VBK spelade bra - men föll
Vetlanda BK gjorde en mycket bra match och höll jämna steg med Sandviken in i det sista. Till slut stod ändå hemmalaget som rättvis segrare med 8-6 i en mycket händelserik bandymatch. Matchvinnare för SAIK - Christoffer Edlund.
ELITSERIEN
Sandvikens AIK – Vetlanda BK 8-6 (2-4)
0-1 Patrik Gustafsson (6), 1-1 Christoffer Edlund (20, straff), 1-2 Björn Einarsson (28), 1-3 Johan Löfstedt (38), 2-3 Christoffer Edlund (39), 2-4 Fredrik Rinaldo (40), 3-4 Daniel Berlin (47, hörna), 4-4 Daniel Eriksson (48, hörna), 5-4 Daniel Berlin (59), 5-5 Tomas Knutson (61), 5-6 Fredrik Rinaldo (67), 6-6 Daniel Eriksson (72, frislag), 7-6 Christoffer Edlund (87), 8-6 Mikael Nilsson (90).
Hörnor: 12-6.
Utvisningar: SAIK 1x10. VBK 4x10.
Domare: Max Johansson (Karlstad), Patrik Jonsson (Karlstad) och Tomas Ljung (Örebro).
Publik: 1.333.
Det var egentligen inte mycket som talade för Vetlanda inför mötet mot Sandviken. Serieledarna på bortaplan är för alla lag en tuff motståndare. För VBK som inte vunnit sedan november och som alltid har svårt i Sandviken kändes uppgiften nästan omöjlig. Men sådant bryr sig inte årets upplaga av VBK om. Istället inledde man matchen optimistiskt, bortsett från att Marcus Sixtensson med en mindre välriktad passning sånär gav SAIK målchans i matchens absoluta inledning.
Redan efter en minut studsade en lyra fram till Björn Einarsson, som i bra läge från vänster raspade bollen utanför den bortre stolpen. Vid två tillfällen blev Tomas Knutson sånär fri, men SAIK klubbor hindrade försöken till genomskärare. I matchens femte minut kombinerade Patrik Gustafsson och Johan Löfstedt. Löfstedt lät bli att skjuta i bra läge, trampade runt SAIK:s högerförsvar och slog från kortlinjen in bollen till den för dagen på mittfältet spelande PG, som satte bollen i nät. 1-0 VBK.
Nu kanske det låter som att VBK dominerade i inledningen. Så var det inte. Det var SAIK som hade bollen och VBK som kontrade, liksom matchbilden kom att se ut under större delen av kvällen. Sandviken har ett mittfält som måste vara världens bästa. Den spelintelligente men inte fullt så synlige Daniel Berlin styr spelet bakom skridsko- och teknikfenomenen Daniel Mossberg och Misja Svechnikov. Efter åtta minuter åkte Daniel Mossberg slalom genom VBK-försvaret, men Skorven räddade friläget. Minuten därefter var det Svechnikovs tur att åka igenom, nu tog Skorven hjälp av ribban för att freda sitt mål. Tre minuter senare lyckades en gulklädd i sista sekund få en klubba på bollen när Svechnikov skulle sätta bollen i nät, efter en genomåkning. Det var alldeles uppenbart att det skulle bli en arbetsam kväll för det småländska försvaret.
Men det var inte en genomåkning som ledde fram till den ofrånkomliga SAIK-kvitteringen. Det var istället en lyra som Christoffer Edlund snappade upp i kamp med tre VBK:are. Mest kampade Marcus Sixtensson. Tyvärr höll han sig inte inom lagens ramar och domaren kunde inte annat än döma straff. Straffen knackade nyss nämnde Edlund upp i målvaktens högra kryss. Bara minuten senare kunde domare mycket väl dömt för en ny straff för SAIK, men SAIK behövde bara vänta två minuter ytterligare på sin andra straff för dagen. Fredrik Rinaldo tog ner bollen på tennis lite utanför eget straffområde, jonglerade bort två Saikare men fastnade på en tredje. Patrik Gustafsson fann då ingen annan utväg än att slå undan skridskorna på framstormande SAIK-anfallare och fick vackert åka till utvisningsbåset, där han blev sittande i tio minuter. För denna gång missade Edlund. Skorven gjorde en kanonräddning när Edlund sköt i hans vänstra hörn.
