St. Pauli - Fortuna Düsseldorf5 - 6
Cupäventyret är över för denna gången
Uttåg ur cupen och säsongens första förlust är ett faktum efter straffdrama. Men det kunde ha blivit mer än vad vi fick.
Vad ska man kalla det hela? Haveri är fel ord med tanke på vilket äventyr cupen har varit. Å andra sidan fanns det för ovanlighetens skull en potential att gå väldigt långt, för så sällan har det gått så dåligt i DFB-Pokal för de bästa lagen. Bland andra Bayern München, Borussia Dortmund, RB Leipzig och Eintracht Frankfurt har alla blivit utslagna ur cupen. Kvar stod fler lag i andradivisionen (fyra stycken) än i Bundesliga (tre). Dessutom är FC Saarbrücken från tredjeligan fortfarande med i leken. Är det något år man ska gå långt i cupen är det i år.
St. Pauli presenterade tre ändringar i startelvan jämfört med senaste matchen, som också var mot Fortuna Düsseldorf. Sascha Burchert fick ställa sig i mål. Han har stått samtliga matcher i cupen och även om det är logiskt att låta andramålvakten få spela matcher i cupen så ifrågsatte jag beslutet redan innan matchen. Nu spelade vi inte mot Atlas Delmenhorst eller FC Homburg från de regionala divisionerna, utan mot en motståndare i samma division som oss själva, som vi spelade mot tre dagar tidigare. St. Pauli var mycket bra i den matchen och det var givet att anta att Fortuna gjort sin läxa denna gång. Därför kan det vara värt att spela i den mån det går med sina bästa spelare. Dessutom med tanke på att Nikola Vasilj har sett mycket bra ut senaste tiden. Övriga ändringar var Etienne Amenyido in från start istället för Elias Saad, Etiennes blott andra start för säsongen samt Lars Ritzka in istället för Manolis Saliakas. Ritzka var startspelare halva hösten men tappade den till förmån för Philipp Treu, som gjort det mycket bra.
Resultatet av ändringarna? En tackling av Burchert i 38 minuten som ledde till straff och sedermera ett ledningsmål för gästerna. Han sprang ut helt fel i situationen och straffen är verkligen inget att diskutera. Ett misstag av reservmålvakten. Amenyido och Ritzka hängde inte med alls och båda blev utbytta i halvtid till förmån för just Elias Saad och Manolis Saliakas. Därmed var man tillbaka till den startelva (förutom Burchert i mål) som startade i ligamatchen mot Fortuna. Ett tydligt tecken på att Hürzeler inte var nöjd med vad han såg. I andra halvlek tilldelades även St. Pauli en straff som Marcel Hartel givetvis satte. Kvitterat till 1-1 och Hartel gjorde sitt 15 mål för säsongen. Fem mål på senaste fyra matcherna och det känns ganska tydligt att han är en av lagets bästa spelare.
Även Johannes Eggestein hade det svårt. Förutom några få aktioner, bland annat ett distansskott, fanns det inte mycket att ta på. Spelet som utvecklades under matchen gynnade inte Eggestein, där han blir väldigt ensam uppe på topp. Till slut fick Eggestein gå ut och in kom istället Maurides, som senare (tyvärr) skulle få stå i centrum. I samband med det bytet klev även Aljoscha Kemlein av till förmån för Carlo Boukhalfa. Samarbetet mellan Kemlein och Hartel som har fungerat mycket bra de senaste två matcherna såg tyvärr inte lika bra ut.
1-1 innebar en förlängning. Där uppstod ett läge som borde ha blivit mål och det ser fortfarande helt otroligt ut att det inte blev mål. Marcel Hartel fick inte ett öppet mål, men inte långt därifrån. Maurides med ett bra förarbete (hans bästa aktion i St. Pauli hittills?), bollen rensades svagt undan av en försvarade och nådde fram till Hartel. Han hade all tid i världen, la bollen till rätta med fötterna... och sen ett helt bedrövligt avslut. Jag har sett reprisen flera gånger och det känns som att absolut ingen, allra minst Hartel själv, förstår hur den gick klart över. I mer eller mindre sekvenser efter kom nästa bakslag. Ett distansskott av Fortuna som bara ska räddas. Det gjorde Burchert också, men släppte en obegriplig retur som Tanaka sprang på och satte ett nytt ledningsmål för gästerna. Med tanke på distansen på skottet ska den bollen bara räddas utan en retur.
I absoluta slutskedet av matchen fick tränaren Fabian Hürzeler sitt andra gula kort för matchen och blev utvisad. Tyvärr inte första gången denna säsongen. Nu måste han börja välja sina strider och hur han förmedlar sina strider. Oklart exakt vad han sa, men klart är att Hürzeler som inför denna matchen kommit tillbaka från en avstängning har en ny avstängning att vänta. Frågan är hur laget reagerar på att detta händer ännu en gång. Supportrarna reagerade i varje fall med applåder och trots sin ibland bristande disciplin är han oerhört omtyckt. Någon knapp minut senare kom Daniel Sinani, som hoppat in tidigare istället för Odalapo Afolayan, med ett inlägg i straffområdet. Carlo Boukhalfa vann nickduellen och nickade stolpe-in. 2-2 i det absoluta slutskedet och jag kunde verkligen inte tro mina ögon. Mentalt hade jag börjat förbereda mig för sorg över att ha förlorat och nu blev det en oerhörd eufori. Det märktes också bland de nästan 30 000 supportrarna på plats. Det var också väldigt fint att se Hürzeler fira målet med supportrarna.
