Adler Mannheim - Djurgården
2 - 1

Trist och deppig fredag

Efter en fin period i ligan för St. Pauli så kom det till sist en käftsmäll när Karlsruher SC gästade Millerntor.

Fan också… Det är som vanligt. Ingenting varar för evigt. Den vackra period som St. Pauli befunnit sig i nu ett tag får helt enkelt ta ett litet uppehåll. Coach Frontzeck fick som bekant sparken och assisterande tränaren Vrabec har styrt skutan sedan dess. Och han har ju gjort det med den äran: fyra segrar på fem matcher och en tredjeplats i tabellen inför kvällens match mot Karlsruher SC. Klackarna i taket och som ett brev på posten hade man skruvat upp förhoppningarna en aning.

Ännu en seger på ett i vanlig ordning fullknökat Millerntor var till exempel den julklapp jag hoppades på så här innan serieuppehållet. Men Markus Kauczinskis gossar i KSC ville gärna ha med ett finger i spelet och kunde – fråga mig inte hur – åka hem med 2-0 och tre poäng i bagaget efter full tid.

För det här var en match som St. Pauli borde ha plockat hem. Med aningen mer fokus och engagemang borde det gått vägen. Men det var som om våra brunvita gossar redan hade tankarna på jultomte, klappar, glögg och små sillarumpor. För just närvaron var svår att se i fredagens match. St. Paulis pojkar brukar kämpa och strida även om det är dömt att misslyckas. St. Paulis pojkar brukar alltid kunna lämna arenan med rak rygg även efter en svidande förlust för de vet att de i alla fall har kämpat. De har gjort vad de kunnat. Och de har alltid fått uppmuntrande hyllningar från läktarna.

Men just den här kvällen lös spelarnas engagemang med sin frånvaro under stora delar av matchen. De tog inte för sig i närkamperna. De tog inte de där löpningarna. De föll lite väl lätt i vissa situationer. Och ändå var det St. Pauli som var det spelförande laget. St. Pauli hade boll och St. Pauli skapade chanser. Och ändå – nej…

Istället kunde gästerna sätta 1-0 en bit in i andra halvlek när Illian Micanski – i princip på Karlsruhes första vassa anfall i matchen – skyfflade in bollen bakom Philipp Tschauner i den brunvita målburen.

St. Pauli fortsatte framåt efter målet, men alla försök var liksom krampaktiga och fantasilösa. I takt med att tiden rann iväg ökade frustrationen hos de brunvita och spelet blev allt mer stressat och slarvigt. Vrabec tog en chans och slängde in Michael Gregoritsch som en tredje anfallare för att om möjligt få till en kvittering i slutet av matchen. Men istället kunde gästernas Manuel Torres sätta 2-0 genom en snabb kontring och då gick luften ut hemmalaget.

På läktarna ljöd fortsatt sången: St. Pauuuuliii! St. Pauuuuliii! St. Pauuuuliii! Men ingenting hjälpte den här kvällen, och när domare Dr. Felix Brych satte pipan till munnen och blåste av matchen var det bara att ta ett djupt andetag och lite bittert konstatera att ingenting blir riktigt som man hoppats på.

Men, va fan… I februari rullar serien igång igen. Och då jävlar!