Middlesbrough - Luton
1 - 0

Vacker vissla i Heidenheim

Behov av syrgas och andra medikamenter när sista omgången av Zweite blev olidligt spännande in i det allra sista. I Darmstadt jublade till sist båda lagen.

Med fyra webbflikar och en stream tuggande var det så dags att på avstånd följa St. Paulis sista match för säsongen. Ett infernaliskt frustrerande sätt att ta sig an upplösningen av Zweite.

Ziereis och Alushi startade på bekostnad av Rzatkowski och Gonther. Annars var startelvan den samma som mot Bochum senast. Men nu står en aspirant till Bundesliga på andra planhalvan, och St. Pauli har förvånansvärt svårt att behålla bollen i några längre sekvenser, vilket naturligtvis är jobbigt i slutänden. De kämpar och står upp bra dock, och visst finns där några lägen där de kan ta ledningen, vilket möjligen inneburit en annan matchutveckling.

Darmstadt är uppenbart numret för stort, men det ska dock dröja till minut 71 innan Tobias Kempe smäller in en frispark från 25 meter som hittar nätmaskorna i Himmelmanns högra hörn. Resultaten på andra håll går tack och lov St. Paulis väg och ingen större fara på taket. Det är när cirka tio minuter återstår som det börjar bli dags att ta fram syrgasen, valiumburken och allt det där andra som hör till en nervdallrande säsongsavslutning.

Efter målet har St. Pauli några chanser, men 1-0 står sig. I 83:e minuten kommer Verhoek in för Schachten. I nästan samma stund reducerar Aue till 1-2, och Frankfurt tar ledningen mot Düsseldorf. Jag vrider på syrgastuben. På plan i Darmstadt är det irriterat med en del knuffande och väl valda ord. Fortfarande 1-0. Själv räknar jag på fingrarna och försöker få ihop scenariot framför mig. På stopptid är jag klar med matematiken och förstår att med rådande resultat så är St. Pauli trots allt klara för fortsatt spel i Zweite.

Då plingar det till - olycksbådande och avgrundsdovt - från en av webbflikarna. Om en över huvud taget kan öppna en webbflik lika långsamt som en smyger upp korten i en pokerhand, så är det precis det jag gör. Mycket jävla riktigt; Aue har kvitterat i minut 91 och jag känner världen gunga under mig. Om Aue också lyckas trycka in ett segermål så skickar de ner St. Pauli på kvalplats. Valiumburken öppnas. Det tar sinnessjukt lång tid för den där matchen i Heidenheim att spelas klart. Sekunder känns som timmar.

Under tiden är planinvasionen i Darmstadt ett faktum och avancemanget till Bundesliga firas som sig bör. En reklambanner för extrem självsvält lägger sig över bildrutan, men jag gör en tvåfotare och fintar upp skiten på läktaren. Lägger in en trippel prilla snus och fladdrar mellan sextioelva liveuppdateringar simultant för att någonstans få bekräftat en simpel poäng för Aue. Slutligen blåser någon i en pipa också i Heidenheim, och även om jag inte hör den så kan jag försäkra er om att det är en mycket vacker ton i den visselpipan. St. Pauli slutar säsongen 2014/15 på en femtonde plats, och är därmed kvar och förgyller Zweite även nästa säsong. Med ett nödrop.

Det finns inte mycket mer att tillägga. Jag kan vrida av kranen på syrgasen för den här gången, men valiumen har redan hunnit slå till med full kraft. Somnar in vilket ögonblick som helst. Vill det sig väl kommer jag att drömma om ett skönt gungande, sjungande, flaggviftande brun-vitt glädjekaos. Vill det sig inte lika väl kommer jag att drömma surrealistiska mardrömmar om Marco Sailers enormt imposanta skägg.

Guten Abend! Forza St. Pauli!