Summering av vårsäsongen
Efter en medioker höstsäsong såg det ut att bli svårt för Wolfsburg att leva upp till de högt ställda förväntningarna. Välkommen till den andra delen av summeringen av Wolfsburg säsong, den här gången behandlas vårsäsongen.
Höstsäsongen summeras i den här artikeln från 22:a december förra året.
Hösten avslutades med att Wolfsburg låg på en niondeplats med fem poäng upp till den femteplats man satt som mål för säsongen. Man hade då fem raka matcher utan seger och spelmässigt såg det allt annat än bra ut.
Första matchen efter vinteruppehållet spelades så mot VfB Stuttgart och man hoppades kunna bryta den tråkiga trenden. Detta gick dock helt fel och man förlorade med 3-1. Nästföljande match var mot Köln, en match som behövde vinnas då det därefter var ett mycket tufft spelschema som väntade. Inte heller mot Köln lyckades man dock vinna, istället förlorade man på hemmaplan med 2-3 och det började se riktigt illa ut. Efter detta fick klubbledningen nog och man drog i nödbromsen och valde att kasta ut Armin Veh. Som ersättare för Veh tog man in mannen med namnet: Lorenz-Günther Köstner. Köstner tränade för tillfället Wolfsburgs andralag och sågs som en temporär lösning medan man sökte efter en lämplig ersättare.
De nästkommande matcherna skulle så spelas mot de fyra lagen i Bundesligas absoluta topp vid tillfället. Först var det Hamburg sedan Bayern München, Leverkusen och Schalke. Inte helt enkelt, med andra ord. Ingen hade några direkt förhoppningar med tanke på Wolfsburgs usla form och spelmässigt hade laget heller inte övertygat. Ingen trodde väl riktigt heller att en temporär tränarlösning skulle vara till fördel för laget.
Mot Hamburg visade Wolfsburg dock upp en sida som man inte sett under tidigare delar av säsongen. Man gick tillbaka till att försöka spela defensivt i första hand och förlitade sig på kontringar. Mot Hamburg räckte det nästan hela vägen till seger, men en Hamburgkvittering i slutminuterna gjorde att man bara fick med sig en poäng. Det var dock ett stort steg framåt, men fortfarande var det mycket tuffa matcher som skulle komma. Mot Bayern gick det som väntat och man förlorade med 1-3 men mot Leverkusen såg Wolfsburg ut att vara lite på gång igen. Dock slutade matchen ändå med en knapp seger för Leverkusen.
Mot Schalke, en laddad match då Schalke var laget som hade fått mästartränaren Felix Magath att flytta från Wolfsburg, skulle det så vända. Ett heroiskt kämpande Wolfsburg fick till slut en seger och när en seger kom lossnade det så på allvar. Efter Schalke avverkades så Hannover, Bochum och Mönchengladbach med ett alltmer imponerande spel. Den temporäre tränaren Lorenz-Günther Köstner fick tack vare de positiva resultaten beskedet att han fick stanna kvar under resten av säsongen, något som mottogs med försiktig optimism och hopp om en fin avslutning på säsongen.
Som man kanske borde ha väntat sig kom dock ett bakslag då man åkte på en förnedrande 1-5-förlust på hemmaplan mot Hertha Berlin, som senare flyttades ned till andraligan. Många var oroliga för hur Wolfsburg skulle reagera på detta, men man svarade genom att besegra både Hoffenheim och Nürnberg på övertygande sätt. Vid det här laget såg det ut som om säsongen kanske kunde räddas och Wolfsburg närmade sig åter de platser som skulle räcka för internationellt spel under den kommande säsongen. Man var nu på åttondeplatsen, men bara två poäng efter den sjätteplats som såg ut att bli sista kvalplatsen till Europa League.
Det skulle dock visa sig att detta skulle bli sista gången man var inom slagläge för de internationella platserna. I kommande omgång åkte man på en 2-4-förlust mot ett starkt Bremen, trots att man tagit ledningen två gånger om. Därefter gjorde man en riktig plattmatch mot Freiburg och de fina platserna i serien var så slutgiltigt utom räckhåll. Wolfsburg tog sig dock samman något och avslutade säsongen snyggt. Dortmund borta blev en riktigt bra match och 1-1-resultatet kunde lika gärna ha blivit 5-5 med tanke på vilka mängder med chanser som skapades. Säsongens sista match spelades så på Volkswagen Arena mot Frankfurt. Wolfsburg visade sig vara på spelhumör och tog redan i första halvlek ledningen med 3-0. Frankfurt kunde visserligen reducera till 3-1, men det var ändå en tydlig och rättvis seger för Wolfsburg och hemmafansen firade laget trots alla motgångar som varit under säsongen.
Summering
Efter en katastrofal avslutning på höstsäsongen och en lika katastrofal början av vårsäsongen fick Armin Veh sparken, vilket var helt rätt val i det läget. Köstner tog över laget och införde ett mer stabilt försvar och ett farligt kontringsspel, vilket ledde till att resultaten så sakteliga började komma. Under våren kunde Wolfsburg delvis hämta upp lite av det man tappat på hösten, men med ett fåtal bakslag här och där räckte det i slutändan ändå inte till en fin placering. Mest svidande var förlusterna mot Hertha och Freiburg sent på säsongen, men det var ändå inte bara i dessa matcher utan i det stundtals mycket loja spel man visade upp som Wolfsburg tappade säsongen.
