VBK spelade dåligt - men vann

VETLANDA BK - IFK VÄNERSBORG 3-2 (1-2)

 

0-1 (8) Alexander Mayborn, 1-1 (14) Joakim Andersson, 1-2 (27) Mikael Olsson, 2-2 (52) Andreas Lysell, 3-2 (71) Patrik Gustafsson

 

Hörnor: 11-5

Utv.min: VBK 4x10 IFK 2x10

Domare: Jonas Kandell

Publik: 1107

 

Publiktillströmmningen i Vetlanda var inte heller på annandagen något att skryta över. 1107 är förvisso säsongens bästa publiksiffra, men jämförd med andra annandagsmatcher så är det en dålig publiksiffra. När inte ens fenomenet annandagsbandy lockar publik till Vetlanda längre så vet jag inte vad som kan tänkas göra det. Men skit samma, det är inte publiken jag ska analysera.

 

Aggressiviteten saknades

Genomgående för Vetlanda BK i matchen mot Vänersborg var att hemmalaget kändes sega och inte riktigt på alerten, egentligen inte någon gång i matchen. Den där aggressiviteten i alla delar av planen, som VBK har firat triumfer med under säsongen, lyste med sin frånvaro. Anfallsspelet i den första halvleken gick främst genom två spelare, Johan Löfstedt och Fredrik Rinaldo. Dessa båda försökte, men var för ensamma. Samtidigt slarvades det för mycket i passningsspelet och den första halvleken var helt enkelt inte bra från VBK:s sida.

 

Det var Vänersborg som gjorde 0-1 efter åtta minuter, genom en helt frispelad Alexander Mayborn. En stor markeringsmiss mitt i planen. VBK kvitterade dock minuterna senare, Fredrik Rinaldos fina lobbpassning nådde en fri Joakim Andersson som sprätte in 1-1. Vetlanda hade dock problem med att forcera Vänersborgs kompakta försvarsspel, som lett av comebackande Marcus Bergwall var mycket bra matchen i genom. VBK har inte spelet för att luckra upp lag som spelar på samma sätt som VBK gör, det vill säga med ett kompakt försvarsspel och ett effektivt kontringsspel, med spelare som driver boll över långa ytor. Vänersborg spelade ett liknande spel och gjorde det bra.

 

1-2 för Vänersborg kom genom Mikael Olsson efter 27 minuter, ett mål som kändes lite onödigt då det inte fanns någon riktig målchans i just den situationen. Vänersborg hade annars ett par bra målchanser, som antingen sköts utanför eller räddades av storspelande Jonas Persson. VBK däremot skapade blott några långskott och några hörnor, så 1-2 i paus var faktiskt ganska rättvist.

 

Ständiga utvisningar

Någon nämnvärd bättring blev det inte för Vetlanda i andra halvlek, men bollinnehavet ökade åtminstone. Däremot förstördes större delen av halvleken på grund av utvisningar. Från den 48:e minuten till den 85:e minuten hade Vetlanda ständigt en spelare utvisad och det gjorde naturligtvis inte saken bättre. Man lyckades dock kvittera Vänersborgs ledning efter 52 minuter, när Andreas Lysell sköt ett helt otagbart skott på hörna. Lysell var för övrigt tillbaka i anfallet, då Björn Einarsson saknades i Vetlandas lag den här matchen.

 

Minuterna efter kvitteringen tilldömdes Vänersborg sin första straff i matchen och den var minst sagt diskutabel. Patrik Gustafsson tog närkampen med en IFK-anfallare och blev plötsligt avblåst för våldsamt slag. Rubriceringen fasthållning hade väl varit mest acceptabel, men överhuvudtaget kändes det inte som någon ojusthet. Hur som helst, Viktor Weiselius tog hand om straffen, sköt högt och bra, men Jonas Perssons räddning var ännu bättre. Vänsterhanden uppe i krysset och 2-2 stod sig.

 

Skorvens storspel fortsatte

Matchen fortsatte på samma väg, jämnt spel med två lag som inte lyckades luckra upp varandras försvar. Vetlanda skapade ett antal hörnor och slog till på nytt efter 70 minuter. Lagkaptenen Patrik Gustafsson sköt ett skott längs isen som letade sig in i mål och 3-2 till Vetlanda. Minuterna senare fick Vänersborg nästa straff, denna gång däremot helt odiskutabel. Weiselius klev lite överraskande fram på nytt och sköt denna gång en mycket dålig straff som gick utanför. Eller så var det åsynen av "Skorven" som gjorde Weiselius nervös, vem vet.

 

Vänersborg behövde nu jaga under matchens sista kvart, men det var tydligt att laget inte riktigt hade kapaciteten att spela lika vägvinnande när man verkligen behövde det. Farten och självförtroendet som fanns när man var i ledning var inte det samma nu och man skapade faktiskt knappt en enda målchans under matchens sista kvart. Man tog timeout och minuten efter denna kom det gyllene läget. En spelare stod helt fri i straffområdet med nästan öppet mål, men Jonas Persson lyckades helt makalöst rädda bollen mellan benskydden och 3-2 stod sig matchen ut.

 

Vetlanda fick visserligen en straff på övertid, men Tomas Knutson sköt inte allt för bra längs isen och matchen såg sin tredje straffmiss innan Jonas Kandell blåste av. 3-2 till Vetlanda.

 

Retroaktiv utdelning

Vetlanda BK gör alltså ingen bra annandagsmatch, men lyckas ändå vinna och fick lite retroaktiv utdelning för de tunga tre förlusterna i rad på bortaplan. Vänersborg gjorde det bra fram till 3-2-målet, men under den sista delen av matchen saknades det något i gästernas anfallsspel. Vetlanda behöver till kommande matcher hitta rätt igen i sitt anfallsspel, få fler delaktiga på nytt och sänka felprocenten i passningsspelet.

 

Överlägset bäste spelare på isen var Vetlandas målvakt Jonas Persson. "Skorven" visade med eftertryck att han troligen är Sveriges bästa målvakt just nu. Man kan faktiskt säga att "Skorven" är skillnaden mellan vinst och förlust och betydelsen som han har för Vetlanda är oerhört stor. Räddningen på straffen och benparaden på slutet samt flera bra räddningar på skott matchen i genom är det jag framförallt tar med mig från matchen. Samt två poäng så klart.

 

Fredrik Rinaldo byggde det mesta anfallsspelet och var väl egentligen bara lyckosam till 50 procent, men kändes ändå som VBK:s bäste offensiva spelare för dagen, trots att han gjorde flera missar. Det säger kanske en del om att offensiven inte funkade som den skulle denna dag. Bäst i Vänersborg var Johan Koch tillsammans med Marcus Bergwall.