Dubbelmötena med Edsbyn
IFK Vänersborg har i veckan mött Edsbyn två gånger om, först borta och sedan hemma. Facit: en seger och en förlust.
BORTA
Edsbyn är elitseriens bästa hemmalag, inför matchen med IFK Vänersborg hade man tagit sex av sex segrar hemma. Det skulle bli sjunde raka segern mot IFK, skulle det visa sig. Matchen inleddes i ett ganska makligt tempo, Edsbyn gillar att hålla boll och går inte till anfall i onödan medan IFK mest fick ligga och bevaka positioner under tiden. Edsbyn tog ledningen på en hörna och fick sedan 2-0 på en bjudning av IFK-försvaret. IFK kunde sedan reducera till 2-1 efter att Emil Viklund gett Fagerström öppet mål. Matchbilden fortsatte dock i samma låga, gungande tempo och det passade Edsbyn bra och när de precis innan paus fick såväl 3-1 på hörna och en IFK-spelare utvisad så försvann mycket av IFK-spelarnas energi.
I den andra halvleken gjorde IFK ett tappert försök att få in ett reduceringsmål, man hade en del bra chanser - Olle Berglund den bästa - och ett gäng hörnor men bollen ville inte in i nät. Det ville den däremot för Edsbyn som gjorde 4-1 på hörna innan IFK och Joakim Hedqvist till slut fick in en boll till 4-2. Edsbyn kunde dock kontra hem matchen genom två snabba mål med avslutande långskott i bortre gaveln till 6-2. Emil Viklund tröstmålade sedan med ett solomål i slutskedet av matchen som slutade 6-3.
En tempofattig match där Edsbyn fick mål i rätt lägen och på rätt sätt, de så kallade enkla målen, medan IFK fick slita hårt för sina mål. Det stal energi från IFK-spelarna och gav till Edsbynspelarna och det blev matchavgörande.
HEMMA
Chansen till revansch skulle dock komma bara några dagar senare när serien vände och IFK tog emot Edsbyn hemma i Vänersborg. Ett något skadeskjutet IFK-lag där Adam Herou Löf var skadad och Martin Röing var sjuk vilket gjorde att IFK fick kasta om en del i laget - bland annat spelade man med fyrbackslinje för, vad jag vet, första gången i klubbens historia. Inledningsvis påminde dock matchen om den uppe i Edsbyn, ett tätt Edsbyn som sjönk oerhört djupt i defensiven och höll i bollen mycket och länge, och två lag som inte skapade särskilt många farliga målchanser annat än hörnor och några halvfarliga lyft.
Även i den här matchen var det också Edsbyn som tog ledningen, genom Daniel Liw på ett långskott i borte gaveln. Man måste bli imponerad av Edsbynspelarna, tre nästan identiska mål på två matcher där bollen sitter i princip stolpe in varje gång. Inte blev det bättre av att Jonas Edling fick slå in en retur en stund därefter. Edsbyn fick återigen energi medan IFK fick jaga och jobba hårt utan att skapa riktigt heta lägen. I slutminuterna av halvleken skulle det dock lossna rejält för IFK Vänersborg. Först frispelade Felix Pherson en kylig Mikko Lukkarila till 1-2, och på halvlekens sista skott stänkte Joakim Hedqvist in kvitteringen med ett hörnskott i nättaket.
I andra halvleken var det sedan inget snack om saken. IFK spelade ut Edsbyn fullständigt, anföll med bredd och hög fart och det kändes som man skapade farligheter i princip varje gång man anföll. Något förvånande var det dock vikarierande högerbacken Joakim Johansson som visade att hans bössa håller hög elitserieklass när han tog sig fram i planen och från 30 meter drämde in ett skott i krysset. Hans Andersson kvitterade till 3-3 på hörna innan Christoffer Fagerström fyllde på till 4-3 när han slog in en boll i öppet mål, och Nils Berner spräckte sedan sin målnolla för säsongen när han gjorde 5-3 på retur efter Johan Kochs avslut.
IFK Vänersborg hade sedan flera bra chanser att utöka till 6-3, när först Nils Berner blev helt fri efter ett fint IFK-anfall, men han överarbetade situationen och målvakten kunde rädda. Strax efter avlossade Christoffer Fagerström stora kanonen och skottet tog klockrent i stolpen. Typiskt nog så får Edsbyn hörna i princip i anfallet efter och kunde göra 5-4 och ge matchen lite nerv igen. Fagerström skulle dock få revansch när han rundade Edsbyns lag, slog in bollen på chans mot mål och fick se Daniel Välitalo styra in u eget mål den vid första stolpen. Lite turligt, men det var inte Fagerström och matchens sista mål där han pricksköt in 7-4 lågt i bortre gavlen från 20 meter.
Till skillnad från matchen uppe i Edsbyn var det IFK som fick med sig rätt mål vid rätt tillfällen denna kväll. Det i kombination med att IFK såg ut att kämpa ner och trötta ut Edsbyn i andra halvlek bidrog till segern. IFK är ofta bra i andra halvlek och får ofta ut mer att sitt spel då. Ofta ser motståndarna lite tröttare ut än IFK Vänersborg när matcherna ska avgöras och tempot skruvas upp i andra halvleken, och det är givetvis en styrka så god som någon. Ju högre tempo och fart i matchen, desto bättre verkar IFK bli. Inte konstigt att så många lag verkar ha tittat för mycket på handbolls-VM när de kommer till Vänersborg.
Nu ligger IFK på sjätte plats i tabellen, på samma poäng (17) som Edsbyn på femte plats och SAIK på fjärde plats, och med bara två poäng upp till Hammarby på tredjeplatsen.