Sammanfattning (hela säsongen)
Hemmaspel: 7-2-8 39:39 (underkänt)
Bortaspel: 7-6-4 25:19 (godkänt)
Totalt: 14-8-12 64:58 (underkänt)
Placering: 8:a (underkänt)
Skytteliga
Edin Džeko, 34 matcher, 22 mål
Grafite, 30 matcher, 11 mål
Zvjezdan Misimović, 31 matcher, 10 mål
Obafemi Martins, 16 matcher, 6 mål
Christian Gentner, 34 matcher, 4 mål
Josué, 31 matcher, 1 mål
Jonathan Santana, 7 matcher, 1 mål
Andrea Barzagli, 24 matcher, 1 mål
Ashkan Dejagah, 24 matcher, 1 mål
Sascha Riether, 33 matcher, 1 mål
Makoto Haseber, 24 matcher, 1 mål
Alexander Madlung, 28 matcher, 1 mål
Fabian Johnson, 10 matcher, 1 mål
Spelarbetyg
Mycket väl godkända
Edin Džeko: Džeko stod ofta för nästan hela Wolfsburgs anfallsspel själv och gjorde det mycket bra. Vann Bundesligas skytteliga välförtjänt.
Väl godkända
Sascha Riether: Fick spela såväl yttermittfält som ytterback och till och med innerback. Klarade av alla positionerna galant och var kanske Wolfsburgs jämnaste spelare sett till hela säsongen.
Josué: När defensiven formerades om under Köstner visade Josué att han fortfarande är mycket pålitlig och gör ett enormt jobb.
Diego Benaglio: När Benaglio väl kom tillbaka från skada var det precis som om han aldrig varit borta. Mycket duktig, trots många insläppta mål.
Marwin Hitz: Hoppade in istället för Benaglio när Lenz gjorde en plattmatch mot Leverkusen. Stabil trots orutin.
Zvjezdan Misimović: På gränsen till godkänd, men då hans saknad var väldigt påtaglig i vissa matcher där han ej kunde delta får han väl godkänt trots att han kan mycket bättre.
Godkända
André Lenz: Fick lite oförtjänt mycket skäll efter en specifik match med två misstag. I övrigt stabil.
Fabian Johnson: Hade en tuff inledning på säsongen men växte och gjorde ett par fina matcher blandat med mer bleka insatser.
Alexander Madlung: Den som fick spela flest matcher av Wolfsburgs mittförsvarare. Madlung hade till och från vissa problem och såg lite långsam ut, men för det mesta stabil och i vissa matcher betydligt bättre än så.
Peter Pekarik: Hade det svårt under Veh men under Köstner fick han chansen igen. Hade en kort formtopp men utöver det kan han bättre.
Marcel Schäfer: Kan mycket bättre. Spelade upp sig under slutet av säsongen.
Christian Gentner: I princip samma omdöme som för Marcel Schäfer. Dessa två tillsammans var ett farligt vapen under mästarsäsongen, men kom inte riktigt upp i den nivån under den gångna säsongen.
Makoto Hasebe: Gör sällan en dålig match, men heller inget utöver det vanliga.
Jonathan Santana: Fick inte spela mycket, gjorde hyfsat ifrån sig och gjorde ett vackert mål.
Andrea Barzagli: Klarar sig precis som godkänd tack vare att han spelade upp sig senare på säsongen.
Ashkan Dejagah: Kan bättre. Precis godkänd.
Ricardo Costa: Fick hoppa in under ett par matcher på höstsäsongen. Gjorde det relativt bra ett tag men tappade sedan.
Grafite: Fjolårets skyttekung var riktigt dålig under säsongens första hälft. Spelade upp sig och hade ett par bra matcher och gjorde trots allt 11 mål, men ändå långt under vad man kan förvänta sig av Grafite. Knappt godkänd på grund av hans potential.
Underkända
Obafemi Martins: Visade sig vara en stark inhoppare i sina bästa stunder. För det allra mesta hade han dock svårt att komma med i spelet.
Jan Simunek: Stabil i sina bästa stunder, men hade ett flertal frapperande misstag och ett par riktigt genomusla matcher.
Thomas Kahlenberg: Nyförvärv inför säsongen som fick dåligt med speltid. Kunde dock inte visa upp något speciellt imponerande när han väl fick spela.
Karim Ziani: Verkade mycket lovande tidigt på säsongen men försvann totalt. För bollkär, skulle många hävda var hans största problem.
Sebastian Schindzielorz: Fjolårets överraskning i a-laget? Den här säsongen gjorde han inte mycket väsen av sig de få minuter han fick spela.
Alexander Esswein: Fick några chanser tidigt och är fortfarande en lovande yngling, men kunde inte riktigt leva upp till de förväntningar han ändå hade på sig.
Övrigt: Noterbart att Zaccardo och Baier är de enda spelare som inte finns med i listan bland de som spelat matcher. De fick en insats var innan klubbyten.
