Att leva upp till förväntningar men inte förhoppningar
VBK ligger i nuläget på slutspelsplats. Men många VBK-supportrar går runt med en känsla av missmod. Det beror möjligen på att VBK inte levt upp till förhoppningarna många ställt på dem. Däremot har de nog levt upp till vad som kan förväntas.
There isn't much that I have learned
Through all my foolish years
Except that life keeps runnin' in cycles
First there's laughter, then those tears
I september 2005 skrev jag en text om att hålla isär förhoppningar och förväntningar. Det är lättare sagt än gjort. Jag brottas forfarande med det där och tvivlar på hur mycket jag lärt mig. En seger gör att vägen mot en slutspelsskräll känns öppen. En förlust mot Vänersborg och det är tveksamt om laget ens är bättre än förra året. Det är ungefär som vanligt, med andra ord.
När jag tar på mig den objektiva svenskafans-hatten (den jag försöker ha på mig i Bandyhörnan och bloggen), då ser jag att VBK är ett lag som kommer få kämpa hårt för att nå slutspel. Jag tippade inför säsongen att VBK ska sluta nia. Det baserade jag på att VBK trots allt tappade sin bäste poängplockare inför säsongen, att man två år i rad tvingats kvala sig kvar, att de förvisso meriterade nyförvärven ska spelas in, samt att det fortfarande saknas kvalitet och bredd i truppen.
Så att VBK efter halva säsongen ligger åtta borde vara skäl till glädje för den Daniel som är VBK-supporter. Men supporter-Daniel som sitter framför elitrapport, står uppgiven på Hällåsen eller dricker en jäger innan match mot Edsbyn bara för att det ingår med soppan och ölen, har svårt att skilja på förväntningar och förhoppningar. Han gör inte bedömningarna utifrån vad som är realistiska förväntningar, utan snarare utifrån förhoppningar.
Därför sitter jag här och är lite missmodig. Av bland annat följande skäl.
1. VBK är det enda laget som inte tagit poäng av något lag på övre halvan. Sirius har gjort det, Kalix har gjort det, Ljusdal har gjort det. Men inte VBK. Faktum är att bortsett från hemmamatchen mot Hammarby har vi inte ens varit riktigt nära. Det var ju inte så det skulle vara. VBK skulle ju bygga ett spel som gör att man hota bättre lag. Istället har man släppt in en massa mål.
Å andra sidan har VBK inte förlorat mot något av de lag man har bakom sig i tabellen. Det är en styrka. Men det stör mig att vinsten borta mot Bollnäs är den enda match där VBK gjort något mer än man kan förvänta sig. Även om bortavinsterna mot GAIS och Kalix imponerar.
Jag hade verkligen förhoppningen om att årets VBK skulle kunna störa topplagen lite då och då. Ibland till och med kunna ta poäng.
Kanske är det priset för att påbörja en process där VBK spelar bandy. Förra året var det fokus på defensiven och sedan låta Jesper Jonsson åka bandy. Det kunde ge poäng mot bättre lag. Men innebar också svårigheter mot sämre lag. Och var inte sådär spännande att se på.
2. När jag tänker på Jesper Jonsson tänker jag också på nyförvärven. Speciellt Johan Löfstedt, som är en bättre spela än Jesper Jonsson men som ligger långt efter Jonssons förra säsong avseende poäng. Jag inbillar mig att Johan har en annan roll än Jesper hade. Johan ska sätta igång spelet. I bästa fall ska han också få tillbaka bollen i offensiva lägen. Men där är VBK ännu inte.
Förhoppningen var ju att Johan skulle ösa in poäng. Precis som Hauska skulle ha ett poängsnitt likt det han hade i Kungälv. Och PG skulle ju göra hörnmål och slå fram lyror till våra anfallare i parti och minut. Men det har liksom inte blivit så. Och det innebär frustration hos supportrar och spelare.
Men att vara en viktig nyckel i ett topplag är inte samma sak som att vara dominant i ett mittenlag. Att vara bäst i finska ligen är ingen garant för att vara dominant i elitserien. Särskilt inte på en ny position.
Nyförvärven har inte levt upp till förhoppningarna. Men i stort sett till vad som kan förväntas.
3. Tommy Österberg ingav tidigt ett sådant förtroende att jag hoppades att han skulle få spelarna att prestera bättre än sin föregångare. Han förfogar över en trupp som är bättre än förra årets. Han har också försökt implementera ett spel som kräver mer av spelarna. Det går alltid att hoppas på snabba förbättringar i lagets alla delar. Men går det att förvänta?
4. Varje år hoppas supportrar att spelarna ska utvecklas och ta nästa steg. I år är inget undantag. Jag tycker att Joakim Andersson, Pontus Blomberg och Erik Ivarsson alla har tagit steg framåt, vilket det gick att förvänta. Sedan kanske jag hade haft förhoppningen om att någon ytterligare spelare skulle ta ett steg framåt, eller att någon av spelarna skulle ta ännu större steg. Men är det rimligt att förvänta sig att alla spelare ska bli mycket bättre från en säsong till en annan? Det finns ju en möjlighet att spelarna helt enkelt inte är bättre.
5. I år var året då de två senaste årens fina publiksiffror skulle höjas ytterligare något. Med ett bättre lag skulle publiken komma, löd förhoppningen. Men med undantag för matchen mot Hammarby har det inte blivit så. Men vad kan egentligen förväntas, när det spelas tre fredagsmatcher i följd, varav den ena sammanfaller med ett VM-kval, en annan tv-sänds?
Utifrån de förhoppningar jag som supporter tillåter mig att ha, är jag lite missmodig. Jag hade hoppats på mer. Men utifrån de förväntningar jag tycker det är rimligt att ha så har VBK gjort en helt ok första halva av säsongen. Men det är inte tal om att laget överträffat förväntningar.
Det fina är att säsongen bara gått halvvägs. Och alla punkter är sådana där jag tycker man kan förvänta sig att det blir bättre under säsongen. Problemet är att så är det väl för alla lag. Så det blir lär bli en strid in till slutet.
So I think I'll stay awhile
And see if some dreams come true
