262 mils tågresa för 90 minuter bandy

När Vetlanda BK i fredags spelade premiär borta mot Kalix gjorde 17 supportrar den långa resan till Kalix för att följa laget. Några medlemmar ur Kullen Fans bjuder här på en berättelse om en härlig långresa för att se VBK vinna premiären med 4-2.

Torsdagen den 24 oktober klockan 18.06 var det dags för ett glatt och ganska så förväntansfullt supportergäng vid namn Kullen Fans att kliva på det första tåget som skulle ta oss en bit närmare resemålet Kalix. I Kalix väntade bandypremiär för det otroligt vackra bandylaget Vetlanda BK. En ganska så galen resa som Kullen Fans gett sig iväg på!!!

Här kommer några förhoppningar med resan

Att Inga tåg är försenade (folk med dåligt tålamod med på resan)
Att Henrik Stålhammars röv håller tätt (trånga utrymmen på tåg)
Att Mattias ”Hubbe” Hed ska trivas på Sj:s tåg (bara åkt krösa)
Att alla använder termosen till att ha glögg i (inte pissa)
Att ingen supporter blir kvarglömd i Vetlanda (erfarenheter finns)
Att VBK tar 2 poäng (vi vill se BK dansa)
Att Kullen Fans äter minst en gång på McDonalds (standard)
Att hotellet är lyxigt (skorven som fixat)

Ett samlat gäng på 17 personer möts upp på tågstationen i Nässjö. Gången fylls med väskor, trumma och gulsvarta flaggor. Erik Stålhammar har lite problem med packningen då han ropar:
- Är det någon som vill ha en öl? … det är så jävla tungt att bära.
När tåget kommer börjar vi gå mot vagn nummer 5, då någon av oss utbrister:
- Ska vi åka 5e klass??
Väl på tåget är våra platser upptagna och ingen vill ge sig. Tågkonduktören får ingripa då det kommer fram att familjen på våra platser har gått på fel tåg. Problemet löser sig och vi kan slappna av på våra platser. Då börjar bebisen framför oss skrika och det blir ingen lugn resa. Innan tåget ger sig av från Nässjö central kommer ett utrop i högtalarna:
- Ingen medtagen alkohol i vagnarna är tillåtet, och ett suckande hörs i vagn nummer 5.
Tåget rullar iväg och otålige Peder Stålhammar agerar lekledare. Var och en skulle nu ta med sig något till en öde ö. Eibert, Börje och Henrik förstår sig inte på leken. Tjejen framför oss reser sig upp, tar sin väska och säger:
- It´s to loud, och går iväg.
Vagnen blir för en gång skull tyst när konduktören kommer till vagn 5 och berättar sina historier. Tåget blir försenat 35 minuter men resan upp till Stockholm går ändå fort. Konduktören hänger med oss av i Stockholm och fortsätter prata även utanför tåget. När vi står på perrongen vill ingen vara tyst när tjejen pratar i högtalaren. Sedan kommer det fram att det är spårbyte och vi får gå vidare. På nästa ställe hittar vi några nya kompisar som får på sig våra gulsvarta dräkter och sjunger glatt med i våra ramsor. Vi får ganska mycket publik runt om oss när vi sjunger ramsor som ”vi är tokiga bönder”.
Klockan 23 hoppar vi på nattåget och delar upp oss i sovvagnarna. En konduktör kommer förbi och vill att vi ska gå till restaurangvagnen om vi ska fortsätta prata. I restaurangvagnen hinner vi knappt köpa något innan det stänger och vi får gå tillbaka. Många klagar på de stenhårda sängarna men tillslut blir det tyst i tåget.

- DET SNÖAR, är det första man hör när man vaknar. Börje har stor koll när någon frågar vart vi är:
- I inlandet, norrut.
Taken ligger nu vita utanför fönstret när vi passerar Boden. Vid stoppet i Boden passar även Erik Stålhammar på att sälja sina 3D-glasögon till en främling. I vanlig ordning på morgonen kollar man mobilen och upptäcker då att en passagerare har twittrat om oss. Vi har tydligen inte varit omtyckta och detta skapar ett samtalsämne för resten av resan. Detta sprider sig fortare än tåget rullar och vi var helt plötsligt välkända. På hela resan är det ett evigt tjat om Eson, en kullenfansare som saknas. En timme innan vi var framme samlas de flesta i en sovvagn och en ny ramsa blir till. På tågstationen i Luleå är det dags att kliva av och de trånga korridorerna skapar problem med packningen, vilket slutar med att Henrik slänger ut packningen genom fönstret. I Luleå hoppar vi istället på bussen som skulle ta oss till slutmålet. Efter 400m promenad var vi äntligen framme på hotellet vilket vi i stort sett får för oss själva. En del av oss tar ett bastubad innan det är dags för buffé på hotellet. Buffén får 5 av 5 bandyportföljer och alla är nöjda.

Vi åker sedan taxi till bandybanan och 18:30 står vi redo. Lamporna släcks, bengalerna tänds och Vetlanda BK åker in på isen. Alla håller med om att det var något fel på bengalerna när alla står hostandes hela första halvlek. VBK bjuder på en spännande match med ett perfekt slut. Det står 2-3 till BK när Kalix får en straff, Skorven räddar, gör ett utkast till ett VBK som ställer om och kontrar till 2-4. Glädjen går inte beskriva. Matchen avslutas i vanlig ordning med segertåget i omklädningsrummet. En mer perfekt premiär går inte att få, på toppen av allt var det utomhusbandy med perfekt bandyväder. Vi fortsätter att fira i källaren på hotellet större delen av natten.

På lördagen är det ett slitet men glatt gäng som reser hemåt. Varför gör man då en sådan här resa? Alla som är med brinner för bandyn och vill stötta Vetlanda BK, borta som hemmamatcher. Kullen Fans har alltid roligt på sina resor, hur långt det än är och vart vi än åker, om det så är genom hela Sverige. Det är sådana här minnen man stolt bär med sig som kullenfansare. Vi visste alla att denna resa skulle bli lyckad. Med 17 personer med samma vilja och bandyhjärta kan man inte förvänta sig något annat. Börje sammanfattar resan perfekt med sina ord:

- Denna resa är det roligaste jag någonsin gjort, mitt liv är nu fulländat, nu kan jag dö vilken dag som helst.