Spal - Atalanta1 - 1
Det finns en gud – och den håller på Vetlanda BK
Det var en kväll när ateister omvändes till troende. Det var en kväll när rättvisan segrade. Det var en kväll när Vetlanda BK vann mot IFK Kungälv med 3-2.
VETLANDA BK - IFK KUNGÄLV 3-2 (0-0)
0-1 Markus Kumpuoja (56), 1-1 Daren Richardson (67), 1-2 Fredrik Johansson (85), 2-2 Daren Richardson (87), 3-2 Erik Ivarsson (93).
Hörnor: 8-7.
Utvisningar: VBK 4x10. IFK 1x10.
Domare: Mikael Karlsson (Grästorp), Thomas Hofling (Trollhättan) och Johan Tedbrant (Sävedalen).
Publik: 1.129.
Utöver Joakim Andersson och Pontus Blomberg så saknades även Viktor Törner i VBK:s lag i onsdagens match mot Kungälv. Om man även tar i beaktning att Fredrik Rinaldo knappt spelade i andra halvlek så var det ett brandskattat lag som VBK ställde upp med, inför de 1127 åskådarna i Sapa Arena. Förresten, 1127 åskådare är 100 fler än förra året mot Kungälv, då det var gratis inträde och uppmärksammad kampanj inför matchen. Är det fortfarande någon som tror att hallen inte har ökat Vetlandas publiksiffror?
Avvaktande halvlek
Den första halvleken var en svag sådan, med två ganska passiva och defensivt inriktade lag, med få väluppbyggda anfall. Om man inte visste det så var det omöjligt att säga att ett av lagen var på väg mot slutspel, för Kungälv imponerade föga och långa stunder var det VBK som hade det mer konstruktivt bollinnehav. Gästernas bästa chanser skapades på hörnor och någon enstaka genomåkning, men annars var det mycket spel på egen planhalva när Kungälv hade bollen.
VBK såg ungefär likadana ut, men efter att Stefan Nordén suttit av en utvisning i mitten av halvleken kom man i gång allt bättre och fram till paus var man det bättre laget. Med någorlunda rättvis utdelning hade man säkert kunnat peta in något mål före paus också, men 0-0 stod sig 45 minuter ut. Många gånger kom VBK till vad som såg ut att kunna bli bra lägen, men avsluten lös med sin frånvaro och då är det svårt att göra mål. Vi var nog många som skrek på att VBK skulle skjuta mer och oftare, för ofta känns det som att ett skott på chans ger mer än att bara vända ur eller låta anfallet rinna ut i sanden.
VBK hade svårt att passera hindret i form av Kungälvs ständigt välsamlade försvar. Imponerande att se att man nästan alltid mötte VBK:s bollförande spelare med tio spelare mellan boll och målvakt, men det gör också att anfallsspelet lämnar mer att önska. Trots allt hade man en positiv känsla med sig in i pausen som VBK:are, speciellt då det på resultattavlan lyste 0-2 till Vänersborg mot Kungälv.
Slarv vid 0-1
I den andra halvlekens upptakt borde Vetlanda ha gjort 1-0 direkt, men Stefan Nordén lyckades inte trycka in bollen trots ett jätteläge framför mål. I frustrationen slängde Nordén sin klubba i sargen, vilket så klart var mycket onödigt och en solklar utvisning. Samtidigt förstår man ändå Nordéns frustration i ett så viktigt läge och på något signalerar det att kaptens känslor och engagemang är äkta. Precis som i första halvlek när Nordén var utvisad var det VBK som hade mest boll under utvisningstiden och Kungälv skapade inget.
Detta fram tills att Daren Richardson slarvade med bollen i eget straffområde och gav Markus Kumpuoja öppet läge att göra ett enkelt 0-1-mål. Så fruktansvärt onödigt att släppa in ett sådant mål i den här matchen och det var precis vad VBK inte behövde. Kungälv utnyttjade Richardsons slarv under Nordéns utvisning – men det skulle bli revansch för de båda. Vi ska dock också komma ihåg Kungälvs bästa målchans i matchen som man hade precis innan 0-1, men då blev det inte mål för istället sköt man i ribban.
Richardson tvåmålskytt
Det tog tio minuter, sedan var matchen kvitterad och detta på en hörna, ovanligt nog när det gäller VBK. Målskytt Daren Richardson och snabb revansch för 0-1-målet. Efterlängtad och rättvis utdelning och matchbilden fortsätte att vara den samma. VBK hade mer boll, men båda lagen vårdade nystanet ömt när man hade det under kontroll och skapade få målchanser.
Efter en Kungälvstimeout och ställningskrig så kom helt plötsligt 1-2 för gästerna. Det var inte logiskt och det var inte rättvist och det fruktansvärt tungt. Erik Ivarsson tappade boll nere vid egen hörnflagga och VBK drog på sig ett frislag, som Kungälv sköt i mål till 1-2. Hur jobbigt det målet än var så skulle det komma revansch för både Erik Ivarsson och för VBK.
Lika oväntat som Kungälvs mål kom VBK:s kvittering till 2-2. Från ingenstans slog Stefan Nordén en perfekt passning till en helt fri Daren Richardson, som med ett stycke bandykonst tog ner bollen och lobbade den över Pertti Virtanen. Ett oerhört snyggt och viktigt mål. VBK tog timeout och sedan såg matchen ut att sluta oavgjort, i brist i målchanser. VBK fick dock en hörna med bara en minut kvar av tilläggstiden. Att Vetlanda BK anno 2011/2012 gör två hörnmål i en match hör inte till vanligheterna. Den här kvällen hörde dock inte heller till vanligheterna. VBK sköt och missade. Man sköt första returen och bollen studsade ut till ytterligare en retur. Även den tog i försvaret, men på det fjärde försöket klippte han till, Erik Ivarsson, och på något sätt letade sig bollen in i mål.
Jubel, yra och okontrollerat vrålande rådde därefter i Sapa Arena. Ivarssons glädje var i samma klass som när han var kapten i laget som vann SM-guld för ett knappt år sedan. Det var en känsla av eufori, men en minut återstod av matchen. Domaren Mikael Karlsson tog en avvaktande utvisning och hittade på en ny regel för var frislaget ska slås jämfört med när samma situation uppstod tidigare i matchen. Kungälv fick skjuta precis utanför straffområdet. Vem tror ni slängde sig och täckte skottet? Jo, en viss Erik Ivarsson. Matchen tog slut och nytt jubel utbrast i vår fantastiska bandyarena.
Fullständigt rättvis
I mitt tillstånd av glädje och väl gulfärgade VBK-ögon så är det bara så enkelt att det var en fullständigt rättvis seger för VBK. Man var bättre i matchen än Kungälv och skapade fler målchanser. Till slut fick rättvisan segra och det gör det bara så mycket skönare när avgörandet kommer i 93:e minuten. Det här är en kväll man sent kommer glömma. Tack Vetlanda BK för underhållningen. Och tack IFK Vänersborg.
Vetlanda BK – vi tror på er.