Krönika: Edlund, Björkman och Persson - reflektioner inför slutspurten
VBK har gjort en bra säsong resultatmässigt, har en fantastisk anfallare i Christoffer Edlund, en talang i Tim Persson och en brist på anfallssidan. Därför bör VBK-ledningen ringa Hammarbys Gustav Björkman. Det menar Daniel i Engström i några reflektioner av säsongen hitills.
Såhär dagen efter den mycket bleka insatsen mot Hammarby ska jag göra några reflektioner om bandysäsongen hitintills, med fokus på Vetlanda BK givetvis.
VBK har än så länge gjort en bra säsong resultatmässigt. Endast fyra förluster på 17 matcher är mer än godkänt. Då ska det läggas på minnet att förlusten i Broberg mycket väl kunnat undvika om Marcus Bergwall förvaltat den straff VBK tilldelades alldeles efter att de gule hämtat upp ett 0-3 underläge. Likaså kändes förlusten mot Sandviken något onödig. För att inte tala om förlusten igår. Att med fem minuter kvar fortfarande ha häng på Hammarby trots att nyckelspelare som Bergwall, PG, Pelle Einarsson och Johan Löfstedt samtliga drabbats av tillfällig färgblindhet och behandlade bollen som vore den elektrisk tyder på att VBK i år är ganska bra.
De avslutande nio matcherna kommer ge ytterligare fingervisning om hur bra. Jag vågar redan nu påstå att VBK sämst kommer att sluta femma i serien. Om det däremot blir en tredje-, fjärde- eller femteplats är oklart. Och kanske spelar det inte någon större roll. Även om det naturligtvis är att föredra att sluta trea och få välja motståndare menar jag att det är hugget som stucket eftersom att det i så fall blir till att välja mellan Sandviken och Hammarby. Jag är nämligen tämligen övertygad om att Sirius kommer att knipa en av de fyra första platserna. De lyckades pricka in sin hysteriska formtopp under den period där de idel mötte topplag. Av de nio avslutande matcherna spelar Sirius endast två mot lag som är bland de sex främsta (VBK och Edsbyn). VBK kommer alltså få en tuff kvartsfinal. Att ha den avgörande matchen på hemmaplan vore naturligtvis viktigt. Men behöver inte vara avgörande. Hur som helst blir det ett intressant test för VBK.
Det är svårt att reflektera över säsongen utan att nämna Christoffer Edlund. Det är inte så många säsonger sedan som ljusskygga individer i diverse forum med hårda ord ansåg att den unge Edlund enbart fick spela för att hans far var tränare och att han inte alls var särskilt bra. De har tystnat. Redan under slutet av förra säsongen såg vi vart han var på väg. Han kunde ensam sysselsätta ett försvar. Idag kan han ensam terrorisera ett försvar.
Men problemet är att just hans ensamhet. Jag vet att Björn Einarsson gör ett stort defensivt jobb och att han är viktig laget. Men han är totalt osynlig offensivt. Sju (7) mål på 17 matcher av en anfallare i ett lag som parkerar på tredje plats i tabellen är för dåligt. Det tror jag han håller med om. Inte heller Håkan Adolfsson är något egentligt hot framåt. VBK skulle må bra av ytterligare en anfallare.
Jag skulle önska att någon i VBK-ledningen under torsdagen ringer ett samtal till Gustav Björkman i Hammarby. Han har fått begränsat med speltid i Hammarby sedan de fem nyförvärven och jag tror han skulle göra nytta i VBK. Han är förvisso ingen stor målskytt, men är stor och tung och kan med sina inbrytningar i andravågen skörda frukterna av Edlunds fina skridskoåkning. Sedan verkar killen vara en jobbig idiot. Sådana är alltid välkomna inför slutspelet. Om han vill lämna Hammarby är en annan fråga, men frågan bör ställas.
På tal om offensiva krafter. Det är väldigt roligt att se 17-årige Tim Persson. Igår fick han rejält med speltid som mittfältare och han gjorde det ganska bra. Tidigare under säsongen har han varit nyttig som anfallare. Dessutom har han än så länge hunnit med att göra tre mål denna säsong. Det är bra med tanke på åldern och mängden speltid.
Mitt bästa minne av Tim denna säsong är givetvis när han i Västerås fick bollen högerkanten, trampade runt en försvarare och Timsalabim så ledde VBK med 1-0.
På tal om 17-åringar var jag idag på Tjustkulle och såg U-17 derbyt mellan VBK och Nässjö. VBK vann med 7-3 och imponerade. Nässjö hängde med i målprotokollet en bra bit in i andra halvlek. Men spelmässigt var det klasskillnad. VBK byggde metodiskt sitt anfallsspel bakifrån med många spelare i uppbyggnadsfasen. Ibland blev det kanske väl komplicerat och det var först när VBK:arna med Anton Eklund i spetsen började spela lite enklare som VBK kunde gå ifrån i målprotokollet.
Men det var härligt att se hur VBK spelade bandy på ett sätt som kan fungera även i högre sammanhang och som syftar till att skapa bra bandyspelare. Att som Nässjö bygga sitt spel på att låta målvakten kasta iväg bollen så långt som möjligt för att sedan hoppas på att vinna andrabollen skapar knappast några spelare som kan föra Nässjö uppåt i seriesystemet.
Slutligen
- tror jag att VBK spelar inomhus den 26 december 2009, att Ryssland vinner VM även 2009, att Christoffer Edlund gör minst tre mål mot Norge och att Denis Riabchevski gör sin sista säsong i VBK
- tycker jag att det är bra att spelarna åter har sina namn på tröjorna, att Andrej Sannikov är en härlig libero och att regeln som tog bort dubbelhörnor nog är ganska bra, trots allt
- hoppas jag att VBK når minst semifinal, att Skorven fortsätter vara lika bra och att Fredrik Rinaldo äntligen får vara frisk.
