VBK är på god väg att bli elitseriens krysspecialist. Åtminstone på bortaplan. 3-3 på Studenternas mot Sirius innebär att VBK nu spelat oavgjort i tre av fem bortamatcher. Mot Sirius var VBK i ledning med både 1-0 och 3-1 men lyckades inte hålla lednigen. Oavgjort får ses som rättvist.

 

Det var en prefekt bandykväll på Studenternas. Runt sju minusgrader, snöklädda träd, vindstilla och ganska god stämning på läktarna. Således ett utmärkt tillfälle för VBK att bryta den tråkiga svit av bortaförluster mot Sirius som inleddes 2009. Det verkade också inledningsvis som att VBK var fast beslutna om att sätta stopp för sviten. VBK skapade alldeles i inledningen två hörnor och lyckades de första tio minuterna ofta komma till hyfsade lägen utan att skapa några riktiga målchanser. 

 

* * * * *

 

Den första stora chansen kom efter 11 minuter. Joakim Andersson kom igenom på högerkanten och spelade in till Björn Einarsson som var fri med Säleby utan att göra mål. Eftersom pressläktarens konstruktion var sådan att jag hade en bjälke mellan mig och just det målet där Björn försökte näta är det lite oklart för mig vad som skedde. Men kanske var det till och med så att bollen gick förbi Säleby och räddades på mållinjen av en Siriusspelare. Mål blev det i vilket fall inte.

 

Målet kom istället några minuter senare. Johan Löfstedt fick bollen i fart på offensiv planhalva, trampade runt till vänster och slog bollen snett-inåt-bakåt. Där stod Joakim Andersson rätt placera och raspade in 1-0 till VBK. Rättvist och Anderssons femte mål för säsongen.

 

Efter målet skapade VBK ytterligare några halvchanser, bland annat var Björn Einarsson nära att göra ett riktigt konstmål när han med enhandsfattning sköt direkt på en lång lyra. Tyvärr träffade han rakt på Säleby.

 

Därefter kom Sirius att allt mer ta över spelet. Främst genom att skapa en väldig massa hörnor. Ibland kom de till efter bra målchanser, som när Viktor Törner i sista sekunden peta bort bollen för den Siriusspelare som på straffpunkten tog lite för lång tid på sig. Ofta kom hörnorna till av mer efter inspel från kanten som nuddade en gul och ut till en hörna.

 

På en sådan hörna kvitterade Christian Mickelsson efter 41 minuter. Rättvist.

 

När Mattias Renholm i halvtid sa att det var en tät match med lågt tempo hade han helt rätt. 

 

* * * * *

 

När andra halvlek blåstes igång var det VBK som höjde tempot.  När Pierre Roos dessutom tvingades dra ner en Björn Einarsson på väg mot friläge kunde VBK trycka på än mer. Johan Löfstedt, Jesper Johnson och Björn Einarsson testade alla med skott utifrån. Men när VBK gjorde 2-1 var det inte på något långskott. Snarare tvärtom. Björn Einarsson hade knappa metern till mållinjen när Joakim Andersson gav honom bollen. Einarsson kunde inte gärna missa.

 

Målet föregicks av en något slumpartad situation där Johan Löfstedt tappade bollen, som hamnade hos PG som lättade fram till Joakim Andersson. 

 

Just nämnde Andersson var onekligen en av matchens förgrundsfigurer. När han spelade fram Tomas Knutson till 3-1 minuten senare var det hans tredje poäng för dagen. Hans nionde för säsongen. Lika många som betydligt mer kände Johan Andersson i Villa, exempelvis (tack Söderman för den infon).

 

I detta läge, efter 60 minuter, kändes det som att VBK skulle vinna kampen. Men tyvärr fick Sirius en snabb reducering. Andreas Eskhults briljans var det som gav upphov till målet. Stillastående mitt på offensiv planhalva lyckades han dribbla bort åtminstonen fyra gulklädda innan han spelade ut bollen till höger, där Jansson Hydling gav bollen till Lars Fall som i sin tur inte gav Skorven i VBK-målet någon chans när han dundrade in 2-3.

 

VBK föreföll bli något stressade efter Sirius reducering och inte blev det bättre av att såväl Philip Lennartsson som Fredrik Rinaldo behövde slipa sina skridskor (eller vad de nu gjorde, på bänken satt de). Det blev viss oorganisation i VBK:s bakre led och VBK tog timeout. Den hjälpte inte synbart. Sirius fortsatte att press tillbaka VBK, som inte lyckades hålla i bollen och som definitivt inte lyckades skapar några anfall. När sedan Philip Lennartsson tillbaka på isen blev utvisad med tio minuter kvar hängde ett Siriusmål i luften.

 

Och 3-3 kom också några minuter senare, från luften. Christian Mickelsson slog in ett frislag som dittills osynlige Kalle Spjuth på styrde in på tennis. Snyggt, men kanske något slumpartat och eventuellt också resultatet av passivt VBK-försvar.

 

Efter 3-3-målet satsade Sirius på vinst. Men VBK lyckades hålla undan och fick till slut med sig en poäng från Studenternas. 

 

* * * * * 

 

Överlag gör VBK en bra match. Men det känns lite bittert att man inte lyckades bibehålla det fina spel som man inledde båda halvlekar med. Istället lät man initiativet gå över till Sirius och till slut orkade man inte stå emot. Sett till hela matchen får VBK vara nöjda med en poäng. Men hade man lyckats hålla ihop bättre i andra halvlek hade det lika gärna kunnat blir två. 

 

I VBK utmärkte sig Viktor Törner och Björn Einarsson samt givetvis Joakim Andersson som alltså var inblandad i VBK:s samtliga mål. Han är bra, 17-åringen. 

 

Vid en vinst idag hade VBK haft fem poäng ner till Sirius med en match mindre spelad. Det hade nästan varit för bra för att vara sant. Nu är det inte heller sant. Men faktum kvarstår att VBK ligger över slutspelssträcket och att man fortsätter att vara mycket svåra att slå. På fredag väntar Västerås på Tjustkulle. Ytterligare en tuff och förmodat spännande match.