Kevin Deeromram - svenskt proffs i Thailand
Jag träffar Kevin Deeromram när han hoppar av den motorcykeltaxi han tagit från Port FCs lågintensiva och lite nedstämda träning dagen efter en överraskande 2-1-förlust borta mot Chainat Hornbill som följdes av något, i Thailand, så ovanligt som att laget, för att uttrycka sig milt, buades ut av sina medföljande supportrar. Vi slår oss ned och han beställer en portion wokade nudlar innan vi börjar prata om ett liv som ligger långt ifrån den vanliga bilden av ett svenskt fotbollsproffs, såväl geografiskt som kulturellt.
Vi kan väl börja med att låta dig presentera dig själv för den breda publiken? Vart kommer du ifrån? Var och när började du spela fotboll?
Jag är från Haninge i Stockholm, började spela i Haningepojkarna som fyraåring och gick till IFK Haninge som tioåring och det var där det började bli lite mer seriöst. Sedan som fjorton- eller femtonåring gick jag till Djurgårdens akademis P15-lag och sedan har jag tillhört Djurgården tills jag kom till Thailand.
Hur skulle du beskriva dig själv som fotbollsspelare? Styrkor och svagheter?
En offensivt lagd ytterback som gillar att vara med i anfallen och även avsluta anfall, inte med att göra mål men assist och så vidare. Jag orkar springa mycket också. Styrkan är offensiven, svagare defensivt.
Vilka förebilder då och vilka har du nu?
När jag var yngre så var det väl Marcelo i Real, det var väl så jag ville spela och det var så jag försökte spela också. Han är teknisk och så vidare och gick det väl över lite till Alaba i Bayern München som idol men sen när jag var 15-16 så försökte jag bli så bra som möjligt bara.
Du är, mer specifikt från Jordbro, hur går man därifrån via Djurgården, med ett halvår som ungdomsproffs i Werder Bremen och 25 matcher i Superettan på lån i Åtvidaberg, vidare till den thailändska ligan redan som 19-åring?
Jag väntade på att klubbarna skulle komma när mitt lån i Åtvidaberg var slut och kontraktet med Djurgården gick ut. Jag valde att inte förlänga med Djurgården och jag inte tror det hade varit bra för min karriär för jag hade inte fått spela heller, som du såg förra säsongen så spelade Elliot Käck alla matcher och alla minuter i hela Allsvenskan. Så jag väntade och väntade och det kom lite från Sverige och något från Danmark men tillslut så märkte jag Thailand och jag tänkte ”varför inte pröva” för folk hade berättade för mig att ligan var på väg uppåt och den är inte så dålig som man tror i Sverige. Så jag tänkte ”okej jag testar här ett år” och jag kom hit och efter tre månader så sa jag ” jag vill stanna här hela tiden”.
Så det var ingen scout eller agent som hörde av sig utan du bestämde dig för att prova själv?
Ja, exakt. Jag hade min svenska agent och vi snackade tillsammans och jag valde att komma hit.
Djurgården ville förlänga?
Ja, jag fick ett kontraktsförslag men… jag ville inte ha det.
Bättre betalt här nere?
Ja, haha.
Vad var den största omställningen med att byta svensk mot thailändsk fotboll?
Vädret var ju knas när jag kom i början och det tog två månader tills jag hade anpassat mig. Sportsligt så var det väl det taktiska, jag var inte beredd på att vissa thailändare inte har det taktiska som vi hemma i Sverige har och det var lite svårare att lära känna de spelarna än de utländska.
Vilken klass håller Thai League 1 jämfört med Superettan där du spelade innan flytten?
Det beror på från lag till lag, jag tänker att topplagen lätt klarar sig i Allsvenskan, det tror jag. Ligan i sig är väl… vad kan det vara? Botten av Allsvenskan, lite bättre än Superettan faktiskt.
Hur är nivån på de inhemska spelarna individuellt sett?
Thailändska spelare individuellt är ju bra. Jag tänker på nu i landslaget, det är ju hög kvalitet på spelarna individuellt så om man bara får in det taktiska i Thailand så kommer det bli bra.
Som du säger, om man tittar på landslaget så är det i alla fall fem spelare som spelar i den japanska ligan.
Ja, alltså, om vi säger Chanathip (Songkrasin), för mig är han den bäste i Thailand och när jag tittar på honom så blir jag chockad för jag tänker ”Varför går inte han till Europa? Varför är han kvar i Japan?”
Jag gillar ju Thitipan (Puangchan) som är ganska underskattad även här nere.
Ja, Thitipan också. Herregud, vilken spelare. Grym, Gerrard!
Så vem är den bästa spelaren du mött här nere?
Det är Chanathip. Och sen som du sa Thitipan också, förra året mot Chiang Rai så dödade han mig. Men, ja Chanathip för mig.
Och bland utländska spelare?
Utländska… vem kan det vara? Jag vet faktiskt inte vilka som fanns förra året. Boskovic gjorde 38 mål förra året men, jag mötte aldrig honom så direkt mot mig. Diogo kanske, jo Diogo.
