Oscar Cordoba
Deportivo de Calis träningsanläggning är den största, bästa och vackraste man hittar i Colombia. Fint belägen med bergen som vacker kuliss i bakgrunden och floden Rio Pance som rinner precis bakom. Oscar Cordoba kommer ut ur omklädningsrummet nyduschad klädd i jeans och blå tröja.
Cali är en vacker stad. Colombia ett vackert land. Dessvärre har landet ett oförtjänt dåligt rykte. Få länder är så enhälligt förknippade med mord, knark och kidnappningar som Colombia. Fotbollen är inget undantag. Det första som dyker upp i huvudet på folk när det pratas om colombiansk fotboll är dessvärre varken Valderrama, Higuita eller Asprilla, utan en landslagsspelare som mördats för ett självmål i VM. Nästan samma sak händer när jag får en kort pratstund med den gamla landslagsmålvakten. Han om någon vet förresten allt om det där självmålet.
Oscar Cordoba kommer ut ur omklädningsrummet nyduschad klädd i jeans och blå tröja. Innan jag hunnit börja intervjun är det han som ställer en fråga; vad jag tycker om Colombia. Jag svarar att det är fint, skönt klimat och vackra kvinnor men att det är påtagligt stora kontraster i levnadsstandarden. Cordoba svarar på givet maner, som om han är van vid ämnet:
– Cali är egentligen inte värre än någon annanstans i världen. Se dig omkring. Fattiga och rika lever sida vid sida överallt. Colombia är inte så farligt som folk vill få det till.
Den 37-årige målvakten har en lång och framgångsrik karriär bakom sig. Som förstemålvakt i landslaget 1994 upplevde han episoden med Andrés Escobars självmål från nära håll; det var nämligen han som släppte in det. Under VM 1998 var han reserv till konkurrenten och gode vännen Farid Mondragon. Höjdpunkten med landslaget var segern i Copa America 2001. I klubblagssammanhang har han spelat för flera olika lag i Colombia och är nu inne på sin andra sejour i Cali. Fyra år i turkiska Besiktas och lika många i Boca Juniors är hans främsta meriter.
Så vad är höjdpunkten i karriären, vilket är ditt bästa minne?
– När vi vann Copa Libertadores med Boca Juniors och sedan världscupfinalen mot Real Madrid i Japan. Det var helt fantastiskt. I laget spelade även två andra colombianer, Mauricio Serna och Jorge Bermudez, vi hade ett strålande lag.
Hur kom det sig att du flyttade hem till Colombia?
– Kontraktet med Antalyaspor var slut. Jag har varit ute länge och längtade hem.
Varför blev det just Cali?
– Jag är född här och min familj bor här. Det var helt naturligt att det blev Cali.
Får vi se dig i landslaget igen?
– Det tror jag nog inte. Jag är 38 år nu så det blir nog inget mer landslag för mig.
Kan du tänka dig att flytta utomlands igen?
– Absolut, det är inte omöjligt. I så fall blir det nog Argentina eller Turkiet där jag har många bra kontakter. Men det tänker jag inte på nu, i dagsläget är det Cali som gäller.
Vad har du för status bland fansen då, är du populär?
– Ja, det får jag nog säga att jag är. Eller jag hoppas det i alla fall. Jag har gjort mycket här för Cali och alltid ställt upp för landslaget och sådant uppskattas i Colombia.
Vad tycker du om dagens upplaga av ”La Selección”?
– Jag gillar det, det är ett bra lag. Det finns en härlig blandning av rutinerade och unga spelare. De unga har bra karaktärer. Jag tror absolut att det har vad som krävs för att lyckas. Förhoppningsvis räcker det för att gå till VM i Sydafrika.
Och tränaren Pinto?
– Det är nog bäst att jag inte säger något om Pinto.
Här blir det stopp. Cordoba vill inte uttala sig. Anledningen är att Pinto tränade Cali samtidigt som Cordoba spelade där. Exakt vad som hände mellan dem är oklart, men att de inte drog jämt är ingen hemlighet. Annars är Oscar Cordoba en öppen och trevlig kille. Hans engelska är bra efter åren i Turkiet. Vad det blir efter fotbollen vet han inte, men han vill stanna i Cali när karriären är slut och slå sig ned med familjen. Landslaget är som sagt ett avslutat kapitel men han har bra minnen därifrån. I tolv år kamperade han och Mondragon ihop och båda var dessutom proffs i varsin toppklubb i Turkiet. Cordoba i Besiktas, Mondragon i Galatasaray. Han gillar även Miguel Calero som stod i sommarens Copa America. Crazy kille vid sidan om, säger Cordoba och skrattar. Av de unga målvakterna är det främst Atletico Nacionals David Ospina som imponerar.
Vi sitter i gräset mellan två av planerna. Solen ligger på men vi skyddas av palmer som ger en behaglig skugga. Efter en stund ursäktar Cordoba sig, reser på sig och förklarar att hans familj väntar på honom. Det är lunchdags och träningen är slut för dagen. Nu väntar sol och en ledig eftermiddag. Vardagen för ett fotbollsproffs i Cali.
Oscar Cordoba
Född: 3 februari 1970
Familj: Gift, två döttrar
Proffsdebut: 1988 med Atletico Nacional
Klubbar: Atlético Nacional, Deportivo de Cali, Deportes Quindío, Millonarios, Once Caldas, America de Cali, Boca Juniors (Argentina), Peruggia (Italien), Besiktas & Antalyaspor (Turkiet)
Titlar: Colombiansk ligamästare med America 1997, Argentinska ligan med Boca Juniors 1998, 99, 2000, Copa Libertadores med Boca Juniors 2000 & 2001, Copa Intercontinental med Boca Juniors 2000, Copa America med Colombia 2001
Bästa spelare jag spelat med: Juan Roman Riquelme
Bästa colombian jag spelat med: Carlos Valderrama
Bästa minne: Att vinna Copa Libertadores med Boca Juniors