Blåvittbloggen: IFK kan titta uppåt efter stark silly
Silly season är en tid då förhoppningar och farhågor väcks och för IFK Vänersborgs supportrar har det mest handlat om det sistnämnda de senaste säsongerna. Därför har det varit uppfriskande med en vår där det hänt mycket i spelartruppen och som slutade i goda förhoppningar inför vintern. Spelaromsättning ses ju ofta som något fult inom bandyn men ibland är det nödvändigt och i vissa sporter är det normen; titta på ishockeyn där lagen bygger om halva truppen från säsong till säsong. Efter IFK:s misslyckade fjolårssäsong hade det sannolikt varit ett misstag att bara fortsätta som om inget hänt, både laget och fansen behövde förändring. Det har vi fått nu. Och förutom att tillföra nytt blod har det också gjort att truppen ser starkare ut än tidigare.
Lämnat har Robin Öhrlund, Johan Koch, Viktor Hjelm, Felix Callander, David Jensen, Jesper Öhrlund och Dennis Nilsson gjort. Nya i truppen är Ilja Grachev, Jakob Jenefeldt, Adam Blomster, Robin Karlsson, Edvin Isaksson, Markus Kumpuoja och Brage Lae. Dessutom hade Hugo Andersson fått ett A-lagskontrakt, vilket han inte hade ifjol trots att han spelade mycket efter årsskiftet.
Tittar man spelare för spelare så är det uppenbart att IFK gått plus under våren. Robin Öhrlunds explosivitet och spelsinne går inte att ersätta, men istället har IFK fått in Ilja Grachev som är målfarligare än Öhrlund och Jakob Jenefeldt som är en av elitseriens bollskickligaste spelare. Viktor Hjelm gjorde en svag säsong i vintras och istället får IFK in en motiverad hemvändare i Adam Blomster. Felix Callander hade ett tungt fjolår både på och utanför isen och där får IFK istället in mycket talangfulle Edvin Isaksson som även är U21-spelare ett år till. Johan Koch har varit en tongivande spelare i många år i IFK-tröjan men hade inte sin bästa säsong i vintras och istället för honom får IFK in Robin Karlsson som blir en mer utpräglad anfallare och som i Gripen under flera säsonger visat att han har sinne för hur man får bollen i nät. Istället för David Jensen har IFK gett Hugo Andersson ett A-lagskontrakt och Hugo visade redan ifjol att han är redo för regelbundet elitseriespel. Jesper Öhrlund fick det aldrig att lossna i IFK-tröjan och maxkapaciteten hos Markus Kumpuoja är såklart väldigt mycket högre, speciellt när han nu får spela på sin favoritposition längst fram. Som andremålvakt ersätter IFK en ung svensk med en ung norrman.
Så nog får man lyfta på hatten och ge Martin Röing, Jonatan Rask och Lars Jensen i sportgruppen allt beröm för att de sytt ihop ett starkt, intressant och på förhand mycket sevärt IFK-lag.
- - -
En aspekt som är lätt att gilla som IFK-supporter är att flera av de nya spelarna är hemvändare från IFK:s otroligt framgångsrika juniorkullar födda i början av 90-talet. Adam Blomster och Robin Karlsson spelade båda SM-finaler (och vann) med IFK P19 och P20 och Ilja Grachev var tillsammans med Christoffer Fagerström, Petter Andersson och Robin Lundqvist de drivande spelarna i den första generationen av SM-finallag i den blåvita eran med fem raka juniorfinaler. Totalt har IFK nu sex spelare från de juniorlagen i A-truppen och man börjar sakta men säkert bygga en stomme på de spelarna efter att de varit iväg och utvecklats på lite olika platser i lite olika takt genom åren.
Ilja Grachev är hemvändaren med tyngst meriter; sedan han lämnade IFK 2010 har han vunnit ryska cupen och spelat final i ryska mästerskapet med Baikal-Energy (förlust mot Neftyanik), spelat semifinaler med Hammarby i Sverige och debuterat för ryska landslaget. Att han nu vänder hem och är öppen med att han gör det för att ge tillbaka till klubben som fostrat honom som ungdomsspelare betyder givetvis jättemycket och Ilja har alla förutsättningar att bli en ledargestalt i det här unga laget.
- - -
På det hela taget finns all anledning för IFK Vänersborg att titta uppåt i tabellen snarare än nedåt, trots elfteplatsen i vintras. Dels hade IFK redan då ett lag som var betydligt bättre än tabellplaceringen visade, men man underpresterade. Dagens IFK är ett bättre lag på många sätt - man har fler rutinerade spelare som varit vana att bära och driva sina lag, man har större bredd och fler alternativ på varje position - så att inte snegla mot åtminstone topp 6 vore defensivt i överkant kan jag tycka. Att nå dit kan bli tufft men inte omöjligt, men topp 8 ska IFK i alla fall kunna klara av med det här laget och topp 10 är minimikravet.
Mycket kan hända i dessa osäkra tider idrotten lever i just nu, men så ser läget ut just nu. Det är inte jättemånga lag som ser starkare ut nu än de gjorde förra säsongen och det bör underlätta för IFK när man ska försöka klättra uppåt.
