SvenskaFans presenterar: Vetlanda BK
"En spelare som hamnat lite i skymundan efter ha varit förra försäsongens stora samtalsämne är mittfältaren Denis Riabchevski. Det gick inte riktigt lika bra förra året som de flesta, inklusive Denis själv, hade hoppats på. Men det var med all sannolikhet en stor omställning att gå från Katrineholm till VBK och det behövdes kanske en viss ”inkörningsperiod” både spelmässigt och socialt för den snabbskrinnande ryssen" skriver Jens Nilsson om Vetlanda BK.
Nu är det verkligen nära. Bara en dryg vecka kvar till premiären och alla försäsongsturneringar är avklarade. Och vilken premiär det blir, svenska mästarna på hemmais redan i november känns inspirerande både för åskådare och, skulle jag tro, spelare. Några sista-minuten-skador i Vetlandalägret (därför blir det också fyra punkter som talar emot nedan) har emellertid bromsat förväntningarna på en skräll i just den matchen.
I år måste alla lag vara på tårna från match ett, även topplagen, som tidigare kunnat glida i genom allsvenskorna på en skridsko och ibland nästan tränat ned sig mitt under brinnande säsong bara för att vara så bra som möjligt när den ”riktiga” säsongen startar efter nyår. Snacka om att bandysäsongen blir kort för dessa lag.
Nu är det som sagt nya tider och Vetlanda BK har förberett sig genom att förlänga kontrakt med samtliga spelare av vikt från förrra säsongen. Undantaget möjligen veteranen Sigge som varvar ner i Stjärnan (gör dock ett gästspel mot Edsbyn) och duktige målvakten Jakob Säleby som försvunnit till Målilla. Platsen som förstemålvakt är alltså mer given i år än förra året och frågan är hur känsliga VBK är för en skada på Dennis Gustafsson? Vi får hoppas att vi slipper få svar på den frågan. Två spelare har tillkommit truppen, en 25-åring och en 37-åring. Ingen av dessa är alltså särskilt ung och lovande längre. Två kompetenta bandyspelare är det emellertid och medan Patrik förhoppningsvis kan bidra med högt åktempo så är Tomas styrkor rutinen och skottet. Vetlandas uppställning vid hörnor var bra redan förra året och nu blir det alltså ännu bättre med Tomas Nyman i laget. Tomas, PG och Roffe är alla skyttar av hög klass och därutöver minns vi sedan förra året heta alternativ i form av bland annat Björn och Johan som skjuter tidigt alternativt sent.
En spelare som hamnat lite i skymundan efter ha varit förra försäsongens stora samtalsämne är mittfältaren Denis Riabchevski. Det gick inte riktigt lika bra förra året som de flesta, inklusive Denis själv, hade hoppats på. Men det var med all sannolikhet en stor omställning att gå från Katrineholm till VBK och det behövdes kanske en viss ”inkörningsperiod” både spelmässigt och socialt för den snabbskrinnande ryssen. Ibland blänkte han till och stod för otroligt vackra prestationer men allt som oftast körde han fast och kändes inte riktigt som en del av kollektivet. I år hoppas och tror jag på bättring.
Jag tar upp problemet nedan, men jag kan inte undgå att nämna det redan nu, publiken. Detta var den enda smolken i glädjebägaren förra året och vad talar för att det kommer att bli bättre i år? Möjligen kan omläggningen till en rak elitserie hjälpa till lite, med fler bra lag i samma serie ända från början. Sedan gäller det att få några bra resultat med sig förstås, för även om Vetlandas befolkning är svårflörtad, så vill människor alltid vara med där en positiv trend råder. När det i folkmun börjar talas om att ”i år är de verkligen bra”, då kommer också publiken att komma, men hur många år tar det att skapa ett sådant rykte?
