Decenniets tunisiska elva
2000-talet har varit en sagolik historia för det Tunisiska landslaget som tyvärr slutade med ett missat VM-slutspel. Vi ska gräva oss ner i historieböckerna och leta fram de spelare som varit med och skrivit fotbollshistorierna under det senaste decenniet. Nedan följer Tunisiens drömelva under det senaste decenniet!
Målvakt: Ali Boumnijel
Tunisien har alltid haft en grym förmåga med att plocka fram bra målvakter. Inget land i Afrika har haft så pass bra målvakter som Tunisien. Det började med Sadok ”Attouga” Sassi som var överlägset bäst i Afrika på sin tid. Sedan kom legenden Chokri El Ouaer som jag än idag inte förstår varför han inte fick chansen i en av dom större klubbarna i Europa. Han var under sina bästa stunder en av världens bästa målvakter. Men det är någon annan som tar plats som målvakt i detta lag, nämligen Ali Boumnijel. En målvakt som jag inte stod ut med till en början. Han gjorde misstag efter misstag och såg riktigt osäker ut i mål. Men med tiden växte han in i rollen som en nyckelfigur för det Tunisiska landslaget och representerade de i nästan 6 år. Han var med och vann Afrikanska Cupen 2004 på hemmaplan och avgjorde semifinalen på egen hand i straffläggningen.
Högerback: H. Trabelsi
Vart ska jag börja? Hatem Trabelsi, jag har aldrig någonsin varit så pass stolt över en spelare som jag var över Trabelsi. Den svarte Puman tog över hela världen när han tillsammans med Zlatan förde sitt Ajax till Kvartsfinal i Champions League där dom förlorade mot Milan. Trabelsi var under dom 2-3 åren som han befann sig i Ajax topp 3 på högerbacks positionen i världen. INGEN kom förbi honom, och han var ständigt på flykt framåt i banan. Men Hatem Trabelsi förundrar mig mycket, väldigt mycket. För vad F-N hände? Han var i princip klar för Arsenal och skulle fortsätta sin utveckling. Men Ajax vägrade släppa Trabelsi som i protest bojkottade Amsterdam för att istället vara i Tunisien och träna för sig själv. Ärligt talat..inte någon bra idé om man är en av världens bästa backar! Hur som helst avslutar han sin tid i Ajax för att sedan säljas till Manchester City där han fick ett kontrakt som baserades på speltiden han fick. Det gick sådär, det man kommer ihåg från Trabelsi´s tid i City är hans drömmål mot rivalerna United men inte mycket mer… Tyvärr föll denna spelare på målsnöret. Han är född 1977 (han fyllde 32 år detta år), men slutade med fotbollen 2006. Ärligt talat, 29 år och varva ner? Jag vet inte om det var motivationen som försvann eller att Trabelsi allmänt inte är tillräckligt professionell, oavsett vad är han en av Tunisiens allra bästa spelare genom alla tider!
Mittback: Radhi Jaidi
Radhi Jaidi blev 2004 den första tunisiska spelaren som spelat i Premier League när han skrev på för Bolton. Han var då en stor och stark mittback, men vi hade inte sett hans riktiga potential. Jaidi var ett MONSTER i luften. Under ett och samma år gjorde han mål med sitt huvud på alla topplagen: Arsenal, Manchester United, Chelsea och Liverpool. Sam Allardyce hade verkligen visat prov på fingertoppskänsla när han på free transfer lockade till sig Jaidi, för han vart självskriven i Boltons mittförsvar. Han hade inte världens bästa teknik, och inte heller något bra passningsspel. Men det behövdes inte heller, för Jaidi var så pass rutinerad så han använde sig utav den talang han hade. Han har spelat för 3 engelska lag (Bolton, Birmingham & Southampton), men det som imponerar mest är att hans gjort över 100 landskamper för Tunisien. Han var med och vann CAF 2004, och var med i VM 98-2006. Jaidi är en sann Karthago Örn!
Mittback: Karim Haggui
På den andra mittbackspositionen fanns det många konkurrenter. Vi har haft spelare som Sami Trabelsi, Karim Saidi men framförallt Khaled Badra. Men jag väljer ändå Karim Haggui, då jag anser att han varit snäppet vassare än de andra mittbackarna. Haggui är endast 25 år men har redan väldigt mycket på sitt CV. Han har hunnit spelare för 3 olika klubbar i Europa, han har varit delaktig i landslaget sedan 2003 och är nu Tunisiens lagkapten. Han spås få en strålande framtid om utvecklingen håller sig intakt, och han blir förmodligen en väldigt viktig kugge i det tunisiska landslaget en lång tid framöver. Hajja Captain Haggui!!
