Colombias VM-historia
Colombias fotbollshistoria är mer känd för sina spektakulära spelare än för sina resultat. Landslaget har kvalificerat sig för fyra VM-slutspel men en åttondelsfinal är det bästa man har åstadkommit. Färgstarka profiler finns det dock gott om och speciellt på 90-talet hade Los Caféteros ett både välkänt och fruktat lag. Ingen fotbollsintresserad glömmer väl killar som Valderrama, Higuita eller Asprilla.
VM-slutspel
Chile 1962
Det första VM-slutspelet som landet deltog i var 1962 i Chile. Laget hamnade i samma grupp som Jugoslavien, Sovjet och Uruguay. Inledningsmatchen mot Uruguay slutade med förlust 2-1. Francisco Zuluaga gjorde nationens första VM-mål på en straff i första halvlek, men tvåfaldiga världsmästarna vände på matchen i andra halvlek. Mot Sovjet i match nummer två hamnade laget i underläge med 3-0 efter mål i minut 8, 10 och 11. Sovjet gick även fram till 4-1 men med tre mål sista 22 såg colombianerna till att bärga sin första VM-poäng. Målskyttar i denna match var German Aceros, Marcos Coll, Angulo Rada och Marino Klinger. I sista matchen mot Jugoslavien blev det dessvärre förlust med 5-0 och Colombia slutade sist i gruppen med en poäng och 5-11 i målskillnad.
Italien 1990
Nästa VM för Los Caféteros blev Italien 1990. En trupp beståendes av bland andra Freddy Rincon, Leonel Alvarez, Andres Escobar och inte minst Carlos Valderrama och Rene Higuita anlände till Bologna och Renato Dall Ara för landets första VM-match på 28 år.
Francisco Maturana hette förbundskaptenen och han fick se sitt lag ta ledningen i premiären mot Förenade Arabemiraten strax efter paus, målet innickat av Bernardo Redin. I slutet av matchen slog landets genom tiderna bästa spelare till med sitt första VM-mål. 2-0 målet av Valderrama, som också blev slutresultatet, var ett välplacerat långskott.
I den andra matchen ställdes man mot sina övermän från VM i Chile, Jugoslavien och föll igen. Den här gången med 1-0 och laget var nu tvingat att ta poäng av Tyskland i sista match för att inte åka ur turneringen innan slutspelet tog vid.
Tyskarna som redan stod på två segrar hade övertygat mot både Jugoslavien och Förenade Arabemiraten och hade vunnit dessa matcher med 4 respektive 5-1. Inte mycket talade för Colombia och ännu mindre gjorde det efter att inhoppande Pierre Littbarski gett tyskarna ledningen i den 89:e minuten och berövat colombianerna den så viktiga poängen. Läget var minst sagt prekärt, klockan klämtade och grevens tid var kommen, för att uttrycka sig i klarspråk. Med endast övertiden kvar att spela på krävdes det något alldeles extra för att Colombia inte skulle trilla ur. Och något alldeles extra kom.
Colombia stoppade ett tyskt anfall på högerkanten och spelade upp bollen till Valderrama. Denne tog emot bollen och vände bort tre man, väggade sig framåt i banan och slog sedan den mest avgörande passningen i landets fotbollshistoria. Utspelet mot den framstormande Rincon som kommit älgandes på högerkanten ställde det annars så välorganiserade tyska försvaret och fri med målvakten rullade Rincon in kvitteringen när klockan stod på 47.12. Vild glädje utbröt hos såväl spelare, fans som kommentatorer efter ”el mejor gol en la historia de Colombia”. Målet och poängen tog Colombia till åttondelsfinal mot Kamerun. Där skulle en annan stark profil sätta sin prägel på matchen i slutminuterna.
Åttondelsfinalen spelades på San Paolostadion i Neapel och de första nittio minuterna slutade mållösa. Tio minuter in på den första förlängningskvarten gav den välkände anfallaren Roger Milla afrikanerna ledningen. Några minuter senare kom så nästa smäll för Colombia när målvakten ”el loco”, Rene Higuita bestämde sig för att dribbla lite strax utanför eget straffområde. Konsekvensen av detta agerande blev att Roger Milla snodde bollen och rullade in två noll.
Bernardo Redin reducerade visserligen med fem minuter kvar att spela, givetvis fram spelad av ”el pibe”, Valderrama, men något nytt mirakel likt det från San Siro och matchen mot Tyskland inträffade dock inte och Colombia lämnade turneringen i åttondelsfinalen.
USA 1994
Till VM i USA kom Colombia som något av en dark horse. Efter att landet slagit Argentina på bortaplan med osannolika 5-0 i den avgörande VM-kvalmatchen var det många som tippade att just Colombia skulle komma att överraska. Laget hamnade dessutom i en inte alltför svår grupp beståendes av värdnationen samt Rumänien och Schweiz.
Stommen från Italien-VM fyra år tidigare var kvar men en del nya ansikten hade kommit fram. Två unga och duktiga målvakter i form av Oscar Cordoba och Farid Mondragon, där den förstnämnde stod samtliga matcher. Det nya anfallsparet hette Adolfo Valencia och Faustino Asprilla. Carlos Valderrama var givetvis dirigenten på mittfältet och i försvaret skulle Anders Escobar inte bara komma att spela sina sista matcher för landslaget – vistelsen i USA kom även att bli hans sista tid i livet.
