Krönika: Roffe Hedberg skjuter för att döda
Efter fjorton säsonger i Vetlanda BK kom beskedet att Rolf Hedberg bestämmer sig för att lägga skridskorna på hyllan. Rolf Hedberg personifierar hela VBK, med sin betongsäkra defensiv och sitt effektiva anfallsspel. Andreas Söderman avtackar Roffe i en krönika.
Det har liksom hängt i luften. Fast samtidigt inte. Det har varit något på gång. Det började med att Nässjö bekräftade sitt intresse för Roffe och Roffe verkade inte helt främmande för sin gamla moderklubb. Men det kunde väl ändå inte vara möjligt? Roffe kunde väl inte lämna VBK? På onsdagen kom beskedet. Rolf Hedberg lägger av med att spela bandy. I alla fall på elitnivå, det blir nog ett par skär och ett par skott med ungarna någon gång.
Favoriten
På något sätt blev direkt Rolf Hedberg min favoritspelare i VBK när jag för första gången äntrade Tjustkulle för att se VBK spela bandymatch. Eftersom jag alltid har varit lite försiktigt defensiv men älskar offensiv (hur det nu går ihop sig) så var väl nummer två det självklara valet att följa extra noga. Längst bak i försvaret står han och triumferar, plockar ner lyra efter lyra och ser så där kassaskåpssäker ut. Anledningen till att Bergwall var så in i vassen bra förra året var för att Roffe var i sin livs form. Sedan, när han har avvärjt motståndarnas anfall, går han själv upp och lär ut hur man ska avsluta. VBK får straff och Rolf Hedberg skrinnar fram. Domaren blåser och två sekunder senare är Roffe på väg hem igen, glad i hågen över ytterligare ett mål. VBK för hörna och Rolf Hedberg åker över mittlinjen, för en av de få gångerna i matchen. Han tittar på ruset, får bollen och gör mål igen, så där löjligt enkelt. Roffe Hedberg skjuter för att döda.
Tomrum efter sig
Rolf Hedberg lämnar ett enormt tomrum bakom sig. För att Roffe personifierar hela VBK. Han är grunden, han är stöttepelaren. VBK har alltid varit defensiva - “tråkiga” - och gjort mål på kontringar och fasta situationer. Aldrig för att jag har sett Roffe längst upp på en kontring (tur är väl det), men på hörnorna finns han alltid där. Rolf Hedberg är VBK och frågan är hur bra VBK kommer klara sig utan våran kära Roffe. Utan familjefadern och metallarbetaren Rolf Hedberg. Utan Roffes röst i försvaret och utan Roffes klubba i anfallen. Frågorna finns där. Vem kommer blir ny libero? Vem kommer göra hörnmålen? Vem ska sätta straffarna? Vem ska bli ny kapten? Roffe var det enda naturliga alternativet. Finns det överhuvudtaget ett liv utan Roffe Hedberg? Kommer saknaden efter nummer två bli allt för stor?
Det känns positivt med VBK just nu, för att Silly Season har gått åt rätt håll. Kanske är det i stil med det “nya” VBK, att man föryngrar. Nordén, Svedberg och Roffe lämnar - Riabchevski, Patrik Johansson, Hellström och Morssing-Vilén hittills klara. Är detta en del av de nya idéerna som Morssing-Vilén talade om, i samband med övergången? Nordén och Svedberg kan man väl kanske leva med efter hand, men Rolf Hedberg är ingen man bara glömmer bort. Fjorton säsonger och totalt 338 matcher och 148 mål i A-laget. Två SM-finaler. Rolf Hedberg är en av de allra största, kanske de absolut största. Konstigt att han aldrig fick chansen i landslaget.
Tack för allt
Så, Rolf Hedberg, jag hoppas att du förstår hur oerhört tacksam jag är för dina fjorton säsonger VBK. Om jag skulle välja en spelare att ha kvar i laget i all evighet vore det du. Men det vore väl inte roligt för din familj. Hoppas att du får göra allt det där du vill göra med all din lediga tid. Hoppas innerligt att vi ses på Tjustkulle i vinter. Du är störst, ingen kan ta det i från dig. Tack för allt, Rolf Hedberg.
Rolf Hedberg slutar. Men det var i alla fall bättre än att han gick tillbaka till Nässjö.
