Från taxichaufför till nationalhjälte-historien om José Pékerman som du aldrig hört den

En vacker epok i den Colombianska fotbollshistorien är nu till ända och efter drygt sex år som förbundskapten för La Tricolor tackar nu Pékerman för sig. Här ges historien om den tanige Argentinaren ut, som du aldrig hört den förut.

I december 2011 sparkades förbundskaptenen Leonel Álvarez av det Colombianska fotbollsförbundet efter ynka fyra månader på tjänsten. Hans företrädare, Hernán Darío ”Bolillo” Gomez fick dessförinnan sparken efter att på en bar i Bogotá slagit en kvinna. Turbulensen och desperationen inom det colombianska landslaget gick att ta på vid den här tiden. Den 14:e januari 2012 stod det klart att det var argentinaren José Nestor Pékerman som skulle leda det Colombianska landslaget framöver, vilket var första gången på 31 år som en icke-Colombian skulle låta 50 miljoner colombianers förväntningar vila på sina axlar. Han presenterades på en presskonferens i Colombias svala huvudstad Bogotá framför smattrande kamerablixtar och påträngande journalister, en presskonferens vi senare kommer att återvända till.

KAPITEL ETT-TAXICHAUFFÖREN PÉKERMAN

Men vem var denne tanige argentinare som just tagit över för Colombia? José Pékermans historia började 1949 i Villa Domínguez, strax norr om Buenos Aires där han föddes. Hans farföräldrar emigrerade från Ukraina och bosatte sig i Argentina, därifrån har José Pékerman fått sin judiska tro. Han debuterade som spelare på den professionella scenen år 1970 för klubben Argentinos Juniors från Buenos Aires. Efter fyra säsonger i den Argentinska huvudstadsklubben värvades han norr ut på kontinenten och landade i den Colombianska klubben Independiente Medellín. Pékerman stannade på 101 matcher och 15 mål under tiden i Independiente Medellin innan en allvarlig knäskada satte stopp för karriären.

Nu, år 1977, stod Pékerman plötsligt utan jobb och inkomst, en mardröm för en ung man som fram till dess vigt sitt liv åt den vackra sporten. Men livet kom att rulla vidare, bokstavligt talat. Så småningom flyttade José Pékerman hem till Argentina, lånade sin bror Pablos bil och började fara Buenos Aires gator fram. Det hade blivit 1979 och José Pékerman försörjde sig nu som taxichaufför i brorsans lånade Renault 12. Efter många vändor bakom ratten på den lilla bilen puttrandes längs Buenos Aires kvarter hörde moderklubben Argentinos Juniors av sig. Pékerman började som ungdomstränare i klubbens akademi och hittade snabbt tillbaka till fotbollen igen, men resorna i taxibilen försvann inte. Tvärt om, de blev bara längre. I jobbet som tränare ingick också scouting. Med sin brors Renault 12 körde José Argentina runt för att leta spelarmaterial till klubbens ungdomslag. Senare ställde Pékerman taxibilen åt sidan och fokuserade enbart på den begynnande tränarkarriären.

KAPITTEL TVÅ-UNGDOMSTRÄNAREN PÉKERMAN

Efter en rad uppdrag som tränare för olika ungdoms och-juniorlag i Argentina samt Chile fick han 1994 uppdraget som tränare för Argentinas U-20 landslag och gjorde direkt succé. Denna era kallas i efterhand de gyllene åren för det Argentinska U-20 landslaget. Mellan 1994 och 2001 fixade Pékermans lag tre U-20 VM-guld och två guld i de Sydamerikanska U-20 mästerskapen och med framgångarna med de argentinska juniorerna kom också fortsatt förtroende från det Argentinska förbundet. Efter Sejouren som U-20 förbundskapten presenterades han i september 2004 som ny Argentinsk förbundskapten, denna gång för A-laget.

Pékerman som förbundskapten i Argentina 2005.

Pékerman hade aldrig tränat ett seniorlag när han fick ansvaret för det Argentinska landslaget, något som inte verkade bekymra vare sig Pékerman eller det Argentinska förbundet. Med stjärnor som Hernán Crespo, Carlos Tevez, Javier Macherano och en ung Leo Messi i truppen coachade han laget till VM-slutspelet i Tyskland 2006, allt annat hade i och för sig varit katastrof. Laget vann gruppen före Holland, avancerade från åttondelen men slogs ut på straffar då Tyskarna var numret större i kvartsfinalen. Pékerman lämnade posten efter VM 2006 och jobbade därefter som klubbtränare i den Mexikanska ligan. I Mexiko betade han först av en säsong i Deportivo Toluca för att sedan avsluta sitt Mexiko-äventyr i Tigres de UANL från Monterrey.