Vänsterback: Raouf Bouzaiene
Oj oj oj! Kommer ni ihåg den otroliga frisparken Tunisien slog in i matchen mot Belgien? Om inte, så kan ni se den i länken nedan. Spelaren som slog frisparken var Raouf Bouzaiene, Tunisiens helt egna Jerome Rothen! Han hade en magisk vänsterfot, en vänsterfot som ofta stod för assisten. Han var under VM-2002 vänsterback i landslaget och gjorde alltid bra ifrån sig i landslaget. Men hans viktigaste vapen var hans känsliga vänsterfot som gång efter gång stod för farligheter. Han spelade under sin karriär i Frankrike mestadels, men var under en kort sejour i Genoa tillsammans med Hassen Gabsi och Imed Mhadhebi. Men han återvände sedan tillbaka till sina rötter och avslutade sin karriär i Tunisien!
http://www.youtube.com/watch?v=ul6z8ngw7rU (spola fram 2 minuter in i klippet).
Defensiv Mittfältare: Riadh Bouazizi
Om det är någon position som Tunisien alltid har haft problem med att hitta rätt spelare till så är det den defensiva mittfältsrollen. Spelare som Chihi, Mnari, Nafti, Ragued och Traoui har alla testat spela på positionen, men ingen har övertygat.
Efter ett tag kom jag dock på BOUAZIZI!
Riadh Bouazizi, killen med den fantastiska frisyren, var inget underbarn direkt. Första gången jag såg denna spelare representera det tunisiska landslaget tänkte jag ”vem är tomten i mitten som inte kan passa en boll”. Men tomten växte in i sin roll, och det gav utdelning till slut. Och vilka presenter han sedan gav oss. Bouazizi var en ledare, likt Dunga! Han var inte den mest begåvade spelaren på plan, men han höjde sina lagkamrater och var under den sista tiden i landslaget en av de viktigaste nyckelfigurerna. Han var den städande mittfältaren som gjorde de offensiva spelarnas jobb enklare. Bouazizi visade prov på en härlig kämpaglöd, ett riktigt bra spelsinne och en underbar inställning. Det är spelare som Bouazizi som drar det riktigt tunga lasset, det är spelare som Bouazizi som aldrig glöms!
Höger mittfältare: Adel Chedli
Då Tunisien under 2000-talet ändrade taktik från en rak 4-4-2 uppställning till en variant av 4-2-2-2 har det inte kommit fram några ”riktiga” högermittfältare under det senast decenniet. Men en spelare som jag alltid kommer ha i åtanke är Hassen Gabsi! Den korta, rakade högermittfältaren som var kvick och hal som en ål. Han var ständigt ett orosmoment för det försvarande laget med sina aviga dribblingar och sin snabba acceleration. Men hans karriär var alldeles för kort för att ta en plats i detta landslag. Den jag istället tycker gjort sig mest förtjänt utav denna position är Adel Chedli. Han debuterade redan 1996 för det Tunisiska landslaget, men det var inte förrän under 2000-talet som hans karriär tog fart. Med sitt spelsinne och underbara passningsspel spelade han fram sina medspelare gång efter gång. Det var han som låg bakom bollarna fram till Jaziri som spottade in mål för Karthagos Örnar. Chedli gjorde 45 landskamper för Tunisien och han göra 4 mål.
Vänster mittfältare: Imed Mhadhebi
Tunisiens vänsterytter position har under det halva 2000-talet varit abbonerat utav en riktigt snabb spelare. Imed Mhadhebi, som representerade landslaget fram tills 2005 var väldigt rolig att se under sina bästa stunder. Han kunde vända en match på egen hand med sin skicklighet och sina oförutsägbara inlägg. Vänsteryttern var med från VM-1998 tills CAF 2004 vinsten och är den mest naturliga vänsteryttern vi haft på väldigt länge. Han var en lagspelare som alltid kämpade och var med både defensivt och offensivt. Mhadhebi hann göra 55 landskamper och 12 mål!
Offensiv mittfältare: Zoubeir Beya
Han avrundade sin karriär i landslaget år 2002 direkt efter VM- slutspelet i Asien. Han spelade alltså endast två år med det Tunisiska landslaget under detta decennium. Ändå får han platsen som trequartista!
Han kampas på denna position med spelar som Slim Benachour, Yassin Chikhaoui och även Ousamma Darragi..men ingen av dessa spelare har gjort det Zoubeir Beya har gjort.
Han spelade under en väldigt lång tid i Bundesliga där han tillsammans med Adel Sellimi representerade Freiburg. Och tunisierna förde det lilla laget Freibug till respekterade ligapositioner år efter år.
I det Tunisiska laget var han själen! Den offensiva kraften som luskade fram farligheter med hjälp av antingen helt otroliga passningar eller precisa inlägg. Utan Beya fanns ingen offensiv. Beya var likt Riquelme, Zidane eller Rui Costa dirigenten som aldrig gjorde en dålig match. Han gjorde över 80 landskamper för Tunisien och var med redan från 1994. Hans VM-slutspel 2002 var riktigt bra, trots Tunisiens tidiga uttåg! Zoubeir Beya är i det här laget klart den mest lysande stjärnan!