Även om SAIK var det spelförande laget saknade inte Vetlanda chanser. Tvärtom. Alldeles innan Edlunds straffmiss hade Joakim Andersson rundat den siste SAIK-försvararen, men i friläge lyckats träffa Joel Othèn som styrde bollen i ribban och ut till hörna. Efter 26 minuter kom två VBK:are mer eller mindre fria, men mål blev det inte. Om det var passningen eller Tomas Knutson det var fel på vet jag inte, men han nådde inte bollen. Mål för VBK blev det istället minuten senare när Johan Löftsedt frispelade Björn Einarsson, som visade all den kyla VBK hans anfallskollegor saknat ditintills. Han lurade ner Joel Othèn och rullade in 2-1 till VBK.
VBK drygade ut sin ledning i den 37 minuten, när återigen Johan Löfstedt och PG samspelade i en kontring. Även denna gång utmanade Johan SAIK:s högerförsvar, men denna gång använde han skottläge till att knacka in bollen i bortre burgaveln. Målet var början på en mindre målexplosion. Bara sekunderna senare missade SAIK-mittfältet en enkel passning på mittplan, men bollen gick ut till vänsterhalven Mikael Nilsson som slog in bollen framför mål där Jonas Persson (som alltså är VBK:s målvakt och Skorven kallad, om nu någon missat detta) skulle plocka åt sig bollen. Tyvärr hade han inte räknat med att Christoffer Edlund skulle komma farande som gubben i lådan och få sin klubba på bollen. Det hände dock och SAIK hade reducerat till 3-2.
VBK återtog emellertid sitt tvåmålsöverläge omedelbart. Fredrik Rinaldo slog fram bollen till Joakim Andersson vid högersargen, Joakim väggade tillbaka bollen till Rinaldo som kom fick åka mot en ensam Sandvikenförsvarare. Han tvingade försvararen att backa och backa och backa, till han från ungefär straffpunkten behärskat kunde raspa in 4-2 i målvaktens högra kryss. Återigen ett mycket snygg mål av VBK.
I halvlekens slutminut skaffade Johan Löfstedt fram en hörna, som via Joel Othèns vänsterhand gick i stolpen.
VBK:s första halvlek var mycket bra. Det är ofrånkomlig att SAIK med sin fart kommer trycka tillbaka VBK, men efter 20-25 minuter lyckades de gulklädda ändå hålla uppe försvaret och några större farligheter ledde Mossbergs och Svechnikovs uppåkningar till. När VBK sedan fick lägen att kontra fanns det lägen att utnyttja, och man gjorde det på ett vackert sätt. Alla fyra målen var vackra spelmål, där det fjärde kanske var snyggast. Joakim Anderssons spelsinne kommer ta honom långt.
Dessutom var Johan Löfstedt på sitt allra bästa spelhumör (det bästa jag sett honom på mycket länge) och Philip Lennartsson en otrevlig och resolut spelande back.
* * * * *
Andra halvlek hade knappt hunnit börja innan Sandviken reducerat och kvitterat. Enkelt lyckades de svartklädda kliva runt VBK-försvaret och skaffa två hörnor. Vid den första slutade en variant med att bollen träffade Skorvens benskydd flög tre meter upp i luften. På väg ner slog Daniel Berlin till den på tennis och träffade det hål som Jonas Persson lämnat efter sig när han räddat förstaskottet. Vid den andra försökte Daniel Zeke Eriksson skjuta hål på nätet. Han lyckades bara nästan när han pangade upp 4-4 i nättaket.
Naturligtvis oturligt att inte kunna behålla ledningen ens fem minuter in i andra halvlek. Nu var VBK lite skärrat och försiktigt. Det var glest mellan VBK-attackerna och innan Sandviken så småningom gjorde 5-4 hade man också träffat ribba på hörna. 5-4-målet gjordes av Daniel Berlin, som blev fri när VBK-försvaret föll lågt, gick ihop och missade att täcka upp nr 6 som ensam med målvakten sprätte in ledningsmålet.
Det naturliga hade nu för VBK varit att sjunka ihop ännu mer, deppa över att på mindre än en kvart tappat 4-2 till 4-5 och börja tänka på hemresan. Men så tänker inte årets VBK. Istället lyfte Fredrik Rinaldo fram bollen till Björn Einarsson, som spelade över bollen till Tomas Knutson, som i sin tur spelade bollen i tom bur. Det var kvitterat.