Tills dess får vi trogna köra vidare på den drive som lanserades här på SvenskaFans förra året, nämligen ”Ta med en kompis på bandy”. Om alla gör sitt bästa för att så ofta som möjligt lura med sig någon oinitierad på bandy så ökar vi både publiksiffrorna och bildningsnivån hos folket. För visst tillhör det allmänbildningen att ha sett en bandymatch.
Nyförvärv
Patrik Styrbjörn (BS BolticGöta), Tomas Nyman (Nässjö IF)
Spelarförluster
Patrik Johansson (IFK Vänersborg), Jonny Hellström (Örebro SK), Eric Morssing-Vilén (Örebro SK), Sergei InFaLin (IF Stjärnan), Jakob Säleby (Målilla GoIF)
Träningsmatcher
Champions Cup
Vetlanda - Bollnäs 2-5
Vetlanda - Raketa Kazan 7-10
Vetlanda - Vänersborg 4-3
Vetlanda - Hammarby 6-3
Svenska Cupen
Vetlanda - Gripen Trollhättan 2-1
Vetlanda – Tillberga 7-1
Vetlanda - Hammarby 1-4
Vetlanda – Sandviken 2-5
Smålands-DM
Vetlanda - Nävelsjö 14-4
Vetlanda - Bruzaholm 21-8
Vetlanda - Nävelsjö 11-4
Vetlanda - Tranås 5-4
Vetlanda - Nässjö 7-2
World Cup
Vetlanda - Rodina Kirov 1-2
Vetlanda - Edsbyn 4-7
Vetlanda - Tornio 6-1
Det här talar för Vetlanda BK
- Kontinuiteten
Silly season har varit väldigt odramatisk och även om man ibland känt en avsaknad av nyförvärv så måste man erkänna att Vetlanda gjort en strålande silly season. För topplagen i svensk bandy brukar inte Sillys season betyda sju spelare ut och sju in, vilket ofta känns både logiskt och spännande för andra lag. Vill man tillhöra toppen är kontinuitet det allra viktigaste, förutsatt att man redan har ett tillräckligt bra spelarmaterial givetvis, och det har VBK. Att lyckas behålla spelare som Christoffer Edlund, Johan Löfstedt, Patrik Gustafsson och Einarsson-trojkan med flera, är ett stort steg på väg mot en rolig säsong.
- Kollektivet
I dagens VBK finns visserligen spelare som redan öppnat dörren till landslaget, men de riktiga fixstjärnorna saknas. I VBK är det kollektivet som är styrkan. Det ”nya VBK” involverar fler spelare i anfallen och är mer svårlästa än lag med självskrivna stjärnor. Laget är dessutom en bra mix mellan unga hungriga spelare och äldre rutinerade.
- Anfallet
Anfallet känns på förhand som VBK:s stora attraktion denna vinter. Försäsongen har inte heller gjort någon besviken på denna punkt då både nummer 21 och 23 har levererat kontinuerligt. Därutöver har vi den gulhjärtade Kapten Björn som genom sin kämpainställning föregår med gott exempel i match efter match. Om hans järnvilja kan smitta av sig på resten av laget så förmår nog inte ens stålmän stå emot.
Det här talar emot Vetlanda BK
- Traditionen
VBK som under hela undertecknads uppväxt hade en underbar förmåga att vinna matcher, har på senare år fallit offer för en helt annan tradition. Åren sedan storhetstiden är numera många och den inarbetade vinnartraditionen har förbytts i den svårbemästrade överskattningstraditionen. Förra året bevisade VBK gång på gång att man kunde spela bländande bandy. Det var sannerligen länge sedan det var så roligt att gå på bandy i Vetlanda som förra året. Ändå tog laget knappast några poäng mot de så kallade topplagen. Premiären mot Hammarby borta förra säsongen var signifikativ. VBK dominerade och spelade underbart vackert till en början, innan man greps av stundens allvar och lät Bajen ta över i andra halvlek. Traditionens makt är stark. Hammarby bandy i SM-final är ett känt exempel på detta. VBK:s svåraste motstånd i vinter kan följaktligen vara sig själva.
