Roma - Bologna1 - 0
Hedersam förlust utan något värde
Vetlanda BK gjorde vad man kunde i bortamatchen mot Edsbyn, men förlorade som förväntat. Att förlusten var av det hedersammare slaget och att det ”bara” blev 4-2 är ju inget som spelar någon roll i tabellen.
EDSBYNS IF – VETLANDA BK 4–2 (2-1)
1-0 (9) Daniel Liw, 2-0 (27) Jonas Edling, 2-1 (30) Andreas Lysell, 3-1 (54) Magnus Olsson, 4-1 (74) Felix Pherson, 4-2 (78) Andrei Morokov
Hörnor: 11-6
Utv.min: EIF 3x10 VBK 1x5, 4x10, 1 lindrigt matchstraff
Domare: Mikael Karlsson (Uppsala)
Publik: 1305
I Björn Einarssons frånvaro var Stefan Nordén lagkapten i Vetlanda BK mot Edsbyn, för första gången sedan åttondelsfinalsförlusten mot Motala 2006. Nordén gjorde en bra första halvlek med bindeln runt armen och var tillsammans med Anatoly Suzdalev – som matchens första 45 minuter var betydligt hetare än de senaste matcherna – VBK:s mest speldrivande före paus, de gånger man kom i anfall.
Det var dock Edsbyn som tog ledningen med 1-0 efter nio minuter, efter en stark soloprestation av Daniel Liw. Edsbyn ägde mycket boll men hade svårt att luckra upp Vetlandas välsamlade och disciplinerade försvar. Matchbilden var i det närmaste identisk ifrån mötet i Vetlanda, då Edsbyn även då hade svårt att få till offensiven. Hemmalaget saknade Simon Jansson och det syntes. Den farten som han var ensam om att ha i Sapa Arena var ingen som hade i Edsbyn den här kvällen.
Edsbyn ägde dock nästan all boll och gjorde ganska rättvist 2-0, ett av tillfällen där VBK:s försvar kändes ihåligt. VBK kom tillbaka efter det målet och skapade en del målchanser. Joakim Andersson blev tveksamt avblåst för hög klubba på väg in i ett friläge och strax senare blev Daniel Johansson helt fri, men Anders Svensson räddade. Sådana lägen måste självklart innebära mål. 2-1 blev det dock till slut, när Suzdalev bentacklades och straffen var solklar. Andreas Lysell tog hand om den och slog in bollen i mål.
Halvleken slutade 2-1 till Edsbyn, men det var hemmalaget som var närmare ett utökande. Dock var Edsbyns tempolöshet påtaglig och att man inte trivs mot ett motstånd som backar hem var återigen oerhört tydligt, precis som i Sapa Arena. VBK gjorde vad man kunde och stod upp bra så långt.
Under den andra halvleken skapade Vetlanda egentligen väldigt få målchanser. De som skapades kom innan Edsbyn gjorde 3-1 efter 54 minuter. Bollen studsade i Edsbyns straffområde och ett lag med flyt hade möjligen kunnat överlista Anders Svenson i hemmamålet. Vetlanda BK är med all tydlighet inget lag med flyt.
Istället kom 3-1 genom Magnus Olsson och matchen kändes avgjord, den var i ett läge där det istället kunde rinna i väg till stora siffror. Så blev det aldrig, för Edsbyn fortsatte mest att passa runt inom laget och kunde inte ta sig i genom Vetlanda-försvaret. VBK fick möjligheten att gå till anfall med jämna mellanrum men de allra flesta anfall slutade med en offside-avblåsning eller att en Edsbyn-back bröt. Impotensen var talande och anfallsspelet inte tillräckligt bra för att utnyttja det faktum att defensiven stoppade Edsbyn från att göra fler mål än fyra i matchen.
Här tycker jag också det är förvånande att absolut ingenting händer i VBK. Det verkar inte som att man försöker göra något för att få upp fler spelare i anfallet eller hitta nya anfallsvägar. Man kör på och hoppas på det bästa, med given utgång. Dessutom verkar det som att VBK-ledningen inte har någon tilltro till timeouter, annars borde det verkligen ha kommit någon i andra halvlek. Någon nytta finns det väl ändå med dem?
VBK åkte också på utvisningar i andra halvlek som kändes billiga. Domaren Mikael Karlsson tog väldigt lätt ut två VBK:are på kort tid och plötsligt var man två man mindre. Edsbyn utnyttjade inte luckorna förrän Felix Pherson satte fart genom VBK och med ett solomål satte han 4-1.
Fler mål blev det inte från Edsbyn i matchen och istället reducerade Andrei Morokov till 4-2, också det en snygg soloprestation. Återigen tycker man att VBK borde chansa mer och spela desperat för att få någon press på Edsbyn med tio minuter kvar av matchen, men det hände inte. Matchen var förlorad och det verkade som att VBK nöjde sig med det. Tyvärr tycker inte jag att VBK gör tillräckligt i offensiven i den här matchen. Kanske är man för dåliga, men sett till hur bra defensiven var så borde man ha kunnat vilja och försöka mer i offensiven. Det går inte att ta poäng annars, oavsett hur bra man spelar bakåt.
I slutet drog Anatoly Suzdalev på sig sitt andra matchstraff för säsongen, återigen i ren frustration. Edsbyn spelade av matchen och vann med 4-2.
Nu väntar Kalix i en ödesmatch på fredag i Sapa Arena. Jag är redan nervös.
