St. Pauli - Union Berlin3 - 2
Sen straff och seger till St. Pauli
2-0 blev 2-2. Men St. Pauli fixade tre pinnar ändå.
”Die stimmung ist exzellent”, gormade tv-kommentatorn uppspelt gång på gång innan matchen ens var igång. Och visst... Det var något speciellt i luften den här aftonen. Millerntor var på hugget och sången rullade runt läktarna uppbackad av ett oändligt antal Astra.
Domaren satte till sist pipan till munnen och matchen kunde sparkas igång. Alex Meier i St. Pauli tog inledningsvis för sig med extra iver i närkamperna liksom för att pissa revir och brösta upp sig. Men första gula kortet gick istället till Allagui efter fyra minuter.
Det var tydligt att det skulle bli en sådan afton: en högintensiv Zweiteliga-match med många halvknäppa tacklingar runt omkring på den gröna mattan. Men domaren var med på noterna och höll spelarna i örat. Som en konsekvens därav fick Union Berlins Manuel Schmiedebach syna det gula kortet åtta minuter senare.
Därefter fortsatt tätt mellan frisparkarna och ett haltande spel i båda riktningarna. På läktarna frös man och försökte få upp värmen med en liten engelsk ramsa: ”We love St. Pauli, we do! We love St. Pauli, we do! We love St. Pauli, we do! St. Pauli, we love you!”
Fortsatt böljande spel med en viss fördel Union Berlin som verkade tryggare med bollen, och i den 20:e minuten kom matchens första riktigt stora chans då Union plockade upp en slarvigt rensad boll från Carstens som Himmelmann dock kunde rensa undan med stor möda. Minuten senare fick han åter sträcka på sig och rädda bollen på mållinjen efter en tämligen läskig hörna.
Sen hände det som brukar hända i fotbollens underbara värld: från ingenstans slår St. Pauli till och prickar in 1-0 genom en riktig pärla från Allagui. Pang in i burgaveln! Ett inte helt rättvist mål med tanke på Unions spelövertag (eller så kan man säga att det var ett bevis på de brunvita gossarnas effektivitet).
Lite berlinsk frustration givetvis de kommande minuterna efter målet i kombination med brunvit geist. Men också, i ärlighetens namn, fortsatt oorganiserat spel med många konstiga beslut i båda riktningarna. Men matchen rullade på och efterhand mattades Unions intensitet av. I 33.e minuten drar St. Paulis Flum på sig ett gult efter att ha försökt sno en Unionspelare på såväl tröja som byxor. Och ett par minuter senare kommer det gula upp igen när Unions Friedrich helt utan pardon sänker en brunvit i mittcirkeln.
Sedan åter lite hipp-som-happ-fotboll. Med lite tur hade dock Paulis Allagui kunnat utöka ledningen vid två tillfällen. Men så blev det inte.
Andra halvleken började och Union tryckte på och visade att de inte var nöjda med resultatet. St. Pauli gjorde vad lag brukar göra i ett sådant läge: ta god tid på sig, söka frisparkar, dra ut på det hela, rulla runt i gräset och grimasera. Trist? Javisst. Cyniskt? Mm, det var det. Men så såg det ut i alla fall. Sen drygt 15 minuter in i andra får St. Pauli en hörna och då händer det igen: bollen går i en vacker bana in i straffområdet och där sätter helt enkelt Alex Meier huvudet till bollen. 2-0 är ett faktum och jubel i busken! Mer Astra till folket!
Men sen var det som om St. Pauli trodde allting var i hamn. Laget backade hem och sparkade bollen lite hit och dit kändes det som. Eller så var det kanske så att Union Berlin åter tog tag i det hela.
För i den 84:e minuten reducerade Promel. Union Berlin fick ytterligare energi och pressade på som om det gällde livet. Och bara minuten senare var krysset ett faktum när Suleiman Abdullahi från nära håll tryckte in bollen på en retur från en olycklig Himmelmann.
Där och då tyckte jag nog att det var ett ganska ok resultat. Men medan jag satt där och reflekterade hände det igen! Unions målskytt Abdullahi drar ner en brunvit i eget straffområde på övertid och domaren kan inte annat än att blåsa straff. Efter sedvanligt gruff, armfäktning, protester und so weiter, kunde Alex Meier till sist stega fram och trycka in 3-2 till St. Pauli.
Millerntor goes bananas givetvis, och efter ytterligare någon minut eller så sätter domaren pipan till munnen och blåser av kvällens tillställning.
Pust och Hallelujah!
* * *
(Och om man vill kika i tabellen så ser det rätt kul ut just nu.)
