Rättvis hemmaseger i Vetlanda

En i 60 minuter ganska avslagen tillställning hettade till sista halvtimmen och avslutades med mycket hjärta! Det räckte till seger, en seger som sett över hela matchen var rättvis.

Inför säsongen har vissa delar av arenan byggts om, vilket framför allt lett till att spelarna nu har en egen väg in på isen som inte kommer i konflikt med publikgångarna. Mycket välkommet! Spelarna kommer nu också ut i en slags tunnel, till tuff musik och strålkastareffekter givetvis. Helt ok faktiskt! När lamporna åter tändes kunde man som vanligt konstatera att isen såg riktigt bra ut och att Kullen Fans var i högform.
 
Första halvlek var i ärlighetens namn ganska seg. Någonstans läste jag att matchen mellan VSK och Kungälv var en riktigt tråkig historia och att lagen framför allt koncentrerade sig på att inte släppa till något för motståndarna. Ungefär så kändes det inledningsvis också i denna match.
 
VBK startade emellertid piggt, och skapade ett antal bra målchanser. William Sjöberg fick en mycket fin lyra och borde kanske ha satt sitt friläge, men fick inte riktigt kontroll på bollen och avslutet blev inte bättre än att Movitz kunde rädda. I samma veva gjorde Suzdalev en mycket fin uppåkning och kom i princip hela vägen fram till gästernas mål när han bestämde sig för att passa en offsidestående lagkamrat, och så rann den chansen också ut i sanden.
 
Halvleken fortsatte sedan i ett kontrollerat lunk där båda lagen gärna ville hålla i bollen mycket och länge. VSK höll vid något tillfälle bollen inom laget i säkert två minuter, utan att ta sig över mittlinjen och buropen eskalerade från publiken. Efter denna ocean av tid av bollsläpp, åkande i åttor och sökande efter ett läge att gå framåt, valde man i grönvitt till slut att slå en långboll  rakt upp i tomma intet. Det kändes som att matchen bara spelades av och att VSK i en tilltrasslad situation efter ett frislag gjorde sitt första mål förändrade ingenting. VSK hade som sagt mycket boll och hade vid ett antal tillfällen bra fart upp över mittlinjen, men därefter kom man inte mycket längre. Philip Lennartsson och resten av försvaret i VBK jobbade förtjänstfullt hela matchen igenom, även om det kostade en och annan utvisning.
 
I pausen var snacket vid korvkiosken ungefär lika upphetsat som spelet på plan. Men många konstaterade att ”det brukar ju kunna bli bättre i andra halvlek”. Och så skulle det bli. En eloge till korvmakarna är på sin plats, grymt gott som vanligt.
 
Inledningsvis såg andra halvlek ut ungefär som den första, och när VSK skapade en hörna efter fem minuter och satte denna i nät, blev man ju inte gladare. Det skulle dock räcka med en halvtimmes hyfsat spel för att slå mesta mästarna denna fredag. Medan VSK trummade på i samma anda, hettade det till hos VBK och man gav sig helt enkelt fan på att man skulle ända fram. Den viktiga reduceringen kom efter en märkligt enkel uppåkning av Rinaldo som dessutom fick utrymme att skjuta. En distinkt isare, ev mellan benen på annars duktige Movitz, tände hoppet hos hemmapubliken. VBK ville mer nu och skapade mer. Bland annat sköt Lysell stenhårt i stolpen. Man fick som följd av detta en del frislag på offensiv planhalva. Ett av dessa utdömdes nästan vid kortlinjen utanför VSKs straffområde. Jesper Jonsson petade till Rinaldo, som gjorde en sån där dripplingsraid som bara han kan göra, längs kortlinjen ända fram till mål innan han passade in till Anatoly Suzdalev som kunde raka in bollen i mål. Det var kvitterat och flera grönvita hängde lite med huvudet faktiskt. I Västeråslägret kände man naturligtvis på sig att detta är en match man bara ska vinna. VBK har i alla förhandsdiskussioner placerats på en given kvalplats, och VSK har ju alltid som ambition att vara Sveriges bästa lag. Det var man inte denna afton, det är helt klart.
 
Efter tio minuter kommer lagkapten Jonsson själv i en fin uppåkning, styrs ut mot hörnflaggan, men ser världens bästa amerikan i ögonvrån, lägger en perfekt passning och Darren skjuter distinkt i mål. Mycket snyggt mål och VBK hade på mindre än en halvtimme vänt 0-2 till 3-2! Nu hade matchen gärna fått ta slut, men istället blev det en klassisk nervpers på slutet, med timeout, utvisningar och tilltråcklade situationer. Libero Lennartsson gjorde ett par fantastiskt bra ingripanden under denna period och hindrade i stort sett på egen hand två frilägen för Västerås. Detta resulterade dessvärre i att han ådrog sig sin tredje utvisning i matchen, och han får således inte spela i matchen mot Sandviken nästa fredag. Synd, men det var definitivt värt det!
 
Efter mycket om och men blåser domaren slutligen av matchen och VBK har besegrat ett tippat topplag i årets elitserie! Vem kunde ha hoppats på en sådan här inledning för våra gula krigare!?
 
Sammanfattningsvis konstaterar jag att VBK sett över hela matchen var det lag som skapade flest målchanser, även om VSK stundtals hade mycket boll. Defensivt känns Vetlanda mycket stabila, och som vanligt är det lätt att glömma bort hur bra Skorven är längst bak, bara för att han nästan alltid är det. En imponerande seger av VBK som ändå har mer att ge. Anfallet kan bara bli bättre, med Björn tillbaka på isen, Jocke i matchform och William inne i elitserietempot. William hade, framför allt i första halvlek, flera bra aktioner och bollmottagningar men blev avblåst för offside vid samtliga. Men han tog emot bollen och var på rätt ställe. Vad gäller VSK borde man kunna kräva mer. Man gör egentligen mål på två fasta situationer och åstadkommer inte mycket mer. 

6 kommentarer