Din tidigare klubb, Ratchaburi Mitr Pohl, anställde under vintern den gamle tyske storstjärnan Christian Ziege, hann du få något intryck av honom innan du lämnade klubben?
Vi åkte på träningsläger nästan direkt i Malaysia och han försökte få oss att spela en viss formation och han sa att om det inte funkar så prövar vi något annat men han pushade oss verkligen varje träning för att få den att funka. För mig var det en grym tränare. Samma med Pacheta förra året, han var grym också, men Ziege visade ju vad han vill och gjorde vad han ville och det var kanske därför han lämnade också, för att presidenten inte gillade det.
Anledningen att jag frågar är att Thailand har en säregen kultur och fotbollen är inget undantag, Ziege bröt kontraktet redan efter två omgångar eftersom han inte kände att han klarade den och då var han inte ens den första utländske tränaren att ge upp den här säsongen (och hans ersättare i Ratchaburi har redan slutat han med). Totalt tror jag att det är 10 eller 11 tränare slutat eller sparkats efter 12 omgångar av en liga med 16 lag. Är den här osäkerheten något som spelarna tänker på eller är det bara det normala här?
När jag kom ner till Ratchaburi förra säsongen och träffade presidenten kände jag att det var lite konstigt att han var där på alla träningar men han styrde och ställde inte så mycket just då på försäsongen, sedan när ligan började så märkte jag hur det var med presidenter, hur arga de blir och hur de är när vi förlorar men sen vänjer man sig ju efter ett tag vid hur det är. Så efter ett halvår så hade jag vant mig det, nu så har jag ju bytt till Port FC och det är mycket enklare här än i Ratchaburi.
Det finns en känd historia här nere om en annan utländsk spelare här som hade fixat två straffar och var arg för att han inte fick ta någon av dem, då började han och presidenten skrika på varandra och det hela slutade i att han ska ha blivit hotad med pistol i omklädningsrummet och tillsagd att lämna klubben. När jag hörde den var jag ny och då blev jag lite rädd och tänkte ”vad fan är det här?”
Men det tog dig ingen tid alls att acklimatisera dig till den, landslagsdebut mot Uzbekistan redan efter ett halvår och en flytt till storsatsande Port FC som är en av ligans mest anrika klubbar efter första säsongen. Är det enbart på grund av ditt thailändska arv som det verkar ha gått så smidigt?
Nej, när jag kom hit så kände jag mig ju inte som en Thai eftersom jag inte talade språket. Jag har inte varit här så mycket och jag kunde inte nästan ingenting, jag har varit i Sverige hela mitt liv och jag har spelat fotboll i Sverige hela mitt liv. Så jag tror inte att det är därför, jag vet inte varför. Jag accepterade bara ganska snabbt allting och jag tror det hade att göra med att jag hade en massa utländska (spelare) som jag hängde med och att vårt lag var ganska kompakt och alla var vänner med varandra. Jag tror att det var det som gjorde det mycket enklare att acklimatisera sig till fotbollen
Port inledde säsongen strålande med omgångar in efter imponerande segrar mot både ditt förra lag, Ratchaburi, och er stora rival Muangthong United, som dessutom är en av Thailands ekonomiska stormakter och en av de eviga titelfavoriterna. Just rivaliteten mellan Port och Muangthong är infekterad och mötena har ofta varit våldsamma utanför planen. Den senaste mötet spelades utan tillträde för bortafans, förra året spelades båda mötena inför tomma läktare, märker ni av det som spelare eller är det bara bland fansen som de här känslorna finns?
Jag har ju inte varit här så länge, men jag kommer ihåg att innan matchen så, för jag visste ju inte så mycket om det då, att jag undrade varför vi inte fick ha några fans och vad som hade hänt men vi känner inte av det så mycket, inte vad jag märkt i alla fall.
Lagets form har dalat och ni är inne i en resultatsvag period men under säsongens första månad blev din tränare, Jadet, utsedd till månadens tränare och du själv till månadens spelare i ligan av Fox Sports. Vad har en sådan utmärkelse i säsongsöppningen för effekt på fortsättningen? (Stärker den självförtroendet i motgång för laget?)
Jag tänkte inte så mycket på det. Jag försöker göra mitt och jag tror Jadet försöker göra sitt men det verkar inte gå så bra längre. Det går ju inte så bra för hela laget och det är surt för alla så man får ju sämre självförtroende såklart. Men jag försöker hålla uppe allting och jag tror laget försöker hålla självförtroende upp tills det kommer en ny vinst och då får man igen upp det. Så det var skönt att få vinsten mot Prachuap men sen nu sist mot Chainat så bara… åkte man till botten igen. Men jag tänker inte på det så mycket utan jag försöker bara ta en match i taget och göra det så bra som möjligt.
Det har uppenbarligen slagit an väl hos fansen för man ser en hel del tröjor med ”Deeromram 97” på ryggen runt PAT Stadium på matchdagar och Port har väldigt passionerade supportrar. Är det Beatles-hysteri när du går på stan nu?