KAPITEL TRE-COLOMBIANEN PÉKERMAN

2012, tillbaka på presskonferensen i Bogotá. Nu skulle de första trevande orden i kärlekshistorien med det colombianska landslaget präntas ned. Ett helt land bad förtvivlat om nya framgångar med sitt älskade landslag som på 90-talet varit ett framgångsrikt landslag med VM-slutspel 1990, 1994 och 1998. Men tiderna hade förändrats och tomrummet efter storstjärnor som Asprilla, Valderrama och Freddy Rincón gapade tomt, visserligen hade man Falcao men den geniala uppbackning han fick i Europa fanns inte att tillgå i landslaget.

På tio år (mellan 2002 och 2012) hade Colombia avverkat sju stycken förbundskaptener och missat tre VM i rad. Mästerskapen i Japan/Korea, Tyskland och Sydafrika hade passerat utan Colombianskt deltagande och törsten efter att återigen få se Los Cafeteros i ett världsmästerskap var brutal. Pékerman tillträdde mitt under brinnande VM-kval till Brasilien och strax efter Copa América i Argentina där Colombia genom en 2-0 förlust mot Peru i kvartsfinalen tågade hem. Argentinaren med den ängsliga uppsynen kastades direkt in i hetluften och avslutade presskonferensen i Bogotá med orden:

”Vårat ansvar är att bygga ett lag som ger allt och presterar som vi alla vill. Det ska vi göra rakryggade, med disciplin och vi ska ta oss till VM”.

Med de orden hade Pékerman tillträtt som Colombias förbundskapten och strött en uns av hopp över en fotbollsnation i brand. Första matchen som coach för La Tricolor gjorde Pékerman den första mars 2012 på Hard Rock Stadium i Miami, en träningsmatch mot Mexiko som lockade mycket publik. Colombia dominerade matchen och vann komfortabelt med 2-0 efter mål av Falcao García och Juan Guillermo Cuadrado. En förträfflig start som förbundskapten. I juni samma år ställdes Pékerman inför sin första tävlingsmatch med Colombia. VM-kval på bortaplan i kuststaden Lima, Peru stod på menyn och Colombia lyckades krångla sig till en seger med 1-0.

Förtroendet för José Nestor Pékerman växte men från vissa håll duggade kritiken tätt. Spelet med långbollar och mycket djupledslöpningar var enligt vissa inget att föredra, de såg hellre Colombia utföra ett kortpassningsspel med utgång från den centrala delen av planen. Colombia förlorade matchen därpå och landslaget reste hem från bortamatchen mot Ecuador med en 1-0 förlust i bagaget, Pékermans första nederlag i Colombias färger.

7 september 2012. Platsen är Estadio Metropolitano i det tropiska Barranquilla, Falcao Garcías hemtrakter. José Pékerman skulle göra sin första hemmamatch med det Colombianska landslaget och Uruguay, med det fruktade anfallsparet Diego Forlán och Ederson Cavani, stod för motståndet. Colombia fullständigt körde över de ljusblå gästerna då slutresultatet skrevs till 4-0 efter bland annat två mål från Teo Gutierrez. Colombia fortsatte därefter vinna i det Sydamerikanska kvalet och året blev 2013.

Pékerman hyllades men belackarna fick vatten på kvarn efter en förlust mot Venezuela i mars 2013. Man menade fortsatt att sättet att spela fotboll på inte passade det Colombianska landslaget samtidigt som röster höjdes för att skaffa en permanent startelva. Pékermans modell var att rotera. Juan Guillermo Cuadrado spelades på innermittfältet, som ytterback och fick även beskåda en del matcher från bänken då han var åsidosatt. Rotationen var stor i den Colombianska truppen och Pékerman räddes inte att sätta kvalitetsspelare på kvisten.