I och med detta väntade en straffläggning. Här tänkte jag att St. Pauli skulle ha ett mentalt övertag i och med det sena kvitteringsmålet. Fortuna var liksom någon minut från att vinna cupmatchen och nu är det istället ett orättvist sätt att avgöra matchen på: straffar. Straffläggningar är alltid jobbiga för alla inblandade. Det krävs ett stort mod att gå fram för att skjuta en straff. Speciellt när man är först. Det ansvaret tog svensken Eric Smith (St. Paulis nästa lagkapten?) och satte sin straff säkert. Hoffmann gjorde mål för Fortuna och sedan var det Elias Saads tur. Elias Saad chippade sin straff och på reprisen fick man se hur Hürzeler och hans assisterande Peter Nemeth pustade ut. Nästa straff missade Fortuna. Från att ha jagat i underläge stora delar av matchen hade man nu överläget för första gången. Daniel Sinani satte sin straff och vid det tillfället stod det 3-1. Fortuna satte sin och sedan var det Maurides tur. Maurides som skrev på för St. Pauli för ett år sen har haft en väldigt skadedrabbad tid. Förra säsongen gjorde han sin sista match i mars och var sedan inte tillbaka förrän i derbyt mot Hamburger SV i december och fick då spela 4 minuter. Därför kändes det väldigt typiskt att han missade sin straff. 13 inhopp hittills i St. Pauli och 230 minuters spel. 46 minuter i denna, vilket är hans längsta match i St. Pauli. Att då missa en straff i en så viktig match känns inte bra för varken oss eller för honom.
Tillbaka till straffläggningen. Fortuna satte sin straff och nu var det utjämnat, 3-3. Den som kliver fram för St. Pauli är Marcel Hartel. 15 mål. Ett straffmål idag. Självklart ska han gå fram och sätta sin straff. Straffen skjuter han åt samma håll som sitt tidigare straffmål. Förutsägbart och straffen räddas. Straffen tas om eftersom målvakten inte står med någon fot på mållinjen. Hartel skjuter denna gången åt andra hållet. Förutsägbart och straffen räddas ännu en gång. Fortuna har chansen att avgöra matchen och Christos Tzolis sätter den, springer fram till St. Paulis supportrar och firar. Där och då är man trött på allting. Euforin som fanns i och med målet i minut 121 är som bortblåst. Säsongens första förlust, om än i en straffläggning, är ett faktum. Uttåg ur cupen. Detta var vår chans att kunna gå riktigt långt i cupen.
Vad drar man för slutsatser av matchen? Två målvaktsmisstag av Sascha Burchert var kostsamma. I en kvartsfinal mot en motståndare på samma nivå som en själv borde inte reservmålvakten stå. Marcel Hartel får inte missa ett nästan öppet mål och två straffar i en straffläggning, hur bra han än har varit hittills. Maurides känner jag verkligen för och han grät efter matchen. Känns som att han tog på sig förlusten. Han har verkligen haft en jobbig tid hittills i St. Pauli. Jag är rädd för att det inte blir bättre än så för honom. Om man ändå ska ta med sig någonting positivt är min tanke så här: får jag välja mellan en cupvinst och missad uppflyttning eller uppflyttning men kvartsfinalsförlust i en straffläggning väljer jag ändå det senare.
Nu är det fullt fokus på ligan resten av säsongen. Härnäst väntar Greuther Fürth med två svenskar i laget: Andreas Linde från Skåne och Branimir Hrgota, uppvuxen i Jönköping, som snart har spelat 12 år i tysk fotboll. Greuther ligger tvåa i ligan så det är ännu en tidig seriefinal! På tal om två svenskar i laget så bör jag flika in att numera har även St. Pauli två svenskar i laget. I förra veckan skrev Erik Ahlstrand på för St. Pauli. Erik kommer senast från Halmstads BK och har trots sin unga ålder redan gjort 125 ligamatcher för Halmstad. Han var en nyckelspelare förra säsongen på det centrala mittfältet och har på senare tid spelat i en lite mer offensiv roll. Han var även uttagen i januariturnén för landslaget. Jag har sett honom lite grann och är positiv till hans intåg. Samtidigt, som jag nämnt tidigare, har Marcel Hartel ett utgående kontrakt. Att en spelare i en offensiv roll hämtas in kan mycket väl betyda att Hartel kan vara påväg bort i sommar. Håller tummarna för att vi siktar på att behålla Hartel och att Erik Ahlstrand breddar truppen, men jag tvekar lite.
