Summering av Smålands-DM 2011
Vetlanda BK kan lägga ännu en DM-pokal till samlingen och man kan konstatera att turneringen rent sportsligt inte är av något större värde, åtminstone inte för värdklubben. Och inte blir det bättre av att en av de främsta konkurrenterna väljer att skicka sitt juniorlag till turneringen.
Om man som VBK-supporter bevittnat de senaste årens smålands-DM så vet man att man måste se andra värden än de rent sportsliga för att alls finna någon vits med att stå kvar på läktaren. Så även i år, när VBK spatserade igenom gruppspel och finalspel och avslutade med att slå Åby/Tjureda med 19-6 i finalen, efter inledande handikapp med 0-4.
Istället måste man se värdet av att smålandsbandyn har denna gemensamma arena en gång per år och att turneringen skapar positiva kontaktytor mellan klubbar och spelare. Att smålandsbandyn får behålla sin bredd är oerhört viktigt på många sätt. Ur en VBK-supporters perspektiv, inte minst. Exempelvis gjorde tre Åby/Tjureda-produkter mycket fina insatser under helgen, i Vetlandadressen. Kanske var det allra roligast att för första gången få stifta bekantskap med 15-årige Filip Bringe, som i finalen visade upp sig på ett fantastiskt sevärt sätt. Denna bredd är således basen för all bandy i Småland och en förutsättning för att man ska kunna stoltsera med ett elitserielag och tre allsvenska lag.
Det hade varit obeskrivligt värdefullt att på sikt kunna mönstra ännu ett elitserielag från småland, även om det inneburit att VBK fått stryk då och då. Om man fortsätter att odla på bredden så kanske detta blir verklighet en vacker dag.
Ur detta perspektiv känns det tråkigt att en av smålands bästa och mest legendariska föreningar väljer att avstå DM till förmån för två träningsmatcher i Västergötland. Hade man deltagit i DM så hade man med all sannolikhet fått möta Tranås och Vetlanda, och man frågar sig ju om inte dessa lag utgör minst lika bra motstånd som Blåsut och Gripen? Nässjö har naturligtvis bra argument för sin prioritering, men om DM framöver skall behålla sitt existensberättigande utifrån resonemanget ovan, så bör alla klubbar sluta upp. Nu skickade Nässjö sitt B-lag, med ungdomar från bandygymnasiet, som åkte ut med buller och bång. Inte särskilt kul.
Om vi ska ge oss på en summering av söndagens matcher för VBKs del då. Man startade med en brunch-match mot Jönköping som blev den målmässigt jämnaste för Vetlanda under hela turneringen. 5-2 slutade matchen som med inledande handikapp om 0-2 betydde att tavlan visade 5-4 till VBK efter full tid. I semifinal väntade på nytt Skirö/Nävelsjö, som gjorde en bra gruppspelsmatch mot VBK och på det hela taget en mycket bra turnering. I semifinalen orkade dock inte division 1-laget stå upp på samma sätt och målen trillade in i jämn takt. Matchen slutade till sist 7-0, eller 7-4 med handikappmål inräknade. Under matchen ådrog sig VBKs nr 21, Anatoly Suzdalev, en lättare skada. Oklart exakt vad som hände men han såg hoppingivande pigg ut på läktaren under finalen. Skadeläget är annars något prekärt, med Philip Lennartsson, Fredrik Rinaldo, och Christian Bohman på skadelistan. För Fredriks del rör det sig om en hälseneskada och vissa rykten gör gällande att hela säsongen skulle vara hotad. Man gör dock sannolikt bäst i att avvakta officiella besked från klubben innan man gräver ned sig alltför djupt över detta.
I den andra semin besegrade Åby/Tjureda överraskande Tranås Bois, som i Nässjös relativa frånvaro annars såg ut att ha vägen utstakad mot finalen. Åby inledde matchen med två måls överläge och avslutade den med ett, efter att Robin Östh gett Tranås visst hopp med tio minuter kvar av matchen.
Även i matchen om tredjepris blev det något av en skrällseger, när Skirö/Nävelsjö vann över Tranås med 9-6. Även utan hjälp av handikappsystemet hade alltså division 1-laget tagit hem tredjeplatsen i DM mot allsvenska Tranås. Imponerande!
Finalen bjöd dock inte på några större överraskningar och av Suzdalevs frånvaro märktes intet. Finalen, liksom bronsmatchen, spelades över 2x45 minuter, istället för 1x40 som tidigare matcher, och frågan är väl om handikappsystemet om ”2 måls skillnad per division” inte borde utökas till ”2 måls skillnad per division och halvlek”. Nu hade inte detta gjort någon större skillnad, eftersom VBK i matchen gjorde 19 mål och Åby/Tjureda endast 2.
Det tog dock 34 spelminuter för VBK att ta sig upp i ledning. Efter att VBK jobbat sig ikapp till 4-4 via två mål av Andreas Lysell och ett mål vardera av Björn Einarsson och Darren Richardsson, tilldöms nämligen Åby/Tjureda en straff efter en solklar hakning av Pontus Blomberg. Straffen sätter Johan Gunnarsson i Åby distinkt i nätet bakom Skorven och Åby har åter ledningen.
Efter detta gör VBK tre snabba mål upp till 7-5, signerade Konstantin Akhlestin. Tre mycket snygga och öppnande passningar till Björn, Andrei och Jocke, som förvaltar dessa på bästa sätt. 8-5 kommer strax därpå efter en snygg soloåkning genom hela Åby av Darren Richardsson.
Efter detta blir det paus, tjock grillad korv och lite snack på läktaren om hur i helvete det kan försvinna ett femsiffrigt belopp kontanter från kassaskåpet på VBKs kansli! Detta faktum uppmärksammades av klubben under förra veckan, och offentliggjordes i Vetlanda-Posten under lördagen. Dådet är enligt uppgift utfört av någon med tillgång till kassaskåpets nyckel, som således också borde vara mycket väl insatt i klubbens ekonomiska situation. Brottet är polisanmält. Domen lär bli kännbar långt utanför rättssystemets gränser. Fortsättning följer.
Andra halvlek rivstartar med mål av Daniel Johansson efter 14 sekunder fram till 9-5. Nu tappar undertecknad lite fokus, det måste erkännas. Målen rullar in med jämna mellanrum och sällskapet på läktaren är rätt trevligt också. I den 60e minuten noteras att Åby gör sitt andra mål i matchen genom Gustaf Johansson. Oskar Löfkvist, målvakt för VBK i den andra halvleken, tvingas kapitulera och VBK tvingas till timeout, eller ja, man tar iaf en timeout. Och den ger önskad effekt, för sedan gör inte Åby/Tjureda några fler mål. VBK däremot fördubblar målskörden under de sista 30 minuterna, nästan. VBK visar pigga ben och för Åby börjar helgens tuffa matchande ta ut sin rätt. Erik Ivarsson avslutar målskyttet bara sekunder innan slutsignalen ljuder, och därmed har alla deltagande spelare i VBK gjort mål i DM.
Tack småland för ännu ett väl genomfört DM. Nästa år kanske turneringen kan förgylla Nässjös nya ”Stinsen Arena”. Så kanske di blåe också kan tänka sig att delta.
Nästa match för VBK blir nu på fredag, då ryskt motstånd återigen intar isen i Sapa Arena, nämligen Sibselmash Novosibirsk.
