Krönika: Från Hälsingland till Hälsingland
Här följer en onyanserad, ostrukturerad och inte helt genomtänkt redogörelse av årets bandysäsong, byggd på berättelser från lillebror, lästa matchreferat samt egna upplevelser. Från 2-2 mot Västerås i ösregn till 3-6 inomhus mot Edsbyn. Eller faktiskt, från Hälsingland till Hälsingland på ett år, ungefär.
Först och främst, VBK gjorde en bra säsong, man skulle vilja skriva fantastisk, kanske borde man göra så, men: at the end of the day (jag kom på det före Simon Bank, att Beckham alltid säger så alltså) är det slutet som räknas och då är en kvartsfinal bra, inte mer. Dock har säsongen bjudit på mycket kul, en serieseger (före Villa och Västerås och bara en förlust), en härlig seger på zinken samt ett antal bra resultat mot riktigt bra motstånd. Men om vi ska ta saker och ting i någorlunda kronologisk ordning.
Det börjar i Hälsingland
Förra säsongen avslutades en fredagskväll i Bollnäs, där VBK är nära att hämta upp ett till synes hopplöst underläge och gå till slutspel. Så blev dock inte fallet. Men man kunde ändå ana att något var på gång. Sedan det ställde sig en riktig målvakt, i Kristoffer Gustavsson, mellan stolparna hade Vetlanda börjat spela riktigt bra bandy, Nordén var en hjälte och bröderna Einarsson producerade hyfsat med mål. När sedan Sigge bestämmer sig för att spela en säsong till och Daniel Svedberg skrev på började det se bra ut. Sedan får Jocke Larsson inget kontrakt med Vänersborg och man börjar drömma om en riktigt, riktigt bra målvakt. Det fick vi ju också, men inte hette han Joakim Larsson, utan Andreas Bergwall. Jag tror att fler med mig inte riktigt förstod hur mycket han senare kom att betyda.
Försäsongen följdes på halvfart, det ska erkännas. Det som man främst lade märke till var att Edlund Jr gjorde en hel del mål.
Serien drog igång
Fredagen 12:e november befann jag mig på Tjustkulle och fick i ösregn se en av de tråkigaste bandyhalvlekar någonsin, där det enda jag noterade var att C. Edlund var en frisk fläkt och att VBK inte såg ut att vara sämre än VSK. Samt att det på något oförklarligt vis kändes stabilt. Hade det månne något med målvakten att göra? Nåja, efter halvtid gjorde VSK 1-0, efter kvittering och ledningsmål, vilket ledningsmål sedan av Svedberg, kändes 2-2 något snöpligt, men ändå helt okej. Sedan följde några matcher på radio och via text-tv, där jämna matcher i dåligt väder vanns. Samma visa gällde i tv-sända matchen mot Vänersborg (nej, Sami kommer inte "hem" till Vänersborg, han har ett hem i Sverige och när dessutom det hemma ger möjlighet till bättre bandylag bör valet vara simpelt) där snön föll, Sigge gjorde mål, men främst var matchen tråkig. Riktig tråkig. Eller fel, främst var resultatet bra.
Så skulle det fortsätta. Tråkigt, men bra resultat. Till exempel en galen vändning i Vänersborg, endast läst om i Sydsvenskan, men senare beskriven av supporter-resenär som fantastisk. När det blev dags för toppmöte mot Villa hade tydligen VBK tänkt om och skulle spelad framåt, vilket tydligen fungerade en halvlek, sedan sa det svisch, så var VBK ifrånåkta och hade inkasserat sin första förlust. Det kom att bli den enda i grundserien.
Efter ovan nämnda förlust följde en annandag med mackor och varm nyponsoppa i Motala med ett absurt slut där sex gula spelare ställde upp likt en dålig klass i "bandyfemman" framför sin målvakt och lyckades med mycket möda rädda en poäng. Dock var det klantigt att ens ge bort en poäng och Nordéns kastade klubba efter slutsignal vittnade om att jag inte var ensam om att tycka så. Mot Gripen kändes det återigen stabilt, utan att vara speciellt bra vann vi med 6-1. Sedan hölls nollan på Rocklunda, seriesegrardiplomet hämtades ut och väntade gjorde elitserien.
Inte lika bra i Elitserien
Elitserien började oförskämt bra framför text-tv på Jacob Nilsgatan, men på samma text-tv såg man något nytt hända, en förlust i slutminuten. Onödigt. Tyvärr skulle det komma att upprepas, tappade poäng i slutminuterna. Efter en stabil seger på Tingvalla fanns tankar på att åka hem och se Villa-match, men hemresan fick vänta några dagar och lika bra var kanske det, 5-10 och tydligen chanslösa. Mot Hammarby var jag dock på plats och fick jubla direkt, som så många gånger förr. När Björn gjorde 4-1 med 13 minuter började vi på läktaren kanske tro att det skulle gå att hålla för en gångs skull. Tyvärr verkade även spelarna bli lurade av Einarssons publikfriande segerjubel och när Rosendahl satte långskottet var nog alla övertygade ("förlåt om jag är bitter och cynisk, men du vet hur det kan va") om att det skulle bli som vanligt, även spelarna. Självuppfyllande profetia och visst var det David Karlsson som kvitterade, när blev han så bra egentligen?
Samma visa i bandykyrkan två dagar senare, där här gången tappades en tvåmålsledning och på tisdagen var Edsbyn överlägset på kullen. Bergwall åkte iväg till Ryssland ihop med Sasja och kom hem med varsin medalj. Sasja fortsatte med att avgöra en jämn match på zinken med vad som enligt uppgift var säsongens mål. Kenth Hultquist talade i radion om att VBK kanske inte är så dåliga som folk vill ha det till och kunde inte låta bli att låta stolt när han talade om att passningen till Hammarbys första mål kom från Calle Klingborg, "fostrad i Vetlanda". Ytterligare en oavgjord match hemma mot Västerås tvingade VBK till att vinna på Jernvallen. Med magsjuka blev det en övermäktig uppgift och efter en 2-4 förlust stod det klart att bandyklubben i och med de nya reglerna fick spela åttondelsfinal. Väl där var VBK bra mycket mer överlägsna än vad alla fall jag förväntat mig. Tyvärr innebar Edsbyns oförmåga att slå VSK (eller VBK några veckor tidigare för den delen) att vi ställdes mot svåra Edsbyn, istället för vad som skulle visa sig betydligt mer överkomliga gurkor. Vi hade slagit dem, jag är säker.
Det tar slut i Hälsingland
Vill man skrälla gäller det att ta vara på sina möjligheter, att hämta upp 0-3 till 3-3 och 4-4 är en möjlighet. När man inte vinner då, vinner man inte mot bättre lag. Även om VBK i två matcher håller jämna steg länge, är Edsbyn snäppet bättre och säsongen slutar med "jaha, då var det över".
