VBK avslutade snyggt på Tjustkulle
VBK spelade sin allra sista match på Tjustkulle i Elitseriens epilogomgång. Edsbyns IF fick äran att stå för motståndet. Poängen delades broderligt sedan VBK hämtat upp underläge till 7-7.
Den 21 november 1976 invigdes Tjustkulle av Svenska Bandyförbundets dåvarande ordförande Pontus Widén. I premiärmatchen förlorade Vetlanda BK mot Katrineholms SK med 3-5. Under de drygt 35 år som har förflutit sedan dess har anläggningen fått vara med om stora framgångar, jag tänker främst på vägen fram till VBK:s tre SM-guld. Publikrekordet sattes den 8 mars 1985 när VBK mötte Motala i semifinal och då kom det 4 475 betalande åskådare till Tjustkulle.
Den 18 februari 2011 spelade VBK sin sista match i Elitserien på Tjustkulle. Eftersom det inte kom att bli något slutspel var det därmed även den allra sista tävlingsmatchen för VBK:s seniorlag på Tjustkulle. För motståndet stod Edsbyns IF, ett lag som jagade andraplatsen i tabellen. För VBK:s del hägrade slutspel men precis som i Edsbyns fall krävdes det lite tur med övriga resultat utöver den egna prestationen.
VBK inledde matchen strålande och det tog bara 32 sekunder för Björn Einarsson att göra 1-0 fri med målvakten. Dock har inte drömstarter varit VBK:s grej på sistone, se bara på debaclet i Lidköping häromdagen, så det kändes nästan jobbigt med den starten. Edsbyn kom dessutom i kapp. Magnus Olsson kom fri åt andra hållet, starkt av Olsson att skrinna sig nästan 20 meter från backlinjen när han tog emot bollen, och 1-1 var ett faktum efter sex minuter.
Dubbel olycka skulle sedan drabba VBK efter tolv minuter. Martin Frid satte lite väl enkelt 1-2 och samtidigt blev Viktor Törner utvisad för fasthållning. Varför en avvaktande utvisning inte tas bort vid mål som i ishockey och innebandy övergår mitt förstånd. Värre blev det dessutom några minuter senare när Anders Svensson, en av Sveriges två främsta målvakter, nådde Magnus Olsson med ett utkast och Olsson kom ånyo fri med Jonas Persson och visade att gammal är äldst. 1-3 och ingen direkt medvind för laget som 2006 sköt bort Elitseriesegern för Edsbyn.
Men så en gnutta hopp om att det nog skulle bli i alla fall en poäng och kanske rentav slutspel. Ur ingenstans, i alla fall för undertecknad, vaskade VBK fram en målchans och Björn Einarsson slog in 2-3 efter 29 minuter. Felet var bara att Edsbyn utökade ledningen på hörna i nästföljande anfall. Att Fredrik Rinaldo i samma veva sade vad han tyckte om assisterande domare Johan Tedbrant och blev utvisad gjorde att hoppet släcktes igen. Det skulle nog bli som i Lidköping.
Skam den som ger sig och skam borde dras över mig efter den tanken. Ännu en gång tändes ett hopp när ungen Pontus Blomberg blev nedriven i straffområdet – för visst var det han? – och Tomas Knutson slog straffen. 3-4 satt i mål och VBK har gjort mål på samtliga straffar i år som jag inte har vågat titta på. Sedan rasade VBK lite, eller ganska mycket, och Edsbyn gick fram till 3-6 innan raset stannades upp av en delikatess. Johan Löfstedt chippade fram bollen (bra gjort tänkte jag) till Fredrik Rinaldo i vänstra delen av offensivt straffområde. Trots en dålig mottagning (sämre tänkte jag) fick Rinaldo ändå kontroll över bollen och klippte in 4-6 (varpå jag yttrade ordet bäst).
Efter paus dog matchen. Första halvan av andra halvlek var riktigt tråkig att se på och de som började gå hemåt med tio minuter-en kvart kvar av matchen har mitt fulla stöd för en gångs skulle, det hade inte mycket vettigt tidigare under halvleken. Med tolv minuter kvar att spela utökade Edsbyn sin ledning genom Mattias Hammarström, som var en av de piggaste i Edsbyn tillsammans med Magnus Olsson (som för övrigt svarade för framspelningen). Några poäng till VBK var inte att räkna med just då.
Men så kom det får ses som en epilog över Elitseriebandyn på Tjustkulle. Jesper Jonsson visade att framtiden är ljus för VBK genom sina två stiliga mål som förde upp VBK till 6-7. Björn Einarsson, VBK:s utan tvekan viktigaste spelare, hade innan ställningen blivit sådan haft ett otroligt fint läge att göra mål men hans precisa avslut strök blott kryssribban och det blev ingen hattrick för den äldste av tre. En annan viktig spelare, lagkaptenen Patrik Gustafsson klev fram och krutade på. Anders Svensson räddade vackert till hörna. På den hörnan tog Marcus Sixtensson-Ottosson i för kung och fosterland. Det räckte. 7-7 satt bakom en mur av lite snopna Edsbynspelare. Mer än så blev det inte dock. En poäng och inget slutspel. Det hade det inte blivit vid seger heller eftersom Västerås vann mot Boltic. Men en hedrande niondeplats är inte fy skam för VBK anno 2010/2011.
2011 invigs SAPA Arena. Det kommer att bli slutspel i hallen. Det kommer förhoppningsvis bli SM-guld i hallen. Börje Wilsborn, ordförande i Vetlanda Bandyklubb, talade innan matchen och tackade alla som kommit till Tjustkulle under 35 år. Jag vill också tacka, alla som varit på Tjustkulle i allmänhet, men i synnerhet alla i Kullen Fans, alla som kom till Tjustkulle den 11/2 2011 tack vare den kampanj jag medverkade i samt alla de gubbar jag har stått bredvid på bandy genom åren. Vissa av dem har gått ur tiden, och jag skickar en hälsning till andra sidan.
Innan Tjustkulle-epoken är helt över ska dock VBK:s duktiga ungdomslag spela SM-slutspel. Den sista matchen någonsin av högre klass blir förmodligen VBK:s semifinal i J20 den 13 mars. Se den på plats (den går ju inte på TV) – det kommer i alla fall jag att göra.
VETLANDA BANDYKLUBB – EDSBYNS IF 7-7 (4-6)
1-0 (1) Björn Einarsson, 1-1 (6) Magnus Olsson, 1-2 (12) Martin Frid, 1-3 (16) Magnus Olsson, 2-3 (29) Björn Einarsson, 2-4 (30) Felix Pherson, 3-4 (33) Tomas Knutson, 3-5 (35) Mattias Hammarström, 3-6 (38) Jonas Edling, 4-6 (42) Fredrik Rinaldo, 4-7 (79) Mattias Hammarström, 5-7 (84) Jesper Jonsson, 6-7 (86) Jesper Jonsson, 7-7 (89) Marcus Sixtensson-Ottosson
Hörnor: 8-6
Utv.min: VBK 4x10; EIF 1x5, 3x10
Domare: Mikael Karlsson (Mariestad)
Publik: 545