- Vädret
Vetlanda är ett spelande lag med sköna bollar längs isen och fart i skridskoåkningen. Ett signum man befäste förra säsongen. Lika skicklig som man är på detta spel, lika oskicklig är man på den grisbandy som lätt uppstår när vädrets makter signalerar sjösättning snarare än snöskottning. Dåligt väder mot lag som behärskar denna typ av spel kan betyda livsfarliga poängförluster i vinter. Jag hoppas på kallt väder på annandagen…
- ”Vettlannaborna”
Med reservation för vissa minoriteter i de inre delarna av West Hollywood, så är Vetlandas invånare troligen bland de mest kräsna som finns att uppbringa på denna jord. Åtminstone gäller detta på vinterhalvåret. VBK spelar en mer attraktiv bandy än på många år, men så länge det inte blir minst semifinal, stannar folket hellre hemma och kollar på CSI trettioelva gånger i veckan. Vetlanda är en avundsvärd stad på många sätt, med en företagsamhet och framtidstro som få andra motsvarande orter i landet. Det finns tveklöst många saker att vara stolt över, men publiksnittet på hemmamatcherna är inte en av dessa. Detta måste även påverka spelarna negativt. Visst håller klacken allt som oftast i gång med sina ramsor, men de stora tråkiga luckorna på läktarna förmår inte ens en ”Stålis” i högform göra något åt. Därför manar jag till uppslutning på Tjustkulle i vinter. Ju fler vi är, desto roligare blir det.
- Skador
Hur bra truppen än är så är den dessvärre också ganska tunn. På vissa positioner finns bra ersättare till de ordinarie men på de flesta innebär en skada ett tungt avbräck. Säsongen kunde ju också ha börjat bättre än den nu gjort, med frakturskador på Johan Löfstedt respektive Patrik Styrbjörn. Johan har gipsat foten och Patrik tummen. På både Patriks och Johans positioner finns dessbättre goda ersättare, men Johans skada känns ändå väldigt bitter eftersom han är en av få landslagsmässiga spelare i årets trupp. Det är påtagligt tydligt att Vetlanda nog behöver lite tur och slipper alltför många skador för att förväntningarna ska kunna infrias.
Spelarprofilerna
Åldermannen – Rolf Hedberg
Roffe är veteranen och trotjänaren med ett av elitseriens hårdaste skott. Hans känsla för nedtagning av lyror kan få det att se ut som om han spelade med håv istället för klubba. En oerhört viktig spelare som känns så gul en Nässjöbo någonsin kan bli.
Liraren – Per Einarsson
Yngste brodern Einarsson är en av mina personliga favoriter. Per tar ofta bra initiativ till sköna genomåkningar och är oerhört skicklig med bollen. Dessutom åker han skridskor förbannat snyggt, vilket inte är att förringa.
Spelgeniet – Johan Löfstedt
Johan känns på förhand som den största publikfavoriten i VBK i år. Det var han visserligen stundtals även förra året. Efter vad han presterade mot vissa lag redan i början av förra säsongen så skruvades förväntningarna upp. Få spelare kan hantera en boll så som Johan kan. I slutspelet gick det dock lite knackigt för Johan men då hade man redan glömt bort att det egentligen var hans första riktiga säsong med helsatsning på elitbandy. Jag tror att Johan tog med sig mycket från förra säsongen och är ännu bättre, men framför allt jämnare, i år.
Säsongstips
En rak elitserie stundar med 14 lag av varierande kvalitet. Fem lag, eller möjligen sex om Villa någon gång får ihop sitt lagbygge, är bättre än de övriga och kommer således att gå direkt till kvartsfinal. Dessa är Edsbyn, Sandviken, Västerås, Hammarby, Vetlanda och så då nämnda Villa. Bollnäs hade krigat om en plats i denna sextett förra säsongen, men efter att man blivit av med sina två i särklass bästa spelare inför säsongen så tror jag det blir tufft för giffarna i år. Av dessa sex känns Edsbyn och Västerås som de hetaste kandidaterna till guldet i mars. Detta är av en händelse också de två lag som för tillfället spelar inomhus i Sverige. En slump? Svar ja.
