VBK - Edsbyn på Zinken
Idrottens tjusning är spänningen. Spänningen finns i resultaten. Resultaten finns på resultattavlan. Exempelvis på Zinkensdamm. Ikväll såg jag VBK förlora på Tjustkulle. På Zinkensdamm.
Jag har ett svagt minne av att jag i Stig Svenssons (Tommy Svenssons far och Mr Öster) läste om hur han i samband med att Öster vann sitt första SM-guld, som nykomling 1968, reflekterade över vilken spänning den nya teknologin kunde bidra med vid idrottsevenemang.
Den nya teknik han avsåg var radion (som väl inte var särskilt ny ens 1968) och hur han följde radiosportens sändning från den vanvettigt spännande sista omgången av allsvenskan. Men han uttryckte också en viss oro över vad tekniken skulle innebära för människors vilja att följa matcher på plats. Var det inte mycket skönare att sitta framför radion och lyssna och därmed få en överblick över allt som hände, funderade Stig.
Det får väl såhär i efterhand konstateras att han hade både rätt och fel. Rätt i det att ny teknik gör idrotten mer spännande. Men det är ändå något visst med den gamla resultattavlan. Kombinerat med den nya tekniken. Naturligtvis. Fel i att det skulle hålla folk borta från arenorna. Åtminstone borde det inte göra det.
Ikväll spelade VBK hemma mot Edsbyn. En match som de behövde vinna. Samtidigt spelade Hammarby hemma mot Västerås. Det är förvisso sant att jag hade kunnat sitta hemma med datorn i knäet framför TV4:s sändning av Hammarby-Västerås och få en bättre överblick. Men jag tog mig till Zinkensdamm. Och fick en idrottsupplevelse som slog det mesta.
Redan när jag tog plats på läktaren slängde jag ett öga mot resultattavlan och såg att Edsbyn hunnit ta ledningen med 1-0 på Tjustkulle. Strax därefter gjorde VSK 1-0 på Zinken. Jag plockade fram min Iphone, irriterades över att elitrapport inte riktigt fungerade och ringde upp redaktör Söderman som förkunnade att VBK gjort 1-1. I telefonen refererade Söderman att Björn Einarsson missade ett riktigt bra läge. I samma samtal fick jag berätta att lillebror Ulf bröt igenom VSK-försvaret och gjorde 1-1.
Det kunde kanske bli en bra kväll det här. Kanske kunde det bli den där avgörande matchen i Västerås på fredag som jag längtat efter. Samtidigt som jag såg Hammarby imponera mot VSK gjorde jag mitt bästa för att förklara bandyns tjusning för min vän som var på sin första bandymatch och som dessutom skulle skriva en artikel för en israelisk tidning om att svenskar faktiskt står ute i sju minusgrader och tittar på något som heter bandy. Det gick ganska bra. Hon förstod snabbt fördelarna gentemot hockey.
Samtidigt slängde jag var femtonde sekund ett öga mot resultattavlan. Jag såg Edsbyn gå fram till 3-1 och såg att VBK omedelbart reducerade. Jag plockade fram min iPhone precis i rätt tid för att se att Tomas Knutson gjort 3-3 på hörna, vilket snart också visades på resultattavlan. Att Hammarby skulle slå VSK rådde det inga tvivel om och jag missade nästan David Karlssons fantastiska 4-1-mål när jag fumlade med telefonen och såg att Pelle snabbt utjämnat till 4-4.
VBK hade fortfarande chansen.
Jag blev allt mer exalterad över chansen att på fredag få åka till Västerås och kunna spela bort svenska mästarna från slutspel. Jag stirrade nu på resultattavlan. Det borde vara slut när som. Återigen åker telefonen fram. VBK har fått straff. Uppdatering. Ingen förändring. Kom igen PG. Uppdatering. Ingen förändring.
Kan han ha missat? Uppdatering. 5-4 Vetlanda. Jag kontrollerar min glädje, väl medveten att om att Edsbyn aldrig ska räknas bort. Telefonen ringer. Söderman berättar det jag vet. Att PG slagit in 5-4 på straff. Han berättar också att det nog är fem minuter kvar. På läktaren sprids ordet. Vetlanda har gjort 5-4 mot Edsbyn. Det borde vara slut snart.
Jag blir allt mer nervös. Vågar inte titta på telefonen. Försöker koncentrera mig på det som sker på isen. Försöker tänka bort att Edsbyn aldrig ska räknas bort. Tänker på nästa fredag. Nu borde det vara slut. Det har väl gått fem minuter. Skulle inte Söderman ringa när det var slut? Jag väntar lite. Stirrar på matchklockan som går upp mot 80. Det ska vara slut. Det blinkar till. 5-5. 5-5. 5-5.
Jag suckar djupt. Böjer mig djupt. Reser mig upp. Elitrapport.se på telefonen. VBK har hörna. Vilket slut om nu Knutson kan slå in hörnan nu. På äkta Edsbynmanér. Men nejdå. Sekunden senare har Edsbyn fått straff. Klart Hedqvist slår in den. På äkta Edsbynmanér. Elitrapport.se och resultattavlan reagerar nästan samtidigt. 5-6. 5-6. 5-6.
På läktaren säger någon att Edsbyn har vänt. Jo tack. Jag vet.
