Reportage Colombia:
Deportivo de Cali
Taxin dyker upp på hotellet några minuter försenad. Solen är på väg uppåt och vi hamnar mitt i rusningstrafiken. Chauffören heter Edilfonzo och är själv en stor Cali-supporter. Vi rullar ut på motorvägen, in på småvägar och passerar områden som har påtaliga likheter med kåkstäderna i Rio de Janeiro. Fortsätter ut ur stadskärnan mot landsbygden. Det blir mer och mer grönt och färre och färre slitna hus. Cali är en väldigt uppdelad stad. Vi är på väg ut till Sede Campestre Deportivo de Cali.
Nästan en timme har gått sen jag hoppade in i taxin när vi till slut hittar fram till anläggningen. Det går inte att ta miste. En stor bom samt flera vakter med walkie talkie tar emot oss, frågar om vårt ärende, mumlar några fraser i walkie talkien och släpper sedan in oss. Området visar sig vara enormt. En av Sydamerikas rikaste klubbar gör ingenting för att dölja sina tillgångar. Snarare tvärtom. Vi möts av Johan Garcia, en ung kille som jobbar som administrationsassistent, och får en guidad tur på området. Här finns tennisbanor, beachvolleybollplan, restaurant, två swimmingpooler, gym samt ett hotell. Detta utöver de fyra fotbollsplanerna förstås. Två används till den dagliga träningen. En är till för juniorerna och den fjärde tränar det colombianska landslaget på när de är här. Anläggningen är sjutton år gammal, hotellet nio. Ett toppmodernt hotell där Paraguay bodde under Copa America 2001. Även det brasilianska landslaget har varit på besök, liksom det colombianska som brukar ligga här på sina läger och under vissa längre landslagsamlingar.
Deportivo de Cali grundades 1912. Den första proffsmatchen spelades dock inte förrän 1948. Laget har vunnit den colombianska titeln vid åtta tillfällen och är med det en av de mest framgångsrika i landet. Senaste triumfen kom 2005. Många kända spelare har inlett sina karriärer här, eller tagit en sväng förbi mitt under den. Farid Mondragon, Mario Yepes, Christian Zapata och Carlos Valderrama är de mest kända. De senaste landslagsspelarna som lämnat heter Alvaro Dominguez och Hugo Rodallega. Även Interförsvararen Nelson Rivas gjorde sig ett namn här.
Förra säsongen var dock en klar missräkning. Laget kom inte ens bland de åtta främsta och missade således slutspelet, som till slut vanns av Medellinlaget Atletico Nacional. Värsta lokalkonkurrenten America de Cali slutade på tredje plats. I Cali skiljer man på America och Deportivo på följande vis. Taxichauffören Edilfonzo förklarar:
– America är de fattigas lag. Supportrarna håller till mest i utkanten av Cali och de är inte alls lika stora och populära.
Därav säger man inte Deportivo de Cali om de gröna och vita, utan kort och gott Cali. Klubben är rikast i Colombia, en av de rikaste i hela Sydamerika. Jag frågar Johan Garcia var alla pengar kommer ifrån?
– Det är bra sponsorer och en trogen publik som är det enkla svaret.
Inga maffiapengar eller något sådant?
– Nej, nej, inget sånt. Allt är rent.
Inget lag i Sverige är i närheten av att ha en träningsanläggning som kan jämföras med Calis. Trettio personer är heltidsanställda för att sköta arbetet. Det springer folk i restaurangen. Någon städar på tennisbanorna. Helt plötsligt kommer trädgårdsmästaren körandes på en gräsklippare för att frisera en av alla gräsytor som finns. Det är nämligen inte bara spelarna som ska ha det bra. På dagtid är det öppet för familjer och vänner, till både spelarna och de anställda, att ta över stället och husera bäst de vill. Det badas i poolerna, solas i solstolar och en drös med barn för ett herrans liv i vattnet. Det råder charterstämning som vore man på solsemester på en lyxanläggning. Och det är man ju faktiskt också.
Nere på en av fotbollsplanerna riggas det för match. Internmatch mellan de anställda som antingen är lediga för dagen eller har rast. Det är allt från 18 till 60-åringar som är med och spelar och de äldre gör varken bort sig eller lägger några fingrar emellan. Värmen tar på krafterna och tempot sänks. Inga problem. Blir det för varmt i solen, svalka dig med en dryck i poolen eller under ett parasoll. Blir den sysselsättningen långtråkig så gå och spela lite tennis eller biljard. Blir du hungrig efter allt solande, gå och beställ något att äta. Deportivo de Cali snålar inte. Man har just blivit färdiga med sin nya arena som fått namnet Estadio Deportivo de Cali, och som ligger i stadsdelen Palmira i närheten av stadens flygplats i norra Cali. I och med detta blir Cali det första laget i Colombia att äga sin egen arena. Tidigare delade man Pascual Guerrero med konkurrenten America.
Trots att klubben går som tåget i rent ekonomisk bemärkelse vilar det tunga minnen över området. I receptionen hänger det en tavla på två spelare i grönvita kläder. Johan berättar:
– De där två spelarna dog här på anläggningen 2002. Blixten slog ned och de omkom direkt.
Spelarna var Hernan ”Carepa” Gaviria och Giovanni Cordoba. Dessvärre är de inte ensamma om att ha dött relativt nyligen. Lagkaptenen från 2000 Martin Zapata blev mördad på stan i Cali häromåret. Zapata, som hade slutat med fotbollen, hade varit ute på krogen när han hamnade i en konfrontation. Han sköts till döds utanför krogen.
Till den kommande säsongen som drar igång råder det dock positiva tongångar. Laget har en ny tränare i form av uruguayanen Daniel Carreno. Flera bra nyförvärv samt en mycket säker lagkapten och sista utpost i form av Oscar Cordoba. Den nya arenan kommer även den att bli ett lyft givetvis. Målsättningen är inte uttalad men att det ska bli en förbättring sett till höstsäsongen är givet. Edilfonzo ger sin syn på saken:
– Atletico Nacional är väl favoriter. Även Millonarios, America och Junior har bra lag. Men vi ska vara med i toppen, vi har ett bättre lag än förra säsongen och det kan bara gå bättre.
När vi lämnar anläggningen är det bra mycket mer befolkat än när vi kom. Trots att laget har tränat klart för dagen kryllar det av folk som lever livets glada dagar. Trädgårdsmästaren kör vidare på sin gräsklippare. När vi rullar ut från området åker vi över den lilla bron till Rio Pance. Mitt i floden ligger folk och solar på stenarna. Vi åker en stund till och hamnar bland bilköer, vägarbeten och tiggare som äntrar gatorna vid rödljusen. Uppdelningen i den colombianska tvåmiljonersstaden blir väldigt tydlig.
Deportivo de Cali
Grundat: 1912
Första professionella matchen: 1948
Färger: Grönt och vitt
Titlar: Åtta inhemska (1965, 67, 69, 70, 74, 96, 98, 05)
Hemmaarena: Estadio Deportivo de Cali 55 000 (Har nyss flyttat från Pascual Guerrero)
President: Rodrigo Otoya Domínguez
Tränare: Daniel Carreno
Nyckelspelare: Oscar Cordoba, Jarol Herrera, Armando Carillo
Kända spelare genom åren: Carlos Valderrama, Farid Mondragon, Hamilton Richard, Miguel Calero, Christian Zapata, Hugo Rodallega, Alvaro Dominguez, Oscar Cordoba
Övriga idrotter inom föreningen: Basket & simning