Anfallare: Francileudo dos Santos
Han debuterade 2004. Han spelade 40 landskamper. Han gjorde 22 mål! Francileudo dos Santos, brassen som för sin dröms skull representerade Tunisien. Han hade sedan barnaben haft en dröm om att någon gång i sitt liv få spela ett VM-slutspel, och då han inte fick chansen i det brasilianska landslaget erbjöds han pass och spel för det Tunisiska landslaget. Dos Santos, som är gift med en tunisisk kvinna, tackade ja och var en av Tunisiens viktigaste spelare fram tills hans slut. Under CAF 2004 gjorde han 4 mål och var en av nyckelfigurerna i finalen som man vann med 2-1 över Marocko. Jag hade egentligen velat ta med Adel Sellimi, eller Ali Zitouni på denna plats men ingen av dessa två har presterat lika mycket som Dos Santos gjorde under sin korta tid han representerade Tunisien. Faktum är att han förmodligen är en av Tunisiens vassaste anfallare genom alla tider och det kommer förbli så en tid framöver- Tråkigt för dos Santos är att hans karriär tog ett abrupt slut p. g. a skador. Hans spelade endast 11 minuter i VM 2006 då han drogs med skador. Och det var skadorna som förstörde karriären på denna fantastiska anfallare. Men i Tunisien respekterar vi honom för hans egenskaper, och framförallt för att han ville vara en av Karthagos Örnar!
Anfallare: Zied Jaziri
Efter uttåget från VM-slutspelet 1998 ändrades mycket i det Tunisiska landslaget. Det spelades en tråkig fotboll, och många av spelarna som representerade landslaget var gamla. Man ville ha in nytt blod, och det talades framförallt om positionerna längst fram. Och det var i anfallet vi skulle hitta två otroliga talanger som skulle komma att bli tunisisk historia. Jag trodde ärligt talat att detta anfallspar skulle förbli Tunisiens Za-Sa (Zamorano – Salas) eller Ro-Ro (Ronaldo – Romario), för dom var så otroligt bra till en början. De två anfallarna jag pratar om är Ali Zitouni och Zied Jaziri! Båda spelarna kom som ett bombnedslag i slutet av 90-talet och alla såg fram emot den nya eran. Ali Zitouni gjorde mål i princip i varje match för sitt klubblag och har ett otroligt facit i EST. Han vart utnämnd till Afrikas Bästa Unga spelare under 90-talet och spåddes en lysande framtid. Men han har inte utvecklats i den takt man trott och har haft mycket skadebekymmer vilket förstört en hel del i hans utveckling. Men Zied Jaziri tog chansen som han fick, och var under i princip hela decenniet vårat första val längst fram. Han gjorde sammanlagt 64 landskamper för Tunisien och mäktade endast med 14 mål. Men det var inte målskyttet som var hans främsta egenskap. Han var vindsnabb och hade en kondition likt ingen annan. Sprang ständigt i 90 minuter och kunde med sina snabba vändningar snurra upp många försvarare. Han gjorde Tunisiens första mål i VM-slutspelet 2006 mot Saudiarabien efter ett riktigt konststycke (se klippet nedan).
Zied Jaziri är fortfarande saknad i landslaget som han inte får plats i p. g. a hans bristande attityd. Just nu är han 31 år, kanske kan han göra comeback i landslaget, kanske inte. Oavsett vad, har han skänkt oss tunisiska fans mycket lycka under åren som gått och för mig är Jaziri en av Karthagos Örnar!
http://www.youtube.com/watch?v=7gRWZJhLpdM
Tränare: Roger Lemerre
Mellan åren 1998-2002 hade Tunisien 5 olika förbundskaptener.
5 OLIKA FÖRBUNDSKAPTENER! Helt sanslöst, och med det förstår man också hur viktigt det är med ett fungerande förbund som förstår sig på fotboll!
Hur som helst, det var i princip kris i tunisisk fotboll efter VM-slutspelet 2002. Varken VM -98 eller -02 var något roligt att se på. Tunisien spelade tråkigt, fegt och framförallt uddlöst. Ingen fantasi alls i spelarna och ofta såg det ut som att de Tunisiska spelarna var juniorspelare jämförelsevis med motståndarlaget. Men detta skulle ändras! Roger Lemeree, som fick sparken utav det franska landslaget direkt efter debaclet år 2002 (han hade fört Frankrike till EM guldet två år tidigare) anställdes som Tunisiens nya förbundskapten. Och det tackar jag otroligt mycket för! Han såg inte bara till att ta oss till VM-slutspelet 2006, utan han förde oss till guld i det Afrikanska Mästerskapet år 2004 på hemmaplan (vilket jag fick uppleva på plats). Han är en sann hjälte inom Tunisisk fotboll. Lemerre utvecklade Tunisiens landslag till vad som finns kvar idag. Tyvärr fick Lemerre sparken 2008 efter kvartsfinalförlusten mot Kamerun i CAF och vi ser direkt effekten på det, ett missat VM-slutspel!
Många i Tunisien tyckte inte om hans fotbollsfilosofi, men jag respekterar den! Lemerre fick ut den maximala potentialen som fanns i Tunisien, och har även tagit fram spelare såsom Haggui, dos Santos, Mnari, och framförallt Chikhaoui! Lemerre är inte en av Karthagos Örnar, men han visste exakt hur man ska tygla Örnarna!
Tack för detta år, vi syns i nästa decennium!