KAPITEL FYRA-NATIONALHJÄLTEN PÉKERMAN

Den 11 oktober 2013, i kvalets näst sista omgång, skänkte Pékerman och hans mannar jubel och tillfredsställelse till det Colombianska folket. Inför ett fullsatt Metropolitano i Barranquilla utspelade sig en av de hetaste matcherna detta kval. En irriterad tillställning där det delades ut tio gula kort, ett rött kort och tre straffar. Colombia mötte Chile och det räckte med oavgjort för att Los Cafeteros skulle ta sig till VM. Colombia låg under med 0-3 tills den 69:onde minuten när Teo Gutíerrez reducerade. Colombia gjorde ytterligare ett mål och ställningen var 2-3. I den 84:e minuten revs James Rodríguez ned i offensivt straffområde. En hel nation höll andan. Falcao placerade in straffen bakom den chilenska målvakten Bravo. Colombia var i VM för första gången på 16 år efter 3-3 mot Chile. Två dagar efter matchen erbjöds Pékerman Colombiansk medborgarskap, efter en personlig förfrågan från president Santos.

Pékerman tog Colombia till VM för första gången sedan 1998.

VM i Brasilien 2014. Det som inte fick hända. Falcao skadade sig och missade hela VM, ett blytungt besked för Colombia som skulle få klara sig utan lagets store stjärna och tillika målskytt. Laget bärgade relativt bekväma segrar i gruppspelet och vann guppen på sex poäng. Efter att ha slagit Grekland i premiären klarades Elfenbenskusten av innan men gick i land med en seger mot Japan. I åttondelsfinalen stötte man på bekant motstånd i form av Uruguay. 74 000 entusiastiska åskådare fick se en fartfylld match. Matchen stod och vägde i mitten av den första halvleken. Det var då det hände. Alla har vi sett det, många gånger. James Rodríguez bisarra mål då han med ryggen mot mål bröstar upp bollen till sig själv och klämmer till på volley. Han hann sedan med ytterligare ett mål i början på den andra halvleken och Colombia avancerade till kvarten.

José Nestor Pékerman efter åttondelsfinalen mot Uruguay.

Pékerman hade inte bara tagit Colombia till VM för första gången på 16 år, nu var landslaget bland de åtta bästa landslagen i världen. Pékerman till FIFA:s reporter efter matchen:

”Jag skulle vilja gratulera hela Colombia eftersom de förtjänar detta. Vi gjorde några förändringar i laget eftersom vi vet hur starka Uruguay är, det är väldigt viktigt att känna till motståndet. Den stora anledningen till avancemanget är första halvleken då vi var väldigt disciplinerade och lyckades ta ledningen. Det är fantastiskt att ha en spelare som James i laget”. I kvartsfinalen väntade också sydamerikanskt motstånd. Brasilien var favoriter till segern och man slog också ut Pékermans Colombia med 2-1 efter mål av mittbackarna Thiago Silva och David Luiz. Colombias mål då? Det gjordes självklart av James Rodríguez.

I augusti 2014 valde Pékerman att förlänga sitt kontrakt med de Colombianska landslaget till 2018.
Årets VM ligger fortfarande så färskt bland alla minnen med Pékerman, men mellan VM i Brasilien 2014 och årets upplaga i Ryssland hann det spelas hela två stycken Copa América, två år i följd.

KAPITEL FEM-BRONSMEDALJÖREN PÉKERMAN

2015 års upplaga av Copa América var en sisådär insats och man fick fortsatt klara sig utan Falcao. Gruppspelet inleddes med förlust mot Venezuela, följdes av en blytung seger mot Brasilien och slutade med ett kryss mot Peru. Med lite tur tog sig Colombia, med fyra poäng, vidare som bästa grupptrea. Väl i kvartsfinalen besegrade Argentina Colombia på straffar efter en mållös strid över 120 minuter.

Året därefter spelades Copa América Centerario, en jubileumsupplaga av turneringen som förövrigt är världens äldsta fotbollsturnering för landslag. Fortfarande ingen Falcao i truppen. Copa América firade 100-årsjubileum. Pékermans Colombia besegrade i den första matchen, inför 68 000 åskådare, hemmanationen USA med 2-0 och i match nummer två inkasserade Los Cafeteros en vinst mot Paraguay för att sedan avsluta med en förlust mot Costa Rica. AIK-bekantingen Celso Borges sänkte Colombianerna med ett sent ledningsmål.

