Krönika: Om slutspel och förhoppningar om något mer än grå besvikelse
VBK:s säsong riskerar att sluta i ett enda stort jaha. Men ännu är säsongen inte slut, ännu finns chansen för spelarna att utföra något stort och för oss supportrar att få känna något mer än grå besvikelse. Kring detta diskuterar krönikör Daniel Engström. Han försöker också se in i spåkulan och gissa hur tre bandylag tänker kring val av motståndare. Kontentan blir att om inte Carola får flest röster i ABB-Arena borde det ju inte heller vara omöjligt för VBK att vinna en bandymatch där.
Efter att på text-tv kunnat läsa att Johan Löfstedt gjort 5-3 mot Vänersborg kände jag mig ganska lugn. Nästa gång sidan 385 knappades in var det mest för att kontrollera huruvida VBK i slutskedet kunnat gå ifrån med några mål. Istället möts jag av ett blått 5-5. Det var inte första gången denna säsong som resultatuppdateringarna varit en besvikelse för mig.
VBK:s säsong har varit allt annat än klockren. En redan från början tunn trupp blev lagom till seriestart än tunnare. I och med detta försvann väl egentligen VBK:s chanser att göra en riktigt bra seriesäsong. Men redan innan serien dragit igång var känslan att något saknades – alla fall utifrån förhoppning om att VBK skulle ta den plats bland de fyra stora som nu antogs bli ledig när Hammarby enligt de flesta skulle behöva kämpa för att klara sig kvar. Även Hammarby själva förväntade sig att få problem, vilken bland annat avspeglas i att Lillis innan säsongen uttalade att målsättningen att nå slutspel var tuff. Så har det alltså inte blivit och även om Hammarby inte är det lag det var förra året har VBK med en omgång kvar närmare till kvalspel än till Hammarbys fjärdeplats. Inte heller har VBK i matcherna mot Hammarby på något sätt visat att man kommit närmare stockholmarna. En svag insats mot ett vad jag tyckte direkt dåligt Hammarby följdes upp med en klar förlust hemma på Tjustkulle.
Avslutningen är vad man minns
Endast hemma mot Västerås har VBK lyckats ta poäng av de fyra topplagen. Inte heller mot de förväntat sämre lag har poängen ramlat in i den strida ström som förra säsongen gav förhoppningar om. Detta gör att VBK eventuellt kommer att sluta på den sjundeplats som jag inför säsongen tippade (därmed inte sagt att ni ska gå tillbaka och se vad jag tippade – inte allt för många rätt). Överlag känns säsongen som ett enda stort jaha och det riskerar också bli slutomdömet om säsongen. Om det inte vore så att det väntar ett slutspel. Det enda man minns av säsongen är väl egentligen avslutningen? Vad jag minns bäst från förra säsongen är hur otroligt nära Johan Löfstedts skott i sista minuten mot Hammarby var att resultera i 4-4 och en förlängning. VBK pressade det lag i som sedermera gick till final. Det räckte för att skapa en känsla av ”vi gjorde det bra, var nära och nästa år, då….” och besvikelsen kunde blandas med förhoppningar.
Just nu säger allt rationellt att den här säsongen kommer att sluta i besvikelse. Förmodligen inte i den där besvikelsen över resultatet man kan känna när man varit riktigt nära utan snarare en besvikelse över prestationen som ledde fram till resultatet och därmed också en viss tomhet. Men som sagts (av bland andra Ulf Einarsson efter sin träning med Boltic), i ett slutspel är allt glömt. Då gäller det först och främst att i två matcher prestera absolut max. Då kommer minnet av denna säsong vara positivt.
Topplagens val av motståndare...
Under förutsättning att de fyra topplagen också avslutar serien på den plats de nu befinner sig får Sandviken välja lag först. Sandviken är så pass bra att det egentligen inte ska spela någon roll vilket av de fyra lagen de väljer. Detsamma gäller Edsbyn. Då kommer andra frågor såsom bekvämlighet att spela in. Inget av dessa båda lagen lär vara särskilt sugna på att börja kvartsfinalspelet med en bussresa till Vetlanda och riskera att få spela första matchen i sju plusgrader och duggregn. De kommer att välja de två lagen av Broberg, Bollnäs och Motala som tar sig till slutspel.
Då återstår alltså för Västerås att bestämma sig om de vill möta Villa eller VBK. Ett inte helt enkelt val kan jag föreställa mig. VSK ska vara bättre än båda dessa lag, men har samtidigt förlorat borta mot Villa och kryssat mot Vetlanda. Jag tror att det avgörande för VSK:s beslut blir Villas högstapotential. Det är ingen dröm att åka ner till Lidköping och inför storpublik möta ett heltaggat Villa med två riktiga matchvinnare i Daniel och Johan Andersson, samt jätten Martin Berggren i målet. Villa kan ju ena dagen slå Sandviken borta för att nästa förlora mot Tillberga. Det är en oberäknelighet som kan skrämma vilka motståndare som helst.
...innebär match mot VSK
Alltså väljer VSK att få möta Vetlanda BK. Inte nödvändigtvis för att de vill, utan för att det är det minst dåliga alternativet. Och jag tror det passar VBK ganska bra. VBK-spelarna minns förmodligen, liksom jag, kvitteringen på övertid mot VSK. Även om spelet har klickat från och till finns det goda möjligheter att störa VSK i första matchen, kanske till och med vinna den. Då har VBK två chanser att vinna i melodifestivalarenan, vilket inte är troligt, men inte heller omöjligt. Större under än så har ju inträffat i ABB-Arena – som att Carola inte fick flest röster i en melodifestival. Det har inte hänt sedan 1983.
Skulle det sedan vara så att VBK får möta Hammarby istället tror jag att VBK även då kan har en hygglig chans. Hammarby har några riktigt bra spelare, med de imponerade inte mot Bollnäs, de förlorade stort mot Gripen och att vila sig i form är inte alltid den bästa taktiken.
Som ni märker vägrar jag att ge upp hoppet om den här säsongen – jag har ju biljetter till Studenternas den 15 mars.
