Ett välsmakande päron i Hamburg

Reserapport St. Pauli 13-16 september 2013

Vi har inga vidare matchresultat med oss från flertalet av våra tidigare besök på Millerntor. Ofta har matcherna gått åt pipan medan stämningen och bemötanden från supportrar och annat löst folk kring klubben har varit snudd på obeskrivligt bra. Dags för en förändring avseende det förstnämnda resonerar jag och MM när vi på fredagen låter tåget transportera oss genom Danmark på sin väg mot Rödby/Puttgarden och vidare mot Hamburg.

Astra och Mexicaner
Efter en (med St Pauli-mått mätt) stillsam fredagskväll vaknar vi upp till matchdag och sniffar grimaserande på våra kläder. Att kunna röka på barerna har absolut sina charmiga sidor, men doften som sätter sig i kläderna är inte en av dem. Nåväl, efter att vi hämtat ut våra matchbiljetter tänker vi sticka in huvudet på Fanladen nere vid Paulinenplatz. Lokalerna går dock inte att känna igen och tycks nu inhysa en liten resebyrå eller något liknande, medan Fanladen har flyttat in på Millerntor. Trots detta går det av någon märklig anledning utmärkt att köpa sig varsin Astra i lokalen. Vi bär dem med oss och återvänder till Millerntor där vi snart kommer i slang med en trevlig herre som bjuder på Mexicaner-snaps. Vi borde antagligen beteckna det som mordförsök för snapsen tycks bestå av lika delar läkarsprit och tabasco. Det river fortfarande i halsen när vi tar plats i kön till norra kortsidan.

Den norra kortsidan är den sista delen på Millerntor som ännu inte fullt ut moderniserats. Det har sin charm och jag har ingenting emot att stå där på den nötta asfalten, besöka de rangliga toalettbarrackerna och läsa Bukowskicitat på tyska, eller med viss oro kasta ett öga på byggandsställningarna som håller uppe läktarkonstruktionen. Men någon gång vore det förbannat kul att uppleva en match i orkanens öga på Südkurve. Modern eller ej. Nu får vi nöja oss med att i perfekt vinkel betrakta det hyggliga tifot de vecklar ut för dagen.

St Pauli sätter tonen bums
Knappt har vimplar, ark och snören åkt ner förrän John Verhoek gör sitt premiärmål på Millerntor i tredje minuten. Det sker efter en brytning på mittplan där bollen sedan når fram till Schindler på högerkanten, han lägger ett hårt lågt inlägg mot första stolpen där Verhoek vinklar in den. Skolboksexempel. Konfetti i håret och tjofadderittan.

Frankfurt maler sig oroväckande ofta fram på kanterna, men Tschauner plockar allt och är outstandig den här dagen. Utöver plockade inlägg gör han dessutom några riktigt svettiga, sannolikt matchavgörande, räddningar. När Marc Rzatkowski skjuter 2-0 drygt tio minuter in i andra halvlek råkar jag olyckligt placera en armbåge i fontanellen på tjejen framför mig. Trots mina uppriktiga ursäkter och bedyrande om att det trots allt är en armbåge av glädje blir hon inte så glad. Att just Rzatkowski fick sätta ett kändes rättvist, han var pigg och kreativ och visade stor styrka trots sina anspråkslösa 1.70 i strumplästen. En för mig positiv bekantskap.

På tal om att stöta ihop, trängas och yvigt vifta med armarna; det är lätt hänt och hör liksom lite till spelet på läktaren, och när det sker är det förstås aldrig avsiktligt. Jag känner att jag måste understryka det eftersom det även inträffar en fadäs nummer två. På min väg till toaletten, när jag ska klämma mig fram genom folkmassan på läktaren, känner jag hur min fot befinner sig på någon annans fot. Tyngdlagen har tyvärr redan börjat verka och jag kan inte förhindra att mina 100 kilo fördelar sig tungt och olyckligt på mannens tår. Trots mina uppriktiga ursäkter och bedyrande om att det trots allt är en Doc Martens av glädje blir han inte så glad. Å andra sidan kan jag ju också mena att om du tar plats på en fullsatt ståplatsläktare i tunna gympaskor får du någonstans skylla dig själv. En liten smula. En aning. Pyttelite.

Svettig sista halvtimme
Ja, ja, ja. Tillbaks till matchen. När Rzatkowski sätter 2-0 känns segern klockren men det förändras efter en mycket märklig situation bara fem minuter senare. En frankfurtspelare rumlar in i Tschauner och Halstenberg och hela trion faller ihop i en röra av armar och ben och övriga kroppsdelar. Bollen dimper ner via Halstenbergs rumpa och in i mål. Jag är inte rätt person att avgöra om Tschauner skulle haft en frispark i det läget. Reduceringen skapar en viss oro den sista halvtimmen. St Pauli reder slutligen ut stormen och Teixeiras fula kapning av Sebastian Maier på mittplan blir det sista att notera. Teixeira får rött i matchens näst sista ordinarie minut.

"Intensivt och attraktivt för publiken" var Frontzecks kommentar om matchen till mopo.de. St Pauli kan spela bättre än så här men gör på det hela taget en stabil match. Fabian Boll säger till samma tidning att de inte tänker be om ursäkt för en seger. Här hittar du highlights från det som inte behöver bes om ursäkt för.

Segern innebär ett rejält skutt upp i tabellen från en tolfte till en sjätteplats. Den brun-vita elvan har nu bara tre pinnar upp till Union Berlin och Greuther Fürth. Att målskyttet är igång på Rzatkowski och att Tschauner är snudd på omutlig är två ljusglimtar. Att HSV blev fullständigt utskåpade med 6-2 mot Dortmund samma kväll (vilket ledde till Finks avgång) är en tredje. Det drar ihop sig till en spännande höst.

Glädje trots saknad container
När jag tidigare i år såg AFM-containern lyftas bort från Millerntor hade jag nära till tårar. Jag vill påstå att det var där St Pauli vann mitt hjärta, och det blev en slags symbol för allt det jag uppskattar och dras till vad det gäller St Pauli. Jag måste erkänna att jag haft vissa farhågor om hur moderniseringen av arenan skulle utveckla sig och vad det skulle innebära för min, och säkert andra supportrars, förhållande till klubben när många av de tidigare strukturerna förändras. Min oro är, än så länge, obefogad. Idag huserar såväl Fanladen och AFM som flera andra grupperingar i bottenplan av Gegengerade. Att de olika lokalerna länkas samman av korridorer invändigt känns klockrent och är symptomatiskt för kulturen kring klubben: Tillsammans! Och det är tillsammans med hundratals andra fans som vi hänger kvar där bakom Gegengerade en lång stund efter slutsignalen och låter aftonens seger sjunka in, låter fånleendet sprida sig. Vi suger på karamellen som ännu smakar sött. Eller för att tala med Bukowski ännu en gång, men här på svenska i Einar Heckschers översättning: