Lilla Paris-bloggen: Ny bandyhall planeras
En blogg om bandysverige och IFK Vänersborg.
Det planeras just nu för en ny, stor bandyhall. I St Petersburg. Staden som inte haft ett vettigt bandylag på tid och evighet.
I klassisk rysk anda så är det ett så kallat "komplex" man vill bygga, en maffig arena som ska användas till allt möjligt men framförallt skridsko och bandy. Av ekonomiska skäl blir den dock inte lika maffig som den först var tänkt, men arenan beräknas få en kapacitet på 2500 pers med möjlighet att utöka till 5000 vid behov.
St Petersburg är som sagt ingen stor bandystad, men var det en gång i tiden. Man hoppas att en bandyhall i staden kan blåsa liv i det falnade bandyintresset i staden, som har likheter med Göteborg som likt St Petersburg är landets näst största stad men som trots det saknat ett lag på vettig nivå i bandy.
- - -
Ryssarna är ju annars lite efter Sverige vad gäller hallar. Antagligen för att ryssarna har insett att halvmesyrer inte riktigt funkar. Dels för att ryssar är ryssar, de går inte in i en byggnad om inte entrén rymmer minst ett par Antonov-plan - på höjden. Och dels för att man kanske förstått att ska man väl bygga in sig så är det bäst att göra det ordentligt, för annars förlorar man kanske mer än man vinner på det.
I Sverige nöjer man sig med att smälla upp lagerlokaler över bandyplanerna, och i vissa hallar finns det ju knappt plats för läktare, så man funderar på om planen var att göra långsidorna i glas så att folk kunde stå utanför hallen och titta på matcherna.
Det är väl det största problemet som jag ser det med bandyhallarna som byggs idag. I sina ambitioner att sänka kostnaderna för hallarna så kompromissar man med många viktiga saker, till exempel inredningen i hallen och läktarna.
Jag kan förstå varför man gör det, men jag gillar det inte. Man kan inte bygga hallar av plåt, som känns som konservburkar när man står i dem. Eller hallar som bara har plats för läktaren på en långsida - vem tycker det är trevligt att stå och stirra in i en tom vägg på andra sidan match efter match?
Bandyhallar behövs - de ger rättvisa sportsliga förutsättningar, och goda utvecklingsmöjligheter för både klubbar och spelare - men det finns ingen anledning att slänga upp hallar i panik och sen stå med dem där. Bandy utomhus hade sin speciella charm, den måste man försöka få in i hallarna eller skapa en egen charm i hallen.
Man kan inte tro att bara väggar och tak kommer få folk att bli hallfrälsta. De som bygger hallar måste därför tänka efter så att man åtminstone lägger lite energi på att göra en trevlig inramning i hallarna också, för det är nödvändigt om man bygger bort charmen som finns med bandy utomhus. Tyvärr sparar många bort just "mysfaktorn" i hallarna och då blir det inte så bra.
Ett par punkter som man bör tänka på när man bygger hall:
1. Se till att ha läktare längs båda långsidorna - hela långsidorna. Stora eller små läktare kvittar, ingen vill stirra/sjunga in i en vägg.
2. Ha någon form av glaspartier runt om i hallen, så man slipper den klaustrofobiska och mörka känslan.
3. Inred hallen med ljusa färger, eller varför inte stora dukar eller tavlor med anknytning till laget eller bandyn på orten?
4: Konstruera hallarna så att de går lätt att bygga ut vid behov. Även om man bygger en enkel och billig hall så kostar den fortfarande så mycket att kommunen/näringslivet som bygger hallen knappast är sugna på att bygga en ny några år senare för att den nuvarande hallen är för liten.
5. Bygg hellre lite dyrare och bättre från början, än spara för mycket i början och sedan tvingas bygga ut och bygga till och förbättra allting inom några år.
- - -
Bandyhallar är som sagt framtiden och går inte att komma ifrån, trots att det fortfarande finns folk som gastar om det förträffliga i att stå utomhus (det enda argumentet som verkar finnas emot bandyhallar, dessutom).
Så se till att bygga ordentligt och göra något bra av dem. Gärna sätta en personlig prägel på hallarna, som skapar en speciell stämning i hallen. Precis det som var charmen med gamla utomhusarenor, där det knappt fanns någon arena som var den andra lik.
