Hetare Villa vann
Ett hetare Villa Lidköping kunde vinna avslutningsmatchen med 7-1 mot Vänersborg och därmed även hela Vänercupen. IFK Vänersborg kom inte upp i samma kvalitet som i de två tidigare matcherna, och siffrorna blev lite större än spelet på isen motiverade.
MATCHRAPPORT
IFK Vänersborg ställde över Richard Wallin Kamperin i den här matchen, och även Andreas Eriksson, Adam Blomster och Alexander Zitouni saknades. In kom Martin Röing, Johan Koch och Anders Englund, vilket gjorde att Johan Skatz fick gå över till högerbacksplatsen och Röing tog han om vänsterkanten.
Kanske var det denna omflyttning i försvaret jämfört med de två tidigare matcherna som skapade lite förvirring inledningsvis, för även om IFK tog ledningen redan efter 20 sekunder - ett vackert mål där Robin Lundqvist plockade ner Petter Anderssons perfekta lyra och avslutade kallt - så var Villas tre mål i den första halvleken samtliga mer eller mindre resultatet av dåligt försvarsspel.
1-1 kom nästan direkt efter IFK:s ledningsmål när IFK-försvaret helt glömde markera David Karlsson som fick stå fram framför mål och styra in Daniel Anderssons inspel från kanten. 1-2 gjordes även det av David Karlsson där han för lätt fick dra bort tre IFK:are i straffområdet och lyfta in bollen i mål och 1-3 gjordes av, så klart, David Karlsson efter att IFK-försvaret var vidöppet och Patrik Gustafsson kunde slå en fin lång boll längs isen som friställde Karlsson.
Därefter fick IFK mer ordning på defensiven och Villa skapade inte så många farligheter sista halvtimmen av första halvlek, det enda som hände var att Jesper Bryngelsson kom fri i slutsekunderna av halvleken och borde kanske fått straff när han fick ett slag precis i avslutsläget.
IFK skapade å andra sidan inte mycket av värde och man måste berömma Villas försvarsspel. De spelade tätt, samlat och aggressivt och man var helt enkelt lite hetare än IFK-spelarna i den här matchen. IFK såg inte heller ut att ha kraften eller orken som krävs för att åka runt ett så samlat motståndarlag.
I andra halvlek såg matchbilden ut ungefär som i första, Villa spelade samlat och tätt i defensiven och lät trion Karlsson, Andersson och Bryngelsson sköta offensiven. IFK hade lite mer tendenser till att spela brett och med högre bolltempo, men som sagt så var det många tunga ben i det blåvita laget den här eftermiddagen så försöken avväpnades ganska lätt av ett taggat Villa.
Mikael Olsson blev i början av halvleken neddragen i straffområdet och det var väl en ganska solklar straff men domaren valde att fria, säkert som en kompensation för att han inte blåste straff för Villa i en liknande situation i första halvleken. IFK skapade också lite mer i andra halvlek, man kom runt mer på kanterna och skapade fler hörnor, men Martin Berggren i Villas mål var på hugget och då är han svårforcerad.
IFK kunde, och borde kanske, tilldömts två ytterligare straff vid ställning 1-3 men domaren blundade för slaget på Weiselius klubb när han drev in i straffområdet, och man valde att inte döma straff trots att Patrik Hellman fick psykbryt och slog ner Johan Koch i straffområdet.
En konsekvent bedömning hade varit straff i det läget, då Villa senare i matchen fick ett inslag från egen hörnflaggen uppflyttat till frislag på straffområdeslinjen efter att Gabriel Bridholm åkt ut för olämpligt uppträdande. Bevisligen straffas alltså protest mot domarna hårdare än att slå ner en motståndare i straffområdet.
Det borde blivit minst en straff på de tre situationerna och kanske hade matchen utvecklat sig annorlunda då. Istället fick nu Villa straff en kort stund senare efter att Daniel Andersson fått ett slag på skridskon. Korrekt dömd, men givetvis med en sur eftersmak för alla IFK-supportrar med tanke på vad domarna blundat för i det andra straffområdet tre gånger om.
David Karlsson satte straffen mitt i målet till 1-4 och när Villa sedan kunde göra 1-5 ur misstänkt offsideposition efter en lång boll som nådde Daniel Andersson, så gick luften ur IFK. Och av någon anledning så fick ledningen Villaspelarna att tappa humöret fullständigt. Man spelade fult i slutskedet av matchen och det var mycket hugg, slag och efterslängar. Dåligt beteende och ganska obegripligt med tanke på att man hade en klar ledning.
IFK hade chanser att göra ett par mål till, men Villa försvarade sig bra och IFK orkade inte åka eller spela sig till de riktigt heta chanserna. När man väl gjorde det så gjorde Berggren ett antal fina parader.
I slutet av matchen fick Villa göra två enkla mål efter slarv eller snarare okoncentration i IFK-försvaret, och kunde till slut vinna med 1-7. En klar och rättvis seger för Villa, men segermarginalen blev kanske två-tre mål för stor till slut. Villas defensiv imponerade, man jobbade hårt hemåt och bjöd inte på några ytor, och det syntes tydligt att Magnus Nordin redan nu fått hyfsad fason på Villas defensiv.
IFK å sin sida kunde inte komma upp i samma nivå som mot Gais och Kungälv, även om motståndet givetvis var av en helt annan kaliber också. Det var lite orkeslöst och tempofattigt i både spel och skridskoåkning och det är väl kanske naturligt efter den sista veckans hårda matchande. IFK fick också se vad man behöver träna på, att möta just lag som spelar med lågt försvarsspel.
Grattis till cupsegern säger vi till Villa, och nu har IFK knappt två veckor på sig att vila kroppen, träna och förbereda sig för Svenska Cupens slutspel 30 september.
