Obesegrad höst - nu laddar vi upp inför våren
Tvåa i ligan, 0 förluster, obesegrade i nio månader, kvartsfinal i DFB-Pokal. Är det nu pusslet faller på plats?
Nu har jag inte skrivit här på nästan fyra månader, så nu är det verkligen på tiden med ett nytt inlägg!
När jag läser tillbaka var jag minst sagt försiktigt negativ inför säsongen. Backlinjen hade liksom luckrats upp. Jakov Medic gick till Ajax (hur går det där egentligen?) och Leart Paqarada, lagets bästa spelare, lämnade gratis. Offensivt hade lagets bästa målskytt Lukas Daschner också försvunnit. Inte undra på att man kände en rädsla inför säsongen?
Jag hade fel och aldrig har jag varit så glad över att ha så fel. Jag blev rejält motbevisad. Facit hittills? Tvåa i 2. Bundesliga och noll förluster som enda lag. Säsongen började dock lite trögt, det får man erkänna. Seger i premiären och sedan fyra raka kryss, varav tre var mållösa. Sedan påbörjades en målkavalkad i omgång sex. I nästföljande sju matcher gjorde St Pauli två eller fler mål i samtliga matcher. och höstens topp nåddes i och med 5-1 mot FC Nürnberg.
Visst går det att hitta negativa infallsvinklar i detta också om man så vill. Fyra kryss på de sista fem matcherna i höstas (alltså mer eller mindre identiskt med hur säsongen började). Serieledningen hölls fram till omgång 17 där vi blev omkörda av Holstein Kiel. Just att vara herbstmeister, höstmästare, är en stor grej i Tyskland så det hade varit stort att få behålla den serieledningen. Dessutom är 9 av 17 matcher, alltså en majoritet, oavgjorda matcher.
Men den infallsvinkeln väljer vi inte. För utvecklingen laget har tagit de senaste 12 månaderna är helt otrolig: Efter omgång 17 förra året låg St. Pauli på femtonde plats, bara en plats ovanför negativt kval. Enbart tre segrar på hela hösten, där 3-0 mot den stora rivalen Hamburger SV var ett av få glädjeämnen. Timo Schulz hade gjort mycket bra saker i St. Pauli, men där stod man stilla och stampade. Den 6 december 2022 fick han lämna och assisterande tränaren Fabian Hürzeler, vid tillfället 29 år ung, tog över. Effekten? Tio segrar och tre insläppta mål på de första tio matcherna och man klättrade ända upp till fjärde plats. Helt plötsligt var man med i uppflyttningssnacket när man tio matcher tidigare var nära att åka ur. Till slut blev det en femteplats, vilket över en hel säsong är en helt klart godkänd placering. Framför allt efter hur hösten såg ut. Då kan vi leva med "bara" en andraplats.
Förra säsongen under Hürzeler blev det totalt två förluster och den senaste var 21 april mot just Hamburger SV. Efter en otroligt svängig match vann HSV till slut med 4-3. Den matchen är med andra ord senaste gången St. Pauli förlorade en tävlingsmatch. Nästan nio månader sen. 25 matcher har spelats sedan dess. Kollar man på kalenderåret 2023 är St. Pauli bästa laget i 2. Bundesliga.
I St. Pauli pratas det ofta om att laget alltid gör en bra höst och sedan en dålig vår eller tvärtom. Vi fick se det ifjol. Vi fick också se något liknande säsongen 2021/22. St. Pauli ledde serien mellan omgång 8 och 19. Fick några dåliga resultat under våren och tappade. Hämtade upp sig och låg så sent som omgång 27 återigen på förstaplats. Då tar St. Pauli enbart en vinst på sista sju och slutar femma. Med dessa erfarenheterna i bagaget finns det folk som är skeptiska. Men andra menar också på att det känns annorlunda i år. Vi har ett bättre lag än någonsin, kanske inte på pappret, men på planen har det aldrig sett bättre ut.
Så vad tror jag om våren? Det mest avgörande skedet tror jag vi får se framför allt de kommande fem matcherna. Det handlar om att sätta tonen för våren. Några dåliga resultat där och vi tappar snabbt mark. För trots att det har gått nio månader sedan senaste förlusten är det alltjämt väldigt jämnt i tabellen. Det är bara fyra poäng ner till den, för St. Pauli, berömda femteplatsen. Dessutom får man klara sig utan två spelare: Connor Metcalfe och Jackson Irvine, där den sistnämnde är enligt mig lagets viktigaste spelare. De två mittfältarna är på landslagsuppdrag med Australien då det spelas Asiatiska mästerskapet. Mästerskapet skulle ha spelats i somras i Kina, men på grund av osäkerheten kring Covid-19 flyttades mästerskapet till Qatar och på grund av höga temperaturer får det spelas januari-februari. Fotbollsmästerskap som flyttas till Qatar vintertid känner vi igen vid det här laget. Finalen spelas den 10 februari och hur länge våra australiensare blir borta är beroende av hur långt Australien tar sig. Rent krasst får man räkna med att de missar de fyra första matcherna, plus cupmatchen mot Fortuna Düsseldorf.
Laget är just nu på träningsläger i Benidorm och har fått förstärkning av Aljoscha Kemlein, en 19-årig mittfältare från Union Berlin, som är inlånad resten av säsongen. Gissningsvis på grund av just Asiatiska mästerskapet. Vad jag har kunnat få fram om Aljoscha Kemlein är skralt. Under hösten har han gjort följande: Inhopp i de två första Bundesligamatcherna, totalt 27 minuters speltid. Dessutom ett inhopp på 7 minuter i Champions League mot Real Madrid. Annars är han ordinarie i U-lagen och har bland annat spelat fyra hela matcher i UEFA Youth League samt sex matcher i Tysklands U20-landslag. Detta är statistik som kanske inte säger så mycket, men klart är att Union Berlin tror på honom: samtidigt som han lånas ut till St. Pauli förlängde han sitt kontrakt med Union Berlin. De är alltså inte beredda att bli av med honom. Ska jag gissa tror jag inte att Aljoscha tar en ordinarie plats i St. Pauli, iallafall inte när Asiatiska Qatar-mästerskapet är över och vi får tillbaka våra kära australiensare. Men säsongen ska avgöras, vi är med i tabelltoppen och dessutom i kvartsfinal i DFB-Pokal (Tyska cupen). Det lär behövas lite rotation, så lånet känns ändå helt rätt. Vi får hoppas att Aljoscha kan göra skillnad.
Nu väntar en träningsmatch på fredag mot ligakollegan Osnabrück och sedan bär det av tillbaka till Hamburg. Ligan drar igång igen den 20 januari mot klassiska FC. Kaiserslautern.
