Frölunda - Cardiff Devils9 - 2
Skit och mög på Millerntor
Lördagseftermiddagen slutade i moll. Men kvällen är ung: Let’s get drunk on cheap wine!
Jaha. Så skulle då St. Pauli visa att fadäsen i Bielefeld bara var ett olycksfall i arbetet. Så skulle Vrabec & Co vandra in på ett fullknökat Millerntor och försäkra alla brunvita själar om att ”nu jävlar blir det åka av”.
Och Hells Bells dundrar vid intåget och entusiasmen är på topp. Och sen blåser domaren igång spelet. Och St. Pauli stormar fram. Och det går undan. Och det är aggressivt. Och man rycks liksom med. Första vassa chansen tillfaller dock Bochum som efter dryga fem minuter har ett skott som slickar Tschauners ribba.
Dryga fem minuter senare får bortalaget hörna. Bolljäveln fladdrar genom luften, Holmar Örn Eyjolfsson hoppar upp och styr in bollen i mål via stolpen. Bollen går liksom i slow motion (eller ultra rapid som man sa en gång i tiden) men likt förbannat går den inte att stoppa. Matchuret visar elva minuter och Bochum leder alltså med 1-0. En snopen inledning på en match som så här långt redan är fullständigt förryckt på grund av de ständiga avblåsningarna och spelavbrotten.
Folket på Millerntors läktare gör vad de kan för att mana på, men det lossnar inte där nere på gröna mattan. Bollen studsar hit och dit. Upp och ner. Spelarna får liksom inte kontroll på eländet. Först i den 37:e minuten sticker de brunvita fram på allvar och Gonther har chansen att trycka in en kvittering på en skev retur. Men Bochums keeper Andreas Luthe är såklart med på noterna och kan utan större problem freda sitt mål.
Matchen rullar vidare. Frisparkarna avlöser varandra i båda riktningarna och spelsekvenserna är försvinnande korta. Passning, passning. Visselpipa! Passning, passning, kroppsfint, trilla omkull. Visselpipa! Ungefär så. Mitt i allt det här visselpipandet och trillandet är Bochum bara en tånagel från att utöka sin ledning. Men som tur är trampar Richard Sukuta-Pasu lite snett i det avgörande ögonblicket, och strax efteråt blåser domaren av för halvlek.
I paus finns inte mycket mer att säga än att det är en tillknäppt och stökig match och helt klart en besvikelse för brunvitt som inte får något flyt i sitt spel. Som att spela i en tvångströja ungefär.
I andra spelar St. Pauli i riktning mot Südtribune. Det borde kanske lyfta laget en aning, men fotbollen är fortsatt mer som… brottning. Spelarna faller ihop i små högar här och där. De faller som käglor, filmar och åbäkar sig. De slår ut med armarna, rullar med ögonen, grinar illa och haltar runt på samma övertygande vis som b-skådisar. Det är som varje tackling inbjuder till en show modell Ronaldo. Illa, illa, illa, tänker jag. Så vill jag inte se våra gossar bete sig. Stå upp, för helvete!
Men inte den här lördagen på Millerntor. Det ligger liksom i luften. Thy drar på en volley som träffar Bochums Marcel Maltritz rätt i nyllet. Givetvis faller han omkull. Givetvis rullar han sju, åtta varv för skottet var ju hårt så in i helvete. Givetvis måste han plåstras om. Givetvis tickar klockan.
På läktarna fortsätter sångerna att bölja:
Alé, Sankt Pauli, Alé,
magischer FC,
unser ganzes Leben,
uns’re ganze Kraft!
Men ingenting hjälper den här dagen. Vrabec kastar in Gregoritsch istället för Thy för att om möjligt få fart på St. Paulis offensiv. Men inget sker. Det liknar alltmer en parodi där på gröna mattan. Att röka en cigarett känns ta mig fan extatiskt i jämförelse med det som sker på plan. Frågan jag ställer mig är: Är det då två dåliga lag vi ser? Nja, åtminstone Bochum gör det de skall. De åker till Hamburg och kan vända hem med en poäng. De gör det de skall, och för ett lag som kämpar i bottenregionen är det inte så illa pinkat. St. Pauli, då? Hhmm… Den här lördagen är ingen bra lördag. Det är fantasilöst. Det är nyckfullt. Det är som om matchen inte gäller något. Det är som en sådan match man kan se i de lägre divisionerna där hälften av spelarna är bakfulla, och där resten önskar att de var någon annanstans.
I 72:a minuten går ex-skägget Kalla ut och in kommer Maier. Sex minuter senare ersätter Verhoek en frustrerad Fin Bartels. Men inget hjälper. Bochum gör det som St. Pauli skulle gjort mot Bielefeld förra helgen. De spelar av matchen. De drar ut på tiden. Domaren lägger till tre minuter och det sista som händer är när Rzatkowski drar på med ett skott utifrån som dundrar in i trävirket och hamnar någonstans åt Hauptribune till. Sen är skiten över.
Lika bra det.
Dagens Astra får gå till de ansvariga bakom insamlingen till flyktingarna som drivit i land på Lampedusa. Jag vet inte hur mycket som trillade ner i bössorna under dagen, men en insamling som syftar till att förbättra deras extremt torftiga levnadsvillkor kan inte annat än att uppmuntras.
Dagens Holsten ställer vi åt sidan så länge. Möjligen skall jag dricka den själv i något slags självspäkande syfte.
Slutligen skulle jag villa utropa ”Fuck off!” Men kvällen är ung och minnet är kort. Let’s get drunk on cheap wine!