Nu kändes det återigen som att VBK hade en chans. Förvisso skapade SAIK lite målchanser, som när Tim Persson tappade boll på mitten och Jonas Persson återigen tvingades till en kvalificerad räddning på Daniel Mossbergs genomåkning. Och naturligtvis trycktes VBK tillbaka. Men VBK var giftiga framåt och man lyckades ta ledningen med 6-5, genom Fredrik Rinaldo. Av alla snygga mål VBK gjorde denna kväll var detta det snyggaste. PG lyfte fram bollen till Fredrik Rinaldo, som med ryggen mot mål, ståendes på straffområdeslinjen, tog ner bollen på bröstet, vände om, lurade en försvarare och satte bollen i när. Artisteri på högsta nivå.
Strax efter målet skarvade Joakim Andersson snabbt och snyggt fram bollen till Björn Einarsson, som blåstes av för offside. Säkert rätt, men ändå knappt. Björn hade också ett bra skottläge i minuten efter, men han sköt utanför från 20 meter när det kändes som att Othèn var ur balans. Hade Björn fått den på mål hade den nog gått in.
Iställe kvitterade Sandviken genom Daniel Eriksson. På frislag var VBK lite långsamma med att ställa upp mur och bollen satt i bortre burgaveln. Det kändes snopet, för VBK hade om inte kontroll så åtminstone fått anstormningen att bedarra något. Nu återstod 20 minuter och givet den händelserika match vi dittills sett var det få som trodde att 6-6 skulle bli slutresultatet. Men tiden tickade iväg, utan att några stora chanser skapades. Fredrik Rinaldo var nära att i bästa Svechnikov-stilen åka rakt igenom hela det svartklädda laget, man han fastnade på en skridsko i sista dragningen.
Den stora chansen för SAIK kom efter 86 minuter, en Sandvikenspelare åkte sig fri och sprätte bollen mot Skorven vänstra kryss. Men på något sätt lyckades VBK-målvakten få vänsterhanden på bollen. När VBK-försvaret rensade ut returen till inslag kändes det som att det kanske skulle gå vägen det här, trots allt. Den känslan behölls i ungefär 20 sekunder. Sedan fick Christoffer Edlund bollen i vänstra frislagscirkeln. Inte ens Skorvens vänsterhand kunde hindra bollen från att borra sig in i bortre krysset.
7-6 med fem minuter kvar att spela och VBK var ett slaget lag. När Sandviken inte behövde anfalla kunde man koncentrera sig på att hålla i bollen. Det innebar att VBK knappt fick låna bollen under resterande matchtid. Mikael Nilsson gjorde 8-6, men det var mer av akademiskt intresse. VBK var aldrig nära att göra 7-7.
* * * * *
VBK gör en alldeles strålande match, även om ett eller annat baklängesmål såg lite billigt ut. VBK gör sex snygga spelmål på Sandviken, man spelar tätt, tufft och ibland lite småfult. Men man spelar småfult i närkamper, istället för att behöva ta till ojusta metoder för att de hamnar på efterkälken. Dock är det så att Sandviken har så många bra spelare, att det ibland känns som en tidsfråga innan de gör mål och avgör. Denna gång dröjde det 87 minuter. Det är ett gott betyg åt VBK. Men några poäng blev det tyvärr inte, idag heller.
I VBK förtjänar många spelare beröm, men särskilt bra var i mitt tycke Jonas Persson, Philip Lennartsson och Johan Löfstedt (särskilt i första halvlek då han var så bra som någonsin). Sedan naturligtvis Fredrik Rinaldo. Inte bara är han nyttig i sitt sätt att hålla i bollen, han bjuder också på bandykonst som idag inte ens någon av alla Sandvikens stjärnor klarade av att matcha. Ibland tappar han bollen i farliga lägen. Men jag ser mycket hellre att Fredrik Rinaldo tappar bollen i farligt läge än att någon betydligt mer begränsad spelare gör det. För varje bolltapp kommer det åtminstone tre viktiga sekvenser där han håller i och lugnar ner, två nätta lyftningar som skapar ytor åt medspelare i fart och ett ögonblick av briljans. Den begränsade bidrar enbart med bolltapp.
Nu återstår hälften av årets elitserie. VBK har kvar att möta samtliga lag som ligger bakom i tabellen, förutom Tillberga, på Tjustkulle. Kan man vinna dessa blir det en mycket spännande inledning av 2011 för Vetlanda BK. Men först väntar Annandagsbandy mot Vänersborg. Viktigt match. Poängmässigt och publikmässigt. VBK behöver allt stöd de kan få. De behöver alla intäkter de kan få. Alla som tycker om Vetlanda BK har som plikt och skyldighet att på annandagen inte bara ta sig till Tjustkulle, utan också övertala en kompis att följa med. Exempelvis genom att köpa annandagsbiljett i julklapp.
