96 för St. Pauli, vilket visar på vilka otroliga mål man gjorde idag. Kiels xG var för övrigt på 1.35. På pluskontot är det värt att addera att spelet blir bara bättre och bättre, Etienne är tillbaka från skada och Connor kan mycket väl bli en fullgod ersättare till Irvine, när det klarnar för oss hur länge han blir borta. För att maximera pluskontot kan man nämna att efter Magdeburgs förlust mot Schalke och Hamburger SV förlorade förvånansvärt nog mot Elversberg så är St. Pauli det enda laget som ännu inte förlorat en match denna säsongen. Idag mår vi jävligt bra.
