Reseberättelse Kemerovo
Det har gått cirka en vecka sedan Vetlanda BK kom hem från resan till Ryssland och Kemerovo Cup. VBK-målvakten Jonas Persson skriver om resan i en utförlig reseberättelse.
Det var ett trött gäng men förväntansfullt VBK som lämnade Lövuddens vandrarhem i Västerås kl 06.00 för avresa mot Kemerovo. Dagen innan hade vi laddat ur huvudena och benen och tagit årets första seger mot ”Bajen” med 5-3. Förväntningarna inför resan var nog lika många och olika som antalet deltagare, vilket i sig inte är så konstigt. Erfarenhetsmässigt så skiljer det en hel del mellan exempelvis Tim Persson 17, junior, och Marcus Bergwall med 132 landskamper. Den ena var i färd med att flyga för första gången i sitt liv och den andra har varit med och krigat hem VM-guld i ryssarnas egen kula, för att nämna något. Resan till Kemerovo gick via buss från Västerås till Arlanda, flyg till Moskva, vänta på flygplatsen ca 8 timmar och sen en 4 timmars flygresa österut till Kemerovo. Tidsskillnaden vid framkomsten var +6 timmar vilket gjorde att det gulsvarta lag som anlände hade en sammanlagd ögonlocksvikt på uppskattningsvis 34 kilo. Efter poliseskort till hotellet och en god natts sömn i enkelrum, som i mina ögon höll högre standard än väntat, så var vi på hugget igen.
Dagarna som sedan följde såg ungerfär likadana ut, med frukost som innehöll gröt som smakade ungefär som i Sverige. Sedan följde träning i den grymt fina arenan som kan beskrivas som en blandning mellan Dina arena i byn och ABB arena i Västerås. Storlek och mysighetsfaktor från Hälsingland och fräschet och standard från Västmanland. Fast med en takhöjd som krossar de bägge svenska arenorna. Omkädningsrummet som vi tilldelades var det största jag någonsin sett, man hade med lite vilja kunnat träna långa utkast och spelstarter under det taket. Torkrum, sliprum, två toaletter samt tv gjorde inte rummet sämre. Omklädningsrummet låg i den stora fotbolls/bandy-stadion där den konstgräsklädda mattan fick fungera som uppvärmningsyta innan matcher och träningar. Efter ytterligare lite utforskning av arenan så hittade vi också gym, pool och pingisbordet! Pingisen har ni kanske redan läst om så den lämnar jag därhän med att konstatera att Löken och Chrille är duktiga på att hitta nätet var dom än befinner sig.
Efter den timmeslånga förmiddagsträningen så var det dags för lunch, oftast en liten sallad, någon soppa och sen en köttbit som serverades med antingen potatis eller pasta. De första dagarna smakade köttbiten okej men när samma vitgråa massa serverades varje dag så gick smaklökarna ut i enad strejk och spekulationerna om vad vi egentligen åt började att växa. Vid ett lögndetektortest skulle jag vika mig, men fram till dess kommer jag att hävda att det var någon trafikdödad liten hårbeklädd rysk springare med svans på som vi åt. Hade man inte varit helt säker på att man åt upp dagen före så hade man trott att man fått tallriken från igår på bordet. Stybbe trodde att vi fick samma mat hela tiden på grund av hans allergier, vilket för mig ter sig som den mest rimliga förklaringen då jag tyckte mig kunna se den ryska kockens smått euforiska dans i köket då han äntligen hittat något som Stybbe inte var allergisk emot.
