Porto - FC Krasnodar2 - 3
Det här var ganska bittert
Det var en match där poäng inte kunde förväntas, men där poäng var rysligt nära. Minst oavgjort hade varit mest rättvist. Men det var Villa som vann med 6-5 på tilläggstid.
Ni vet hur det är. Ens lag gör det mesta rätt i 90 minuter mot en bättre motståndare med helt andra förutsättningar och som ska vinna nio av tio matcher mellan lagen. En tillåter sig att hoppas och tro på att det äntligen ska bli en match med en oväntad framgång. Spelarna sliter och kämpar. Klacken mår bra och sjunger på. Så blir det tilläggstid. Och en timme senare ligger en i fosterställning hemma i sängen och undrar vad fan det var som hände.
Hörna i krysset
Villa Lidköping tog ledningen efter tio minuter genom Daniel Andersson på hörna. Villa hade mycket boll i första halvlek och skapade just hörnor, men målchanser i spelet var det färre. Överhuvudtaget var inte Villas offensiv på topp i matchen och det var just det som tände hoppet för Vetlanda. Daniel kändes inte med i matchen i första halvlek och David Karlsson förblev mållös, för ovanlighetens skull. VBK höll jämna steg mot VLBK och kvitterade efter 22 minuter, ett mål Daniel Johansson fick men jag undrar om inte en Villa-back var sist på bollen. Villa återtog dock ledningen strax senare, efter en fin passning från David Karlsson till en helt fri Jesper Bryngelson.
Slutet på halvleken var dock Vetlandas och medan Villa missade de flesta hörnor de skapade drämde Vetlanda in sin första matchen. Daren Richardson sköt i krysset vid första stolpen och 2-2 var ett faktum. Innan halvleken var över kom även 3-2 för VBK när Erik Ivarsson höll sig framme och smällde dit returen på Richardsons läge. Halvleken slutade 3-2 och VBK gjorde det så långt bra, med god kontroll på Villas attacker och ett effektivt anfallsspel.
Spelförstörande
Jag förväntade mig en anstormning från Villa i början av andra halvlek, men den uteblev. Villa fortsatte se ganska bleka ut offensivt sett och skapade inte mycket mer än halvchanser och så hörnor. Hörnskyttet fungerade inte för Villa som sköt det mesta utanför. VBK låg mycket på kontring och fick gång efter annan se sig stoppade med ojusta medel på Villas planhalva. VBK fick otroligt många frislag med sig på offensiv på planhalva eller i uppspelsfasen och jag kan tycka att det fanns flera situationer där Roland Fager borde tagit utvisning på Villa för att få bukt med de upprepade spelförstörande momenten.
Till slut kom dock en utvisning, för fasthållning på Lars Fall, men det kunde varit fler. Återigen får till exempel Johan Löfstedt ta emot slag och fasthållningar i varje anfall utan att få några utvisningar med sig. Hur som helst, medan Fall satt utvisad fick VBK hörna och återigen smälldes den upp i första krysset. Skytt denna gång var Patrik Thulin fram till 4-2 och Villa tog timeout.
Inte oväntat tog Villa över matchen allt mer och tryckte på, vilket till slut gav resultat. VBK slarvade med ett frislag och Daniel Andersson fick läge att åka själv för första gången i matchen och gjorde det bra fram till 4-3. Strax senare fick inte Johan Löfstedt spela på samma sätt som sina motståndare, blev omedelbart utvisad och Villa gjorde ganska omgående 4-4 genom Jesper Bryngelson.
Föll tillbaka
Då var det istället VBK som tog timeout och fick udden av Villa och bara en minut efter timouten gjorde VBK 5-4. Målskytt för sjunde matchen i rad var Joakim Andersson, men det återstod tio minuter av matchen. Villa fortsatte att äga boll och VBK föll naturligt tillbaka i banan, så som ett lag i uddamålsledning alltid nästan gör. Det är klart att en vill se VBK stå högre upp i banan i det här skedet, men det känns nästan omöjligt att i verkligheten göra det. Speciellt inte mot ett anfall av den kalibern som Villa besitter. VBK fick en riktigt bra chans att göra 6-4, men dessvärre sköt Daniel Johansson över i vad som såg ut att vara ett öppet mål.
Matchen gick in på tilläggstid och när Tom Hauska blev utvisad var det hela över. Villa fick ett frislag som Johan Malmqvist sköt i mål och minuten senare gjorde Villa även 6-5 på hörna, när de till slut inte sköt utan istället gjorde en variant.
VBK fick dock läge att kvittera på en hörna direkt efter och när Villa sedan skulle hålla i bollen slarvade de, men läget som uppstod missades även det. Roland Fager blåste av och VBK åkte på en sådan där fruktansvärt oförtjänt jobbig förlust.
Viktor Törner och Patrik Thulin var bäst i VBK. Hela laget var bra. Men tyvärr inte tillräckligt bra. Nu ska jag återgå till fosterställningen.
