Ge mig tips och goda råd så jag kan göra helt tvärtom - eller hur VBK förlorade med 6-2 mot Sirius

Det är en klyscha. Men som bottenlag behöver man ta tillvara de chanser som bjuds och undvika att släppa in enkla mål. I förlustmatchen mot Sirius gjorde VBK gjorde VBK precis tvärtom, dessutom i klump. Bland annat därför kunde Sirius vinna med 6-2.

IK Sirius - Vetlanda BK 6-2 (1-1) på Studenternas
Mål: 1-0 Niklas Hellqvist (7), 1-1 Joakim Andersson (15), 2-1 Andreas Eskhult (46), 3-1 Viktor Broberg (59), 4-1 Christian Mickelsson (67), 4-2 Joakim Andersson (72), 5-2 Christian Mickelsson (83), 6-2 Viktor Broberg (89).
Hörnor: 6-7.
Utvisningar: Nej, faktiskt inte.
Domare: Ronny Andersson
Publik: 1.012.

VBK inledde försiktigt optimistiskt. Redan efter två minuter kom Stefan Nordén i bra fart mot fyra-fem Siriusförsvarare, han hade Joakim Andersson i bra läge till vänster men valde att passa Anatoly Suzdalev till höger som vaskade fram en hörna. Precis som mot Vänersborg fick Darren Richardson chansen och han sköt ett bra skott som studsade på en Siriusaxel och utanför. Några minuter senare plockade Björn Einarsson (tror jag, UNT:s liverapportering menar på att det var Suzdalev [men eftersom Lundström på VP också såg att det var Björn, så blir jag än mer säker på att det var det. red 00:09]) ner ett lyft från Jesper Jonsson och åkte sig fri. Men han hade en Siriusförsvarare hängande i ryggen och kom för nära Säleby som räddade. Naturligtvis borde det varit mål och ledning med 1-0 efter 6 minuter hade smakat mumma.

Istället kunde Sirius göra mål i anfallet efter. Hemmalaget tilldömdes frislag sisådär 25 meter rakt framför VBK-målet. VBK tog lång tid på sig att samla sig i en mur och Jonas Persson var inte riktigt med när Niklas Hellqvist under tiden sköt på liggande boll. Skorven såg ut att ha räddat med vänsterhanden, men han lyckades inte styra bollen bättre än att den sakta och försmädligt studsade över mållinjen till 1-0.

Jocke kvitterade
Efter 15 minuter slog VBK:s i mitt tycke bästa spelare för dagen, Jesper Jonsson, ytterligare en fin lyftpassning. Denna gång var det Joakim Andersson som tog ner bollen, skar in från vänster, fick ner Säleby och kunde tråckla in kvitteringen till 1-1.

Resterande del av halvleken var fattig på chanser och tempo. Att VBK:s bästa chans var ett långskott av Viktor Törner ger kanske en bild av hur det såg ut. Inte heller Sirius klarade att skapa några egentliga chanser. Bilden kändes igen från tidigare VBK-matcher på Studenternas. Min uppfattning är att Vetlanda hade mest boll (UNT:s liverapportör ansåg att Sirius hade mest boll), men förfärligt svårt i uppspelsfasen. Trots att man var sex-sju spelare på egen planhalva hade man svårt att med fart ta sig förbi den ensamme Siriusanfallaren. Sällan blev det något flyt i anfallsspelet, därför att någon eller några av passningarna i uppspelsfasen var för dåliga. Lite för långt fram, lite för långt bak, eller bara lite för lös. Men VBK var absolut med i matchen i halvtid, vilket sällan varit fallet när VBK spelat utanför Vetlanda denna säsong.

45 sekunder - sedan underläge
Andra halvlek inleddes med att Sirius spelade igång bollen och 45 sekunder senare hade Andreas Eskhult gjort 2-1 till Sirius. Han fick bollen mitt i straffområdet av Patrik Johansson som stod mer eller mindre stilla på kortlinjen. VBK-försvaret verkade rädda att ge bort en hörna och avvaktade därför, vilket gav Johansson chansen att hitta Eskhult. Från läktaren såg det oerhört billigt ut. Och nu var det för VBK att åter jaga.