I kvartsfinalen besegrade La Tricolor Peru på straffar och fick en smärre revansch i straffsammanhang efter uttåget mot Argentina året innan. Nu pratades det på gatan om att man rentav skulle kunna ta sig till final, man hoppades men vågade inte tro. I semifinalen stötte man på de regerande mästarna Chile som fortfarande visade vart skåpet skulle stå. La Roja vann med 2-0. Nu väntade bronsmatch. Pékerman till GOAL.com :

”Att delta i sex matcher är viktigt för oss så att vi kan ta med oss lärdom från turneringen. Självfallet ville var och en av oss, tillsammans med det Colombianska folket, att vi skulle bli mästare, men vi vet också vilken nivå de andra lagen håller”

Med besvikelsen över en missad final skulle man ändå gå in i bronsmatchen mot USA för att prestera och dra lärdom. Med de tankarna i bakhuvudet skulle José Pékerman coacha det Colombianska landslaget till sin första Copa América-medalj sedan 2001, då man vann på hemmaplan. Pékerman ställde upp med en 4-2-3-1-uppställning med Carlos Bacca som forward. Han blev också den store hjälten med matchens enda mål. Brons till Pékerman och Colombia.

I oktober 2017 ledde José Pékerman återigen Colombia till ett VM, för andra gången i följd. I den sista omgången av det sydamerikanska kvalet var Los Cafeteros tvingade att ta poäng. Man mötte Peru på bortaplan och förutsättningarna var enkla: Laget som vann skulle direktkvalificera sig för VM i Ryssland, för Colombia räckte det med oavgjort. Matchen slutade 1-1, Colombias mål gjordes av James.

KAPITEL SEX-REKORDMANNEN PÉKERMAN

2018. Året då de sista raderna i historien om José Pékermans och det Colombianska landslaget skulle präntas ned. Landslaget åkte på Asienturné och spelade träningsmatcher mot bland annat blivande världsmästarna Frankrike som Colombia faktiskt slog. Juni kom och det blev dags för Pékerman att återigen coacha Colombia i VM.

Pékerman 2018. Heta känslor.

I gruppen hade man återigen Japan som motståndare, liksom 2014 i Brasilien då det slutade med storseger. 2018 gick det tyngre. Colombia förlorade med 2-1 och hemma i Colombia undrade folk vad som pågick samtidigt i Europa, Carlos Sánchez hölls som stor syndabock efter sitt tidiga röda kort och den efterföljande japanska straffen. Därefter visade Colombia klass då man, ledda av Pékerman som sig borde ställde upp med nya spelare, besegrade både Polen och Senegal.

Resten vet ni. Känslorna. Colombia avancerade till åttondelen där man stötte på de kaxiga engelsmännen som efter Harry Kanes straffmål i den 57:e minuten räknat in en seger vid full tid. Pékerman, folket, landet och framförallt Yerry Mina ville annat. I den 93:e minuten dundrade den gänglige Mina in kvitteringen som tog matchen till förlängning och sedermera straffar. Där tog VM 2018 slut för Colombias del. Där skrevs också de sista skälvande orden om José Pékermans tid som förbundskapten för det Colombianska landslaget.

5/5 2018. Omslaget på Colombias största tidning El Espectador.

Det var han som visade vägen då övenvandringen för Colombiansk fotboll var som intensivast, det var han som skänkte glädje åt folket i Colombia och det är han som nu slutar som förbundskapten efter dryga sex år. Konkret så ledde han Colombia till ett Copa América-brons, en VM-åttondel och en VM-kvartsfinal. Totalt blev det 78 matcher som Colombiansk förbundskapten och han innehar nu rekordet som det tränare som lett Colombia i flest dagar uner en som samma period. I 2 400 dagar satt han på posten.

Gracias por todo profe, Dios te bendiga!

Källor: ?https://www.youtube.com/watch?v=9SIgynqRpH8

https://www.fifa.com/worldcup/matches/round=255951/match=300186491/quotes.html

http://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-2728906/Jose-Pekerman-signs-new-four-year-deal-stay-Colombia-manager.html

http://www.goal.com/en-us/news/587/copa-america/2016/06/24/25024742/pekerman-keen-to-finish-copa-on-high-note

https://www.youtube.com/watch?v=N3k4uUIw3e0

http://www.conmebol.com/