Elfsborg - Mjällby
Inför: Villa Lidköping - Vetlanda BK
Det som kan vara säsongens sista match väntar i Lidköping på torsdagen. Vetlanda BK spelar den tredje kvartsfinalen efter två inledande förluster.
Det går inte att säga något annat än att de två första kvartsfinalerna har varit besvikelser. Inte besvikelser för att VBK har förlorat, men sättet som VBK har förlorat på. Framförallt att man inte i någon av de två matcherna har varit i närheten att pressa Villa Lidköping, att man inte har varit i närheten av att störa dem. Båda matcherna har inletts med tidiga mål där ett passivt VBK har låtit Villa göra som de vill och få en närmast hundraprocentig utdelning på sina målchanser. Det hände i lördags i Lidköping och det hände tyvärr igen i tisdags, på ett sätt som var otroligt moralsänkande redan efter 21 sekunder.
Imponerats av Villa
Det är som VBK-supporter lätt att peka på allt som inte har varit bra i de två första matcherna, men man måste också komma ihåg att Villa har gjort det otroligt bra i två matcher och i varenda moment varit någon klass bättre än sin motståndare. I det offensiva spelet kanske inte laget Villa har imponerat mest, några fina kombinationer förvisso, men ytorna mellan VBK:s försvarare har varit stora att utnyttja. Sen har vi också sett ett par bra individuella prestationer, inte minst Magnus Muhréns mål från kortlinjen i tisdags. Men det är inte det som har gjort att man har imponerats från läktaren, utan det ha varit det defensiva spelet.
Villa Lidköpings defensiva spel över hela planen har i två matcher totalt utmanövrerat Vetlanda BK och gjort att spelare som Patrik Johansson, Johan Löfstedt och Joakim Andersson varit nästan osynliga i dessa matcher. Ett hårt jobb från anfallarna som styr bort uppspelen, ett samlat lag på rätt sida bollen som inte ger några ytor och en backlinje som brutit i stort sett varenda offensiva passning har fått VBK att se ut som ett lag utan något anfallsspel överhuvudtaget. En av spelarna som har varit allra bäst över två matcher är liberon Martin Johansson, som har stått där och brutit passningar och plockat ned varenda lyra som VBK har försökt slå. Johansson spelar ett lyrspel som gränsar till hög klubba varje gång, men jag väljer att lita på domarnas bedömning och menar att Johanssons sätt att hantera klubba och boll i luften är bland det bästa jag har sett en bandyback göra på mycket länge.
Men som sagt är det ett kollektivt Villa-lag som ser ut att ha gjort sin hemläxa i form av att hitta sätten att få stopp på Vetlanda BK, samtidigt som de har hanterat sitt favoritskap väldigt väl. En defensiv bandy som knyter ihop varenda lagdel på allra bästa sätt och en offensiv bandy med en otroligt hög effektivitet.
Tidigt underläge måste undvikas
Så det är inget märkligt med att VBK har förlorat två matcher mot ett bra Villa Lidköping, men besvikelsen ligger som sagt i att VBK inte har varit nära sin motståndare under 180 minuters bandy. Att man inte har fått vara med i matcherna, att det inte har funnits någon nerv, att det inte har funnits några positiva delar att ta med sig. Så om det känns svårt att hoppas på att det ska bli en, efter förutsättningarna, sensationsartad seger i Lidköping på torsdagen så hoppas jag i alla fall på att VBK i den här matchen ger sig själva chansen att störa detta bra Villa Lidköping-lag.
Nyckeln till det ligger, precis som övriga matcher, i att inte släppa in tidiga mål. Om VBK återigen hamnar i ett hopplöst flermålsunderläge snabbare än vad Bandygrytan hinner skicka ut push-notiser så kommer även den här matchen gå in i den tråkiga avspelningsfasen där Villa funderar på om det blir Bollnäs eller Edsbyn i semifinal medan de passar runt bollen på egen planhalva. Nej, nu vill vi se ett Vetlanda BK som står upp i defensiven, som testar en Plan B i offensiven och som faktiskt gör en insats värdig denna i övrigt mycket väl genomförda säsong.
Mikael Nilsson klev av gårdagens match efter att ha sett hämmad ut i sin skridskoåkning tidigare i matchen. Utan att veta varför han klev av så är det nog troligt att Sebastian Ytterell spelar libero i den tredje matchen. Det öppnar också upp för ytterligare en offensiv spelare i truppen, antagligen Pontus Vilén som stod över tisdagens match.
Efter de två inledande matcherna går det inte att ha några större förväntningarna på den tredje. Allt jag hoppas är att VBK åtminstone visar sig från den sidan som jag har blivit så förtjust i under säsongen 2015/16. Inte det där VBK som känns håglöst, oinspirerat och i ärlighetens namn ganska dåligt. istället vill jag se det där VBK som slutade femma i Elitserien, som kan studsa tillbaka efter tunga förluster och som har skapat en framtidstro jag inte har haft på länge kring denna förening. Det VBK kan trots allt skapa en fjärde match i Sapa Arena på lördag och innerst inne är det ju ändå det man håller en liten tumme för.
