Har den kinesiska transferhysterin sinat?
Det kinesiska transferfönstret har slagit igen och de riktigt galna övergångarna har uteblivit denna gång.
De senaste åren har vi vant oss vid att etablerade spelare från Europa och Sydamerika lämnat sina topplag för att söka lyckan bland de kinesiska pengarna istället. Flera av dem har på intet sätt stått på karriärens upphällning när de flyttat till Kina. Spelare som Graziano Pellè, Axel Witsel, Oscar, Hulk, Ramires, med flera, är alla i åldrar kring 30 eller i vissa fall strax under. Det är då många karriärer brukar pika.
Denna vinter har dock inte dessa spektakulära övergångarna blivit av. Åtminstone har de inte varit lika många. Visst finns det ett par exempel som Javier Mascherano till Hebei China Fortune, eller trion med Gaitán, Carrasco och Fonte som gått till nykomlingen Dalian Yifang, men det är mer eller mindre bara dem som kan räknas till riktigt etablerade stjärnor från Europa.
Det går att spekulera en del kring vad det beror på. En stor faktor är säkert de regeländringar som trädde i kraft i Kina för ett år sedan vad gäller utländska spelare där man max får använda sig av tre per match och inte alla fyra som det var tidigare. Dessutom måste man ha med en kinesisk U23-spelare i truppen. Detta var förändringar som genomfördes för att gynna utvecklingen av kinesiska fotbollsspelare på längre sikt.
Man skulle kunna tro att det begränsade antalet utländska spelare skulle kunna leda till en större rotation vad gäller övergångar. Dels tänker säkert många stjärnor att det är ett snabbt sätt att säkra ekonomin för all framtid då man håvar in stora pengar på sina kontrakt, och dels är flera av dem spelare som hamnat lite i frysboxen i sina förra klubbar och som sett Kina som en chans att få fart på karriären igen.
Det är dock en effekt som uteblivit. Några stjärnor har lämnat ligan, som Paulinho, Demba Ba och Carlos Tevez, men de allra flesta stannar. Kanske är det nu de kinesiska lagen på allvar börjar svetsas samman och det ska bli väldigt intressant att se hur det resulterar i asiatiska Champions League. Tittar man på de sex främsta lagen från fjolårets CSL är Mascherano den enda utländska värvningen som anslutit.
En annan förändring som blir intressant att följa är vad som händer när etablerade tränarnamn som Luiz Felipe Scolari (Guangzhou Evergrande), Felix Magath (Shandong Luneng) och André Villas-Boas (Shanghai SIPG) lämnat den kinesiska fotbollen. Har de lyckats lämna ifrån sig någon form av arv till deras efterföljare eller kommer deras lagbyggen falla? I skrivande stund spelas de första matcherna i årets CSL och trots att hypen kring de kinesiska lagen lagt sig något kommer det bli en spännande säsong. Det är nu Kinas fotbollssatsning satsning ska börja bära frukt.