Nej, nej, det var lite i början när jag precis hade signat för Port och sedan kom jag med i landslaget och då var det lite mer men nu har det svalnat lite. Det går ju inte bra för laget, det går inte bra för mig, det går inte bra för någon så att nu är det inte så mycket alls. Jag kan gå hur jag vill så det är skönt
Men det märks av och du blir stannad även utanför match?
Jo, så är det.
Hur trivs du i Bangkok?
Jag gillar Bangkok! Folk som kommer hit säger ofta att de inte gillar Bangkok men för mig är det världens niceaste stad för att man vet ju vad man ska göra, folk som kommer hit när de är ute och reser vet kanske om Khaosan road. Men du kan göra något nytt varje dag. Förra året så bodde jag i Bangkok även fast jag spelade i Ratchaburi, vi hade en förare som körde oss så vi sov hela tiden i bilen, men jag klarade inte av Ratchaburi, jag fick panik, det finns ett Robinson (köpcenter) men sen…
Hur bekväm är du med att tala thailändska?
När jag var liten så snackade min mamma thai med mig och jag kunde mycket mer när jag var yngre men till slut så slutade jag bara snacka det helt och hållet. Jag har en storasyster som pratar thai och läser och skriver thai och allting. När jag kom så förstod jag noll… alltså verkligen ingenting, men jag har ju lärt mig lite nu så nu kan jag lite nummer och sånt. Men det blir ju bättre i alla fall.
Hur funkar det i landslagssammanhang?
Det finns ju ändå några halvthailändare. Philip Roller från Ratchaburi, Mika (Chunuonsee) från Bangkok United, Tristan (Do, Muangthong United) och så vidare. Mika pratar ju thai och läser så då översätter han en del åt mig och sen Philip är ju exakt samma som mig, han pratar ingenting så att jag hänger ju med honom då hela tiden. Men det blir lite jobbigt ibland, som en gång när jag var med U23-landslaget på SEA Games förra året och där är det inga halvthailändare, bara jag. Och då var det ganska jobbigt för att alla pratade bara thai, dom pratar inte så bra engelska heller, vi var där i tre veckor eller något sånt och det var skönt att komma hem.
Jag förstår det, dessutom måste det vara svårt att få direktiv och följa med i genomgångar och sådant.
Man får försöka lyssna och vissa kan ju engelska så de får försöka förklara. Annars får man bara försöka förstå.
När det gäller framtiden, vi börjar med den närmsta: vad är dina förhoppningar på resten av säsongen?
Resten av säsongen är att jag vill komma upp så högt som möjligt i ligan och vi har ju laget att för att komma upp högre än 7:a som vi ligger nu. Om vi bara får ordning på det så tror jag att vi kan gå riktigt bra och att det kan gå bra för mig själv också. Sedan är det väl att vara med i landslaget kontinuerligt.
Vad tror du är en rimlig målsättning placeringsmässigt i ligan?
Om vi får ordning på det så tror jag att vi kan hamna 3-4. Det går inte så bra för de andra lagen, d u har ju märkt hur ligan är nu, det är väldigt tight. Det är tre poäng upp till trean och sedan är det sju poäng ner till nedflyttning så, ja, 3-4 skulle jag säga.
Och mer långsiktigt: vad har du för personliga mål de kommande åren och med karriären som helhet?
Om jag får drömma så skulle jag vilja gå tillbaka till Europa men jag tänker att nu har jag kommit hit och anpassat mig här. Om vi säger att jag skulle gå tillbaka till Sverige och Allsvenskan, då går man ner i lön och då är det som att man startar om på något sätt. Man spelar ändå fotboll för att på något sätt tjäna pengar och bli så bra som man vill bli men man kanske kan ta steget genom att göra det så bra i Thailand som möjligt och sedan ta sig till Japan och därifrån till Europa. Om jag får drömma så hade det varit grymt att spela i Spanien, jag gillar fotbollen som spelas där med att rulla boll.
Spelarna i Port FC reagerade på bästa sätt på supportrarnas missnöje och parkerar för tillfället på tredje plats i ligan och jakten på en plats i nästa års AFC Champions League efter en rejäl formtopp som startade i matchen efter denna intervju. Kevin har av en supporterorganisation röstats fram till klubbens viktigaste spelare under säsongens första halva och under tiden befäst sin plats i den thailändska landslagstruppen. Tillsammans med klubbkompisen Elias Doleh och Police Teros Niran Hansson har han börjat trampa upp en stig som leder till ett alternativt karriärval för andra svenska spelare, speciellt sådana med asiatiska rötter, och har redan fått frågor från andra talanger hemmavid om livet som spelare i Thailand. De thailändska klubbarna letar dessutom aktivt efter spelare som kan kvalificera sig för thailändskt, sydostasiatiskt eller asiatiskt medborgarskap för att kringgå kvoterna för utländska platser i truppen så framtiden kan mycket väl medföra att fler talanger lämnar Sverige och söker lyckan på en till synes oväntad plats.