Inledningsmatchen spelades på The Rose Bowl i Los Angeles mot Rumänien. Florin Raducioiu gav rumänerna ledningen en kvart in på matchen och ”Karpaternas Maradona” – George Hagi utökade den en dryg halvtimme in i matchen. Skottet eller inlägget borde dock Cordoba ha kunnat plocka ner. ”El tren”, Adolfo Valencia gav colombianerna visst hopp efter sin reducering strax innan halvtidsvilan men Raducioiu avgjorde i slutminuterna med sitt 3-1 mål.
Andra matchen spelades likt den första i Los Angeles, nu mot värdnationen. Efter 35 minuter slog amerikanerna ett inlägg från vänsterkanten riktat mot en av sina anfallare. Andres Escobar gjorde det enda rätta och slängde sig för att avstyra. Dessvärre gick bollen i eget mål och ställde Oscar Cordoba som var på väg åt andra hållet, ledning USA. Även i denna match skulle laget hamna i tvåmålsunderläge och det hjälpte inte att Adolfo Valencia gjorde sitt andra VM-mål på lika många matcher. Efter två raka förluster var Colombia utslaget.
Lagets tredje match gick mot Schweiz i San Francisco och där blev det seger med 2-0 efter mål av Herman Gaviria och John Lozano. Trots segern räckte det alltså inte till avancemang och besvikelsen var mycket stor på landslaget. Folket hade haft både stora förväntningar och förhoppningar på laget och att de inte ens tog sig vidare från gruppspelet var en klar missräkning.
Utanför en bar i den colombianska staden Medellin mördades sedan Andres Escobar mitt under pågående fotbolls-VM. Att mordet hade något med självmålet att göra står bortom allt rimligt tvivel. Det råder dock viss oklarhet till hur och varför och exakt vem som låg bakom det. Vad som är känt är att mördaren sköt Escobar på gatan med tolv skott och att han enligt Escobars flickvän ska ha sagt ”mål” efter varje avlossat skott. Humberto Muños Castro dömdes 1995 till 43 års fängelse för mordet men släpptes redan elva år senare för gott uppförande.
Frankrike 1998
Liksom i USA fyra år tidigare skulle Colombia ta sig an Rumänien i sin första match. Övriga lag i gruppen var Tunisien och England. Förhandstipsen innan handlade om vilket utav lagen som skulle följa England till åttondelsfinal. Matchen mot Rumänien skulle således bli en nyckelmatch för Colombia.
Dessvärre slutade matchen på Stade Gerland i Lyon med ännu en förlust mot Rumänien. På övertid i den första halvleken lobbade Adrian Ilie elegant in matchens enda mål över Mondragon i målet och Colombias chanser till avancemang minskade drastiskt. I slutet av matchen bytte förbundskaptenen Hernan Gomez ut anfallsstjärnan Faustino Asprilla, till dennes stora missnöje. Asprilla blev så upprörd att han kritiserade sin tränare i en direktsänd radiointervju. Gomez uttalade sig och sa att Asprilla skulle tvingas att lämna truppen om han skulle fortsätta att störa stämningen och inte kunde acceptera tränarens beslut. Asprilla svarade med att inte dyka upp på en av lagets träningar och lämnade laget efter bara en match spelad.
Andra matchen gick av stapeln på Stade de la Mosson i Montpellier och även Tunisien hade förlorat sin första match, 2-0 mot England. Vinnaren här skulle alltså ha en teoretisk chans att kunna ta sig vidare men då krävdes förmodligen seger även i den sista matchen.
Efter en mållös första halvlek bytte Gomez in Leider Preciado tio minuter in på den andra halvleken. Avgörandet kom i den 83:e minuten och än en gång var det Valderrama som var regissören. Preciado slog in lagets första VM-mål 1998 och det räckte till en uddamålsseger.
Laget återvände till Lyon för att spela mot England i den avslutande matchen. Läget i gruppen var att Rumänien ledde på 6 poäng efter två segrar. England låg på tre poäng och 3-2 i målskillnad följda av Colombia på 3 poäng och 1-1 i målskillnad. Tunisien var avhängt efter två raka förluster. Colombia hade alltså allting i egna händer, men det skulle krävas seger mot engelsmännen för avancemang.
Dessvärre för Los Caféteros så tog England ledningen omgående. Darren Anderton sköt in 1-0 efter 20 minuter och tio minuter senare gjorde David Beckham sitt livs första VM-mål på en vacker frispark. Mondragon sträckte ut hela sin längd men nådde dessvärre inte bollen. Ett uddlöst Colombia lyckades aldrig sätta press på sina motståndare och fick återigen lämna VM med en seger och två förluster, och utan att avancera. Efter slutsignalen föll Mondragon ut i gråt varpå Alan Shearer gick fram för att trösta honom. Ett fint ögonblick mitt i bedrövelsen – och där skrevs det senaste kapitlet om Colombia och fotbolls-VM.
VM Statistik
Målskyttar
2 mål
Adolfo Valencia
Bernardo Redin
1 mål
Luis Preciado
John Lozano
Hemran Gaviria
Carlos Valderrama
Freddy Rincon
Francisco Zuluaga
Marcos Coll
Angulo Rada
Marino Klinger
German Aceros
1962
Col 3.....0.....1.....2.....5-11.....1
1990
Col 4.....1.....2......1.....4-4......5
(oavgjort mot Kamerun vid full tid, 3 poängsystem)
1994
Col 3.....1.....0......2....4-5......3
1998
Col 3.....1.....0......2.....1-3......3
Total: 13.....3.....3.....7.....14- 23.....12
källa: fifa.com
