Intressanta punkter om fotbollen i Iran
Iran har Asiens största derby. I fotbollen i Iran är det mycket maffia, samtidigt finns det en fantastisk tradition inom iransk fotboll. Sedan frågar sig många hur hög kvalitet har fotbollen i Iran? Vilka iranska klubbar har flest supportrar och vilka är mest framgångsrika? Här är en text med bra, intressanta och viktiga punkter om iransk fotboll, skriver Armin Firouzbakhsh.
Supportrar:
Iranska fotbollsklubbar har otroligt många supportrar, speciellt de fyra klubbarna Esteghlal, Persepolis, Sepahan och Tractor Sazi. Den iranska klubben Persepolis i huvudstaden Teheran har över 20 miljoner supportrar världen över, framför allt i Mellanöstern. Den iranska klubben Esteghlal i huvudstaden Teheran har också runt 15 miljoner supportrar världen över, och har även en fanbas i USA. Två andra lag i Iran, Sepahan i staden Isfahan och Tractor Sazi i staden Tabriz, har också miljontals supportrar världen över.
Det gigantiska derbyt:
Teheran Derby, även känt som det rödblåa derbyt, är en fotbollsmatch mellan de två framstående klubbarna i Teheran, Irans huvudstad, blåa Esteghlal och röda Persepolis. Den här matchen är ett av de 25 största derbyn i världen, men också det största derbyt i hela Asien. Det anses dessutom vara ett av världens mest intensiva derbyn. Inför derbyt brukar det vara fullt av spänning i Teheran, då supportrarna debatterar om vilka som vinner. Sedan brukar vinnarlagets supportrar fira i hela huvudstaden efter matchen. En iransk försvarare, Mohsen Bengar, som spelade för Persepolis, sade: "Det är ingen idé att vinna ligan om vi inte vinner derbyt. Om vi vill fira ligatiteln har vi inget annat val än att vinna derbyt."
"På den internationella scenen är vi alla en."
Varje år får tre till fyra iranska lag spela i Asiens Champions League, en årlig internationell fotbollsturnering för asiatiska klubblag. När ett iranskt lag spelar i Asiens Champions League, stödjer hela den iranska nationen det laget. Till exempel är Esteghlal och Persepolis två rivaliteter, och som jag nämnde tidigare, ett av de mest intensiva derbyn i världen, men när till exempel Persepolis spelar i Asiens Champions League, tenderar alla Esteghlal-supportrar att stödja Persepolis, eftersom i Asiens Champions League är de inte rivaler, utan där är de alla representanter för Iran.
När Irans Persepolis skulle spela i finalen av Asiens Champions League 2018 mot japanska Kashima, och matchen skulle spelas i Teheran, hade iranier från hela Iran kommit till huvudstaden och slagit upp tält utanför Azadi Stadium för att se matchen.
Nationalarenan:
Irans nationalarena är Azadi Stadium, som ligger i Irans huvudstad Teheran. Arenan är hemmaarena för Irans landslag men även de två iranska klubblagen, Persepolis och Esteghlal. Den har en kapacitet på 100 000 åskådare, stadion kan även ta emot upp till 120 000 åskådare efter enklare omplacering av sittplasterna. Av säkerhetsskäl är dock endast 85 000 åskådare tillåtna.
Azadi Stadium byggdes 1971, på order av Irans dåvarande Shah, det vill säga kungen, Mohammad Reza Pahlavi. Den byggdes för att vara värd för Asiatiska spelen (en asiatisk variant av olympiska spelen) 1974 och har varit värd för Asiens mästerskap i fotboll 1976. Azadi Stadium är en del av det större Azadi Sport Complex, vilket innebär att det är omgivet av andra sportanläggningar som simbassänger och bland annat sporthallar. När det byggdes var det en av de tio största fotbollsarenorna i världen. Arenan har också varit värd för tre finaler av Asiens Champions League.
Iranier älskar fotboll:
När det iranska landslaget kvalar in till VM firar folket på gatorna med saft och bullar. När landslaget ska spela match fylls Azadi Stadium med åskådare timmar innan matchstart och det brukar vara till och med över arenans kapacitet, för att folk sitter på trappan eller står i korridorerna på arenan för att se matchen. Läs mer om Iraniernas kärlek till fotbollen i en av mina tidigare artiklar.
