Blåvittbloggen: Skärp elitlicenskraven - nu!
Dags att starta upp den här sidan så smått efter att den legat på tid ett tag. Vi inleder nystarten med ett ämne som är på allas läppar just nu - ekonomi.
Förra året var det IFK Vänersborg, Hammarby och Sandviken som satt i ekonomisk knipa och går man tillbaka ytterligare några år är det ännu fler, och i vissa fall samma, lag som också tvingats dra i den ekonomiska nödbromsen. I år är det Bollnäs som verkar vara riktigt djup ner i hålet ekonomiskt och fler lär kanske följa i coronavirusets spår.
Orsakerna till ekonomiska problem kan vara många, i Vänersborgs fall handlade det bland annat om att man arrangerade A-VM och B-VM med brutala glädjekalkyler som inte alls gick ihop kombinerat med publikbortfall. Men även det som alla klubbar med ekonomiska problem verkar ha haft gemensamt; "vi har levt över våra tillgångar".
Varje år är det någon klubb som allvarligt medger att jo, det är sant, vi har haft högre utgifter än intäkter. Sen följer några lama försök att prata om intäktsbortfall man inte räknat med, yadayadayada. Men sanningen är såklart att klubbarna gjort av mer pengar på spelarlöner än det funnits ekonomisk täckning för.
Så är ju dock inte alltid fallet, en del klubbar har hamnat i ekonomiska svårigheter utan fem världsstjärnor på lönelistan. I de fallen handlar det snarare om att de saknat ekonomiska marginaler vilket gjort att enstaka sponsorbortfall eller en dipp i publiksnittet gör att kalkylerna faller. Att klubbarna ofta vill ha sina spelare kontrakterade och klara så tidigt som möjligt, oftast innan nästa års sponsoravtal skrivs, är också en komplicerande faktor.
Bandyförbundet införde elitlicensen för över 15 år sedan och det är bandysportens verktyg för att motverka oönskad utveckling inom bandyn och styra utvecklingen i önskvärd riktning genom att ställa krav på föreningarna att till exempel ha ekonomin i balans och en ungdomsverksamhet som säkrar återväxten.
Men elitlicensen är lam, och då talar jag inte om att det sedan elitlicensen infördes 2003/2004 bara är ett lag som flyttats ned pga ekonomiska bekymmer trots att många klubbar haft det kämpigt ekonomiskt vid både ett och två tillfällen under samma period, utan jag talar framförallt om hur regelverket är utformat. Varje gång en klubb genomgår en kris börjar en liten debatt om t ex lönetak men någon större förändring av regelverket har inte skett (förutom att de sportsliga kraven av någon anledning försvann efter ett antal år, men nu är tillbaka i den reviderade elitlicensen som snart införs).
Alltjämt är det enda enda ekonomiska kravet som ställs på bandyklubbarna att de ska ha ett positivt eget kapital vid ett utsatt datum, hur de når dit spelar ingen roll vilket medfört att klubbar slutat betala löner, sagt upp kontrakt, begärt rekonstruktion, dolt skulder för att köpa sig tid och så vidare.
Ska vi komma tillrätta med klubbarnas ekonomiska problem MÅSTE dock elitlicensen skärpas rejält och bli det styrredskap som det kan och bör vara.
Här är tre förslag till skärpningar:
1. Inför ett överskottskrav i elitlicensen. Detta tillämpas inom hockeyn och ställer krav på att klubbarna ska redovisa ett ekonomiskt överskott varje säsong på ett visst belopp. Syftet är att klubbarna ska bygga upp sitt egna kapital och ha marginaler i sin verksamhet, och därför blir mindre känsliga för tillfälliga publik- och sponsordippar.
2. Koppla lönebudgeten till intäkterna. De flesta klubbar som hamnat i ekonomisk knipa har gjort det för att deras lönekostnader inte matchat deras intäkter. Detta kan lätt lösas genom att i elitlicensen ställa krav att klubbarna inte får spendera mer pengar på löner än de drar in i publikintäkter, sponsorintäkter med mera. Är man osäkra på hur stora publik- och sponsorintäkterna kommer bli får man helt enkelt lägga lönebudgeten en bit under det man tror så man har lite marginal. Alla försök att kringgå reglerna med skenanställningar i diverse sponsorers företag ska räknas som ett försök att kringgå reglerna och bestraffas om det avslöjas.
3. Öronmärk en viss andel av intäkterna till dam- och ungdomsverksamheten. Sponsorer som kommer in klubbar med stora penningpåsar och öser pengar i fickorna på ett dussin herrspelare har bandyn sett ett flertal exempel på. Även om klubbarna älskar det (och sannolikt spelarna också) så har vi också sett mer än en gång hur korthuset kan rasa och dra med sig hela klubben i fallet. Därför vore önskevärt om de här sponsorerna bidrog till att stärka även resten av föreningen och inte bara berika ett gäng herrspelare - varför inte genom att kräva att för varje sponsorkrona som går till herrlagets löner så måste 50 öre gå till damlaget och 50 öre till ungdomsverksamheten. Vill du som miljardär pumpa upp herrlagets löner så måste du bidra med mer till övriga föreningen först. Självfallet skulle varje sektion av klubben få behålla sina egna publikintäkter utöver det.
- - -
Se där - tre exempel på hur elitlicensen skulle kunna användas till att ställa hårdare krav på elitserieklubbarna, men även bidra till att stärka föreningarna och göra dem bättre förberedda på framtida kriser.
Det förutsätter dock att klubbarna själva kommer till ett par insikter; dels att de sysslar med en idrott där det på sin höjd är rimligt att spelarna är halvprofessionella, och dels att de själv är fruktansvärt dåliga på att hantera pengar och därför behöver all hjälp och styrning de kan få för att inte lockas av stjärnspelarnas sirensång och gambla med föreningens existens.
Har du ett bättre förslag så kommentera gärna!