Efter lunchen så hade vi teoripass. Passen i början av veckan flöt på bra och tränare Claesson/Renholm fick in informationen i våra huvuden tämligen smärtfritt. I takt med att veckan gick och våra huvuden blev tröttare och tröttare fick tränarparet jobba hårdare och hårdare för att vi skulle förstå. Kulmen kom under torsdagen då vi efter tre matcher på tre dagar skulle prata detaljer i spelet samt enas om en målsättning med kommande cuper. En kombination av att tränarparet försökt slå sig in i Guinness rekordbok under kapitlet längsta teoripass i syrefattigt rum, samt för stunden ovanligt korkade bandyspelare gjorde att bilarna på parkeringen utanför hann bli minst ett par årsmodeller äldre, Tim Persson hann bli senior och Björn hann byta snus 648 gånger innan vi var framme vid målet. Några riktigt roliga kommentarer avlades såklart under passet. Vi tar en match i taget sägs av en spelare som har bett om att få vara anonym. Claesson svarade: ”Det är jävligt svårt att spela två matcher samtidigt!”
Efter teorin så fanns det ett par timmars fritid innan det var matchdags. Några la sig och vilade, några smög iväg till pingisen och resten spelade kort. Bergwall lekte med oss andra i Rummy. Själv så har jag efter 17 varv jorden runt i bandybuss tagit många meriterande skalper i plump. Det kan tyckas ganska meningslöst att rapportera om resultatet i kortspel men det har sin poäng. Jag har efter en veckas idogt letande lyckats hitta Marcus Bergwalls svaghet, han är skitsämst i plump! Bortsett från den omgång som utspelades på flygplatsen i Moskva då Bergwall i kraft av före detta hemmaplan lyckades ta en seger, så var det inte mycket som stämde i hans plumpspel. Man ser, även solen har sina fläckar men det orkar han säkert leva med.
Så vid 18.00 då kocken var ute och körde ihjäl fler stackars små djur, spelade vi match. Matchreferat och rapporter har ni som finner det intressant säkert redan läst så jag nöjer mig med att försöka beskriva lite runt omkring resultaten. Att turneringen var större och betydelsefullare än vad vi förväntat oss blev vi snabbt varse om. Matchklipp på nationell tv från matcherna, publiken på ca 2000 i matchen mot Kuzbass, presskonferanser för tränarna efter matcherna, de otaliga autografjägarna var några sådana tecken. PG blev fotad efter en match och dagen efter kommer samma kille och ber om autograf på bilden. Antingen är PG större i Ryssland än vad vi tror eller så finns det ett genuint bandyintresse i Kemerovo. Bestäm själv vad du tror. Kuzbass - publiken som egentligen förtjänar en egen krönika måste få beröm. När det visade sig att VBK stod upp bra mot hemmafavoriterna och bjöd på en underhållande match svängde delar av publiken över till våran sida med spridda hejarop. Efter matchen hyllades båda lagen med rejäla applåder och knaggliga engelska tillrop: Vetlanda, Good team!
Ganska märklig känsla efter en förlust i en träningsmatch...
Att domare i Ryssland kan ha en egen regelbok är nog en ganska vanlig föreställning och vi var nog lite till mans förberedda på något konstigt domslut här och där. En fördom som i den här turneringen enligt min åsikt var ogrundlig, här väntar domarna tills bollen är i mål innan dom blåser i alla fall =) (läs VBK-Hammarby)
Efter matchen så synade återigen vi kockens fångst och sedan var det teori på Claessons rum där dagens match utvärderades. Sedan ett par timmars fritid och kortspel innan John Blund kom och knackade på våra dörrar och det var hög tid att ladda batterierna för nästa dag.
Veckan rullade på efter i stort sett samma schema men med nya erfarenheter och lärdomar varje dag. Spelmässigt så tog vi många steg i rätt riktning och gruppen svetsades ihop ytterligare. Efter påtryckningar från TDF (Trafikdödade Djurs Riksförbund) så bestämde vi oss att avsluta veckan med ett besök på en japansk restaurag. Trots att menyn var på engelska lyckades/misslyckades några genom att beställa in samma typ av köttbit som vi ätit hela veckan. Gissa om det blev jubel?! Stybbe är dock förlåten för han tål inte fisk heller.
