Utvärdering och terapi - del 1: Försäsong med hopp och förtvivlan
När andra lags supportrar antingen får följa det mest rafflande slutspel jag kan minnas, eller bli nervösa över om kvalet verkligen kommer bli så enkelt som man hoppas, då återstår för somliga av oss endast att under täcknamnet utvärdering utöva egenterapi för att försöka förstå vad som hände och hantera den oro som en lång sommar av rykten innebär. Del 1 i Daniel Engström Stensons terapi handlar om försäsongen.
Den ryktessäsong som föregick säsongen 2010/2011 var inte rolig. Den var oroande. Lagkaptenen Per Einarsson försvann. Allroundskicklige Christoffer Sandell försvann. Liberon Anderj Sannikov försvann. När alla dessa försvunnit försvann även backen Lucas Blom. Tim Person besökte Lidköping. Jonas Claesson lämnade aldrig besked om sin framtid. In hade bara Henrik Esserius kommit. Åtminstone Tillberga var bättre än Falun och Katrineholm. Det kändes som att säsongen för VBK:s del skulle bli en kamp för överlevnad. En nedflyttning precis när hallen skulle stå klar vore förödande och hemskt tråkigt. Men kändes också någorlunda sannolik.
Det stod allt mer klart att det var Mattias Rhenholm och Sigge In-Fa-Lin som skulle leda VBK. Tim Person stannade kvar. I vad som kändes som en panikvärvning hämtades Marcus Sixtensson in från Gripen. Rapporter sa att Joakim Andersson var riktigt bra.
Det ingav viss förtröstan. Men knappast lugn.
VBK förlorade i Svenska cupen mot Tillberga och åkte ut i gruppspelet. Men så kom två matcher som jag inbillar mig var en viktig del i att säsongen trots allt fick ett relativt lyckligt slut. VBK slog Västerås med 6-5. Med Fredrik Rinaldo som libero, Erik Ivarsson och Patrik Styrbjörn som backar. Med Andreas Lysell som defensiv mittfältare och med två juniorer som stod varsin halvlek i mål. Därefter vände man underläge 1-4 till vinst 6-4 mot Edsbyn. Detta är två matcher som visade på att årets VBK inte brydde sig särskilt om yttre omständigheter. Att årets VBK var ett lag som tillsammans kunde uppnå något bra. Kan man slå Västerås utan sex ordinarie spelare och med Fredrik Rinaldo som libero kan man väl undvika nedflyttning. Kan man vända 1-4 i Dina Arena kan man väl slåss om en slutspelsplats.
Läget kändes inte längre hopplöst. Jonas Persson, Fredrik Rinaldo, Johan Löfstedt, Patrik Gustafsson, Tomas Knutsson och Björn Einarsson. Visst var de för bra för åka ur? Jag började så smått tro att så var fallet.
Men fortfarande fanns det frågetecken. 2-2 mot Tranås BOIS tolv dagar innan elitseriepremiären var en grund till sådana. Att VBK inte mött motstånd av elitserieklass på över en månad när man klev in för elitseriepremiär mot Edsbyn, i Dina Arena, den 31 oktober var en annan. Samt att VBK var beroende av att gäng luar med galler skulle vara så bra som man bara kunde hoppas.