Helt klart känns det extra spännande att följa bandyn i år. Ny serie som känns lite hetare, topplag som inte känns lika toppade och så VBK som känns som livsfarliga underdogs. Många förhandstips har placerat Vetlanda förvånansvärt långt ner i tabellen, bakom lag som Broberg och Falun. Dessa bedömare lär få anledning att tänka om, men helt klart är Vetlanda även i år högoddsare mot lag som Västerås, Sandviken och Byn. Ändå känns det rätt öppet. Om jag skulle ge mig på att gissa hur rangordningen blir mellan de sex lag som jag nämnt ovan, så får det bli:
1. Västerås SK
2. Edsbyns IF
3. Hammarby IF
4. Sandvikens AIK
5. Vetlanda BK
6. Villa-Lidköping BK
Plats tre till sex känns grymt svårtippad och dessa lag kan i princip hamna i vilken ordning som helst, men jag tror att det kommer att handla om just dessa. Villa är i dagsläget det största frågetecknet, men man måste erkänna att laget ser spännande ut. Får man spela med fullt manskap samtidigt som ”Nöne” får ihop spelet så kommer de med all sannolikhet att klättra från sin sjätteplats. Blir de lika bra som för två säsonger sedan så kanske de tom kan utmana någon av de främsta två? Detta känns emellertid svårt.
Under dessa sex lag kommer ytterligare två som går till kvartsfinaler. Här känns Broberg och Bollnäs givna.
7. Broberg/Söderhamn IF
8. Bollnäs GIF
Därefter följer två lag som har spelat färdigt efter Elitseriens slut och det blir Sirius och Vänersborg, som kampar tillsammans med de lag som följer närmast nedanför strecket och tvingas kvala för att hålla sig kvar. Sirius har ett intressant lag och bör kunna klara sig undan kvalet. Vänersborg är en svårtippad outsider som med ett helt nytt lag inför förra säsongen presterade väldigt bra. Klubben har i år kompletterat med ett antal unga talanger och om Magnus Nordin förmår upprepa fjolårets bedrift så klarar man sig kvar i Elitserien. Det kan emellertid även bli pannkaka.
9. IK Sirius
10. IFK Vänersborg
De lag som får kvala blir:
11. Falu BS
12. IFK Motala
En av Faluns viktigaste kuggar ligger på sjuksängen för tillfället, nämligen tränare Sören Persson. Hans tillfrisknande kan mycket väl vara nyckeln till slutspel för dalalaget. IFK Motala har jag personligen tippat som blivande division 1-lag i många år nu. Klubben fortsätter emellertid att envisas med sina comebackande föredettingar, som är deras bästa spelare, och klarar sig med hjärtat i halsgropen år efter år. Därför måste jag väl tippa Motala över nedflyttningsstrecket i år, även om kampen med följande lag blir hård:
13. Gripen/Trollhättan BK
14. Tillberga IK
Dessa båda lag har gjort en bra silly season och saknar inte profiler, tvärtom. I Gripen spelar Misja Pasjkin och Stefan Nordén och i Tillberga har vi bandyns motsvarighet till Marilyn Manson, Per Fosshaug. Trupperna känns emellertid något tunna och eftersom jag ovan betonat vikten av att ha ett starkt kollektiv så måste jag tippa dessa lag sist. Jag är dock övertygad om att bägge kommer att kunna överraska i vinter.
Slutligen måste jag erkänna att jag i nuläget nästan ger fan i hur serien slutar. Jag vill bara att den ska börja snart! Jag känner ett stort HA-begär av bandy inom mig och även om man kunnat följa en del matcher via SVT 24:s utmärkta sändningar så är bandy i första hand en konstform som bör följas på plats. Och inomhus.
Må bästa gula småländska lag vinna!
