Nervpärs när Vetlanda vann

1346 personer hade samlats i Sapa Arena på fredagskvällen för att få sig lite bandyunderhållning till livs. Fantastiskt kul att publiken fortsätter att komma men frågan är väl hur många av dessa som, liksom undertecknad, nästan tagit ut förlusten i förskott?

VETLANDA BK - IFK VÄNERSBORG 2-1 (1-0)

1-0 (42) Daren Richardson, 2-0 (51) Stefan Nordén, 2-1 (71) Marcus Sixtensson-Ottosson

Hörnor: 6-12
Utv.min: VBK 3x10 IFK 2x10
Domare: Håkan Sjösten
Publik: 1346

Denna kväll skulle dock alla belackare motbevisas. Vetlanda, som återigen ställde upp med en Anatoly Suzdalev på topp, började matchen bra medan Vänersborg var förvånansvärt uddlösa. IFK Vänersborg, som presterat otroligt bra resultat på sistone, spelade inte som ett slutspelslag och verkade på det hela taget ganska nöjda med 0-0. De blåvita anfallen var lätträknade. Man lade desto mer krut på att vårda bollen på egen planhalva och det kändes ibland som om en evighet av urvändningar passerade innan man till slut bestämde sig för att passera mittlinjen och bli av med bollen. Vetlanda vågade desto mer, och det var just Suzdalev som på sin nya position skapade de första chanserna för hemmalaget. Ett par gånger om tog han sig mycket snyggt igenom IFKs backlinje men bestämde sig bägge gånger för att inte utnyttja skottmöjligheten, utan istället dribbla en gång för mycket. Inga mål alltså, men goda intentioner! Över huvud taget var Anatoly Suzdalev sevärd i denna match och hade det inte varit för den senaste tidens måltorka och därmed, kan man misstänka, nedsatta självförtroende så hade det blivit mål i dessa situationer.

Istället får Vetlanda en hörna i den sextonde minuten som Andreas Lysell (tror jag) drar klockrent i stolpen. Strax därefter tar Joakim Andersson ned en fin lyra och kommer helt fri med Bridholm i Vänersbogsmålet. Jocke väntar och väntar men Bridholm kommer inte ut och kan lätt följa med i dragningen och ta hand om bollen. Tungt för Jocke och tungt för VBK som vid det här laget hade förtjänat ett ledningsmål. Mitt i halvleken gör Vänersborg ett ryck och snett från höger klipper en viss nr 57 till bollen. KLONK! – kvitterat i stolpträffar. Halvleken fortsätter i samma mönster och om det är VBK som spelar bra eller Vänersborg som spelar dåligt är svårt att avgöra. Några minuter före halvtidsvilan får VBK ytterligare en hörna, och då sitter den! Darren Richardson sätter bollen i nät och jubel utbryter på läktarplats. Halvleken slutar 1-0 med mersmak för VBK, och korvförsäljningen kan dra igång.

Andra halvlek startar ungefär som den första, med ett VBK som försöker ta sig framåt och ett Vänersborg som vårdar boll. IFK vill troligtvis föra matchen på ett sätt som man sannolikt inte gjort mot Bollnäs, Villa eller Sandviken och det är ett spel man inte riktigt behärskar. Som Vetlandasupporter kan man känna igen sig i detta scenario då VBK under många säsonger gjort sina bästa matcher mot just topplag men haft förtvivlat svårt mot lag man kanske ”borde” slå. IFK inleder emellertid bättre än i första halvlek men avsluten är ganska ofarliga.

Efter fem minuter kommer en spelomställning efter ett Vänersborgsanfall och bollen når Daren Richardson som åker sig loss och strax utanför straffområdet snyggt droppar bollen till Stefan Nordén. Stefan drar sig ut mot vänster och skjuter bollen otagbart i mål. 2-0 och ännu högre jubel!

Vänersborg blir dock farligare allteftersom halvleken går. Man kommer betydligt högre upp i varje anfall och det känns ganska snart som att VBK börjar falla djupare ned i sitt försvarsspel. Man är dock ständigt farliga i sina omställningar och man visar stundtals prov på fina kombinationer, inte sällan med Suzdalev i en av huvudrollerna. Riktigt heta målchanser blir det dock inte många och när det händer så agerar Bridholm stabilt i målet. IFK å sin sida skapar inte heller särskilt mycket.., annat än hörnor. Det visar sig ganska snart att detta är Vänersborgs plan B, och med Jocke Hedqvist i laget borde det vara en ganska bra plan. 30 minuter nervpärs passerar och hörnskotten viner som gevärsskott kring Skorven som också tvingas till några riktigt bra räddningar. Med 20 minuter kvar av matchen ger metodiken utdelning när Marcus Sixtensson Ottosson sätter reduceringen på hörna och nervpärsen sätter in på allvar.

Detta skulle dock bli VBKs kväll, en av få denna säsong. Efter att bägge lagen tagit timeout, domaren visat ut ett par spelare ganska obegripligt samt även undlåtit att visa ut någon spelare lika obegripligt, stannar klockan på 95:01 och matchen är över! Stor lättnad både bland publik och spelare och man får snabbt hybris och tänker att ”detta var vändningen”.  Men just nu skiter man faktiskt i vilket och bara njuter. Det var en rättvis seger och det var vi alla väl värda!

Fler bilder från matchen på clerkefors.se

6 kommentarer