Men bortsett från ett bra skott på hörna av Philip Lennartson, med efterföljande retur som Säleby räddade skapade VBK inte särskilt mycket. Inte förrän Jesper Jonsson väggspelade med Suzdalev, tog med sig bollen in i straffområdet förbi några Siriusspelare och så småningom endast hade Säleby kvar. Då fick han ett slag på klubban och domaren kunde inte annat än blåsa straff. Andreas Lysell hade sedan annandagen slagit in fyra raka straffar och precis innan han skulle slå till bollen hann jag tänka att fem i rad vore för bra för att vara sant.

Lysell sköt straffen utanför och när han tre minuter senare åkte och bytte, svor och slog klubban i marken, hade Sirius ökat på sin ledning till 3-1. Patrik Johansson åkte upp vänsterkanten, slog en hård passning längs isen över till högerkanten där Viktor Broberg fanns och från lite utanför straffområdet kunde hårt kunde skjuta mål.

VBK hade fortsatt svårt att skapa chanser, men lämnade nu mer ytor bakåt. En dålig kombination. VM-anfallaren Christer Mickelsson passade då på att göra att vackert mål när han först tog emot ett lyft från Viktor Broberg, och sedan på tennis slog in 4-1 bakom Skorven. Mickelsson försökte sig på ett liknande nummer i första halvlek där han jonglerade sig fram och sånär lobbade in bollen. Snygg och vackert på alla sätt av en Mickelsson som annars inte lärt skrämt slag på eventuella ryska spioner.

Tillfälligt hopp och offensivt spel
Efter att Joakim Andersson snyggt reducerat för VBK blev det plötsligt mer fart på VBK. Jocke var själv nära att göra sitt tredje mål för dagen när han skickligt plockade ner en lyra, men han fick bollen lite för långt framför sig och kunde inte annat än att från höger slå in bollen framför ett tomt mål där Suzdalev var halvsekunden sen. Halvminuten senare hade VBK en bra dubbelchans mitt framför Säleby som räddade med benskydden. Och strax därefter kom Darren Richardsson i liknade läge som Andersson alldeles nyss, men även Richardsson kom ur vinkel och Säleby kunde rädda till hörna. Under nästan tio minuter spelade VBK en bra anfallsbandy, men så bet sig Sirius fast efter en hörna, försvaret öppnade sig Mickelsson hade öppet mål till 5-2. 6-2 kom av bara farten.

Två tolkningar och en framåtblick
Jag antar att det finns två tolkningar av matchen. Den ena är att de små marginalerna inte var på VBK: sida. Hade Björn gjort 1-0 på sitt friläge, eller om Lysell satt straffen till 2-2, så hade VBK haft goda chanser till poäng. Sirius fick enkla mål fram till 2-1 och därefter kom målen på kontringar där VBK-försvaret var öppet. Mot samlat försvar hade Sirius svårt.

Den andra tolkningen är att Sirius trots allt är ett bättre bandylag än Vetlanda och när man höjde tempot i andra halvlek hängde VBK inte med. Man kunde enkelt avväpna VBK:s anfallsspel och tog vara på sina chanser framåt. Man har bra halvor i Johansson och Fall. Vassa spelare framåt som Eskhult och Mickelsson.

Förmodligen ger de tillsammans en hygglig förklaring till varför det gick som det gjorde ikväll. VBK gör en helt ok match, men saknade det lilla extra som krävs för att ta en oj-vad-viktig-den-vore-poäng. Nu väntar dryga två veckors uppehåll där nerverna å ena sidan kan lugnas av att det inte är några matcher. Å andra sidan förstöras av att vrida och vända på de sista fem omgångarnas olika poängchanser för olika lag. Då kan man våndas över att Kalix kan ta allt för många poäng hemma, exempelvis hemma mot ett Kungälv med många finnar som kommer direkt från VM, och att Tillberga förhoppningsvis inte har något att spela när de tar emot Kalix i näst sista omgången. Tillbergamatchen borta för VBK framkallar redan känslor som påminner om olycklig kärlek, Novalucol och Vargtimmen.

Men först VM-uppehåll. Därefter hemmamatch mot Bollnäs. Då tycker jag vi fyller hallen och tar en skrällpoäng.