Confederations Cup-bloggen: Uppladdningen har börjat
Maracanã har rivits. Länge leve Maracanã!
Det har invigts arenor i Brasilien under försommaren, men det var invigningen av Maracanã de flesta väntade på. Dessutom innebar matchen mot England att bästa landslaget kom hem för en tung landskamp för första gången på mycket länge.
Vissa tillfällen kommer inte åter. Det var bara att sätta sig på bussen till Rio de Janeiro.
Staden vid Guanabarabukten är vacker som ingen annan. De vita stränderna som avlöser varandra, de skogklädda bergen och till och med favelas som klär kullarna likt mosaik. Rios mörka skuggsida smyger också bakom hörnen. Se upp vilken gata du går på, kasta en blick över axeln och hade det varit möjligt skulle jag ibland vilja se lite mindre ut som en gringo, en utlänning. Rio lämnar ingen oberörd.
Gamla Maracanã är borta
Kluvenheten hos folk jag pratade med utanför arenan var uppenbar. Man ville äta kakan, men ändå ha den kvar. Den där mytiska arenan är borta. Betongbunkern som svalde gungande människomassor packade som sillar. Matcher med 160, 170, 180.000 åskådare. Och den där avgörande matchen i VM 1950 mot Uruguay, bevittnad av helt osannolika 200.000 människor. Läktare från en annan tid och med en unik kraft. Nej, den arenan är demolerad och begravd i minnenas valv. Nya Maracanã är något helt annat. En modern, fräsch och fräck arena. Och... det faktum som är så svårt att medge, men som fått vuxna män att gråta av sorg, en arena som många andra. Påkostad, exklusiv, bekväm, men utan historia. Men de andra arenorna ligger inte i Rio de Janeiro.
Kaxiga brittiska supportrar hävdade att arenan och staden inte hade betydelse.
- Det kunde varit var som helst. Spelar vi mot Trinidad åker vi till Trinidad. Möter vi Chile åker vi till Chile.
Men visst, när vi pratat en stund var det uppenbart att Rio lockade även dem.
- Vi är rädda att England inte kvalificerar sig till VM, så det här är vår chans att komma till Brasilien.
Rio under VM kommer att vara kaos, priser som skjuter i höjden, trafik som står stilla och det kommer att gnällas på ditten och datten. Men alla kommer vilja åka dit, och, vågar jag faktiskt lova, de flesta kommer att vilja åka tillbaka.
Brasilien kommer inte spela på arenan
Det brasilianska landslaget fick smaka på den förföriska frukten, för vägen tillbaka till Rio och Maracanã är längre än för de flesta. Nej, de 3,5 miljarder kronor som Maracanã kostat (hittills, enbart räknat på själva renoveringen av stadion) har inte spenderats för att skapa en ointaglig borg för hemmalaget. Faktum är att Brasiliens väg under både Confederations Cup och VM 2014 är utstakad och skatten har placerats vid regnbågens slut. Det krävs final för att få komma tillbaka.
Det kändes som om det var med en smula ledsamhet som förbundskapten Felipão på presskonferensen efter matchen berömde arenan och upplevelsen.
- Publiken var fantastisk, faciliteterna för oss var perfekta och gräsmattan var jättebra.
Men han fick också frågan om han inte velat komma tillbaka för ytterligare träningsmatcher, dessutom en uppenbar fördel om det så småningom blir VM-final.
- Jovisst hade det kunnat vara bra, men det är inte vi som styr över var vi ska spela. Felipão syftade på att Brasilien sålt ut rätten till sina träningsmatcher (läs om detta i en tidigare krönika).
Han var också nöjd över spelet i 2-2 matchen, även om hans landslag har så förtvivlat svårt att besegra de största fotbollsnationerna.
- Mitt lag (Palmeiras) gjorde sista målet på gamla Maracanã och mitt lag (landslaget) gjorde första målet på den nya arenan, konstaterade Felipão nöjt.
Även för oss åskådare verkade arrangörerna vilja göra Maracanã exklusiv och svåråtkomlig. Eftersom pressackrediteringen drog ut på tiden garderade jag med att köpa biljett på nätet. Efter köpet dök det upp en ruta att det nya moderna systemet som utlovats, där mitt kreditkort också var entrébiljett, inte gällde till matchen. Pappersbiljetten måste hämtas ut i vanlig biljettkassa. Men matchen spelades på söndagen och då var kassorna stängda. Brasilien-England på Maracanã exklusivt för cariocas (riobor)?
Många sista-minuten-lösningar
Som i vanlig ordning löste man det genom Brasiliens så omhuldade jeitinho (små lösningar för att rätta till det som blev fel från början). En biljettlucka öppnades ett par timmar i en annan del av stan för oss som kom resande. Även om ackrediteringen också löste sig så småningom blev det en rejäl extra sväng för att hämta biljetten som jag i ett svagt ögonblick lovat bort.
Maracanã var tillräckligt klar för att ta emot sin publik, men knappast färdigbyggd. På gatorna utanför hade man ganska snyggt ordnat med kulisser för dölja det värsta byggkaoset. Med blicken riktad mot planen var intrycket en färdig arena, precis som arrangörerna ville ha det. Jeitinho (uttalas jäjtchinjå) är ett ord som alla VM-beökare kommer att lära sig. För jeitinhos kommer det att krävas många för att få ihop först och främst Confederations Cup, men även VM.
Jag längtar redan tillbaka
Om jag själv längtar tillbaka till Rio? Jag sov knappt en blund på nattbussen eftersom chauffören körde rally i kurvorna. Jag gnällde på ditten och datten under dagen. Jag sprang fram och tillbaka på väg till, utanför och inne på arenan eftersom jag inte fått (eller fått fel) information. Jag fick bara tag på sponsorglass att äta efter klockan tio och svettades konstant.
Men jag vill komma tillbaka under lugnare former. Eller under samma former. Balen på slottet var i slutändan alldeles, alldeles underbar.
*****
Torbjörn Sandblad har, förutom för fotboll, en passion för Brasilien. På plats i det eviga framtidslandet kommer han att rapportera kring Confederations Cup för SvenskaFans.
