Tunisisk samba
Tunisien blir knappast någon utmanare till VM-titeln i sommar. Det är till och med tveksamt om de når längre än gruppspelet där de ställs mot Spanien, Ukraina och Saudiarabien. Förhoppningen om att nå åttondelsfinalen finns dock och mycket press ligger på två herrar ursprungligen från fotbollens förlovade land.
Tunisien är kanske ett av de mest anonyma landslagen som har kvalat in till VM. Även om en stor del av spelarna är utlandsproffs så är det få namn hos nordafrikanerna som känns igen av den breda fotbollspubliken. Spelare som Radhi Jaidi (Bolton), Hamed Namouchi (Rangers) och Karim Saidi (Lecce) är alla såklart mycket skickliga men kan inte på något sätt kallas storstjärnor. Två andra tunisiska spelare som inte heller de är särskilt namnkunniga är dock sevärda av en annan anledning.
Francileudo dos Santos Silva föddes 20 mars 1979 i staden Zé Doca i Brasilien. Sjutton år senare, när han spelare i ett lag vid namn Sampaio Corrêa, upptäcktes han av den belgiska klubben Standard Liège och den unga Francileudo, vanligtvis kallad Santos, tvekade såklart inte när chansen att flytta till Europa kom. Väl i Belgien gick det dock inte som han hade hoppats. Den unge anfallaren fick mycket litet speltid och efter två säsonger utan en enda fullträff i ligan tröttnade Santos och flyttade till Etoile du Sahel från, just det, Tunisien. Man kan lugnt säga att han gjorde stor succé i sitt nya lag. Under sina två säsonger i Tunisien gjorde han 32 mål på 50 ligamatcher och återigen fick europeiska klubbar upp ögonen för honom. Det blev till slut Sochaux från Frankrike som den då 21-årige Santos skrev på för och han gjorde ännu en gång succé direkt. 21 mål gjorde han sin första säsong i Frankrike och även om han aldrig har överträffat den siffran så har han blivit ett respekterat namn i Frankrike. Inför den här säsongen bytte han lag till Toulouse, där det dock inte direkt har gått som på räls för Santos och han bara gjort fyra mål i ligan.
Även om Santos är en mycket bra anfallare så var han av förståeliga skäl inte speciellt nära att få spela landslagsfotboll. Spelare som Ronaldo, Adriano och Ronaldinho har gjort konkurrensen om anfallsplatserna i Brasilien minst sagt stenhård och att Santos inte kunde utmana dessa världsklasspelare är inte så konstigt. Därför tackade han ja till erbjudandet att bli tunisisk medborgare när möjligheten kom i december 2003, ett par månader innan Afrikanska Mästerskapens början som för övrigt spelades i just Tunisien. Santos insåg att han aldrig skulle få chansen i Brasiliens landslag och såg sin chans att få spela t.ex. VM när tunisierna hörde av sig. I diverse intervjuer har Santos sagt att han är mycket glad över att få representera Tunisien eftersom det är ett land som ligger honom varmt om hjärtat. Han gjorde succé direkt för sitt nya hemland genom att göra segermålet mot Rwanda i Afrikanska Mästerskapens första match och sedan blev det ytterligare tre mål i turneringen vilket gjorde honom till skyttekung tillsammans med fyra andra spelare. Nu hoppas Lemerre & Co. såklart att Santos återigen ska frälsa Tunisien med många mål och kanske till och med ett avancemang till åttondelsfinalen.
En spelare som kanske inte är lika målfarlig som Santos med ändå populär bland tunisierna är José Clayton Ribeiro Menezes, med artistnamnet Clayton. Han föddes 21 mars 1974 i São Luís. Han spelade i en liten klubb vid namn Moto Clube i Brasilien när han 1994 fick chansen att flytta till Tunisien och Etoile du Sahel. Han tog chansen och ångrar sig knappast idag. Under sina fyra säsonger imponerade vänsterbacken så pass att den franska klubben Bastia blev intresserade och 1998 flyttade han också till Korsikalaget. Samma år bytte han också nationalitet för att få representera Tunisien i VM. Väl i Frankrike gjorde dock inte Clayton någon jättesuccé och efter tre säsonger med inte alltför mycket speltid vände han ”hem” igen till Tunisien och Stade Tunisien och senare ES Tunis. Efter fyra år i ES Tunis fick Clayton ett lukrativt kontrakt med Al Sadd från Qatar där han spelar än idag.
Man kan såklart diskutera huruvida det är rätt att använda sig av ”utlänningar” i landslaget. Många tycker säkert att det är helt fel eftersom landslaget ursprungligen är tänkt för inhemska spelare och inte utlänningar som är för dåliga för att platsa i sitt eget landslag. Hur som helst tror jag inte att detta är något som de tunisiska fansen kommer att bry sig om i sommar om Santos gör mål på löpande band och Clayton visar upp ett felfritt försvarsspel.