Landslaget är viktigast:
Att göra ett landslagsmål i Iran är en stor bedrift. Till exempel är Pejman Jamshidi idag en stor skådespelare i Iran, innan dess var han fotbollsspelare för klubben Persepolis. När folk frågar honom vad hans största utmärkelse eller stolthet som fotbollsspelare var säger han inte att han vann den iranska ligan, utan att han gjorde ett mål för det iranska landslaget.
Det är nästan som att bli uttagen till det iranska landslaget är större än att spela i europeiska klubblag. När du frågar unga iranska spelare och barn som spelar fotboll på gator i Iran vad deras dröm är, säger de inte att de drömmer om att få spela för FC Barcelona eller Real Madrid, utan de säger att de vill spela för det iranska landslaget.
Iranska klubblag:
En vanlig sak i iransk fotboll är att klubbar går i konkurs och plötsligt försvinner. Några exempel är klubben Naft Tehran som vann den iranska cupen 2017 och gick i konkurs och försvann 2018. Eller klubben Steel Azin som 2010 hade en riktigt stark trupp med flera stjärnor som Mehdi Mahdavikia och Ali Karimi men de gick i konkurs och försvann 2012. Eller det bästa exemplet är klubben Pas Teheran som vann den iranska ligan fem gånger och även vann Asiens Champions League en gång, de försvann också.
Irans mest framgångsrika klubbar är klubbarna från huvudstaden Esteghlal och Persepolis. Klubben Persepolis har flest ligatitlar i landet med femton ligatitlar. Den Iranska ligan heter Den Persiska Vikens Professionella liga. Båda rivalerna Persepolis och Esteghlal delar dock rekordet för cuptitlar med sju var. Däremot har klubben Esteghlal rekordet i Asien, efter att ha vunnit Asiens Champions League två gånger. Men när det gäller iranska supercupen, så är det klubben Persepolis som har rekordet med fem supercuptitlar.
--
Många iranska spelare har kvalitet att spela för bra europeiska ligor som till exempel Primeira Liga i Portugal eller Jupiler Pro League i Belgien, och sedan nå toppligorna i Europa därifrån, om de är bra. Men de väljer istället att förbli stjärnor i den inhemska iranska ligan. Fråga inte varför.
MYCKET VIKTIGT:
Iran har förmågan att vara riktigt bra på fotboll. Det finns en fantastisk historia, tradition och kultur inom fotbollen i Iran. Fotboll har varit en anledning för det iranska folket att socialisera, fira och ha roligt tillsammans. Det finns en enastående talang inom fotbollen i Iran. Med rätt stöd och investeringar har iransk fotboll potential att bli en av de bästa i Asien och till och med världen, precis som Japan, och Saudiarabiens framtid.
Men fotbollen i Iran är mycket maffia, politik och smuts, tyvärr. Det är bedrägeri, favorisering och korruption. Den Islamiska regimen brukar använda det iranska landslaget för att sprida sin propaganda. En del unga spelare som har rika föräldrar köper sig in i olika klubbar. Spelare som försöker betala sina tränare för att få speltid. Pengar som försvinner. Ett fotbollsförbund som inte ens kan anordna enkla vänskapsmatcher. Sådant är normalt inom den iranska fotbollen.
--
Fotbollen i Iran behöver ansvarsskyldighet, värdiga ledare, investeringar i ungdomsutvecklingen och en mycket bättre infrastruktur. Många iranska arenor behöver byggas om, som nationalarenan, Azadi Stadium, där både gräset måste förbättras och säkerheten måste ökas. Många iranska städer har inga fotbollsarenor. Dessutom är fotboll i Iran väldigt dyrt så många iranier kan inte skriva in sina barn i fotbollsskolor. Fotboll i Iran har kvalitet, talang, tradition, kultur, historia och allt, men dessa problem hindrar iransk fotboll från att briljera.
I decennier har folket använt landslaget som plåster för att läka alla politiska, sociala och ekonomiska sår. Folket hyllar fotbollsklubbarna och landslagets framgångar otroligt mycket för att inte tänka på alla svårigheter.
Armin Firouzbakhsh.
