Lilla Paris-bloggen: Äntligen en hederlig hatattack
En blogg om bandysverige och IFK Vänersborg.
Så kom den då äntligen - en riktig hatchockattack i bandysverige. Det har varit lite tunt med det på sistone, profilerna har blivit färre och de som funnits har inte vågat säga vad de tycker utan betett sig som vilken medietränad, tråkig NHL-spelare som helst.
Därför är Hammarbyspelaren Jesper Ericssons sanslösa attack på småstadsbor, juniorer och Joakim Svensk ganska uppfriskande. Jag gillar ju den här sortens grejer, fejder och ordväxlingar och känslor.
När jag började följa bandy hade Vänersborg spelare som Jocke Berglundh, som satte ära i att köra över så många motståndare som möjligt under 90 minuter, och Anders Uhlin som kunde mosa en motståndare och sen skrika "res dig upp, din jävla kärring" innan han åkte därifrån.
Sportsligt? Nä. Underhållande? Som fan.
Idrott handlar så mycket om känslor. Det är en nödvändig krydda som lyfter sporten till en annan nivå, både för spelare och publik. Det är samma mekanism som gör att derbyn är så mycket mer underhållande än andra matcher, för att det finns en sån prestige och så mycket känslor både på isen och på läktaren.
Dessutom ger det PR. Även om det är förutsägbart och småtrist att bandyn bara får vara toppnyhet hos Aftonbladet när det handlar om en "skandal", så ändrar det ju inte faktum - bandyns kvartsfinaler står just nu som toppnyhet på aftonbladet.se och har därmed fått mer uppmärksamhet av Sveriges största tidning än man fått på hela slutspelet tillsammans.
- - -
Jag har ingen aning om vem som gjort vad i den här fejden, men uppfriskande är det. Jag ser gärna att bandyn har en fränare, tuffare attityd än man har i andra sporter, snarare än präktig och sportslig. Hellre att det kryllar av Pelle Fosshaugar i en sport än av floskelkräkande Nicklas Lidströmar liksom.
