- -
Usel första halvlek fällde Vetlanda
2-7 mot Sirius, efter 1-5 i paus.
Vetlanda hade inte mycket mer än två ordentliga anfall i första halvlek, ett mål av Joakim Andersson efter en minut och ett skott strax utanför bortre krysset ett par minuter senare.
I stället var det Sirius som till största delen höll i bollen och spelade runt ungefär som Hammarby gjorde i förra matchen i Sapa Arena. Skillnaden var att det gick långsammare, men samtidigt var Sirius vassare framåt när de väl satsade.
Vetlandas bollinnehav gav i stort sett ingenting mer än en och annan resultatlös hörna. Bollen spelades alldeles för långsamt mot ett samlat bortaförsvar, dessutom hade Vetlanda inget som helst tålamod så gång på gång söktes avgörande passningar som bara ledde till Siriusboll. Skulle man gett sig till att räkna innehav skulle Sirius säkert haft bortåt en 80% i först halvlek.
Dock var de första 20 minuterna ganska jämna, chansmässigt. Sirius kvitterade i sjätte minuten, Adam Rudell på friläge. Därefter hotade Sirius inte så mycket, det var mest vård av bollen och några chansbollar i djupet.
Därefter var det den förre Vetlanda-spelaren Patrik Johansson som såg till att Sirius blev farligare. Straffen han ordnade fram räddades visserligen av Philip Svensk - två matcher, två straffräddningar - men Johanssons genomåkning visade att det inte behövdes så mycket mer än att utmana ordentligt för att hemmaförsvaret skulle ställa sig och titta på.
Några minuter efter straffmissen sköt Mattias Hammarström ett skott långt utifrån som tippades till hörna, en hörna som gav 2-1 till Sirius. Med tio minuter kvar kom det stora raset för Vetlanda, Sirius fick vad det verkade göra lite som de ville. Så på fem minuter gjorde de tre mål, alla efter mycket passivt Vetlandaförsvar. Ställningen i halvtid 1-5, och ett tag kändes det så hopplöst uselt att det kunde vara i underkant.
I halvtid pratade VBK tydligen om att det var lika bra att köra för fullt. För det gjorde man från start i andra halvlek. Det började ganska bra, Andreas Lysell reducerade i 52:a minuten på en straff som jag tror Pontus Blomberg ordnade fram. Sirius tog timeout, Vetlandas höga press gjorde att bortalaget tappade en del boll samtidigt som Sirius inte alls kunde hålla i bollen så som de gjorde i första halvlek.
Vetlanda spelade bredare och med bättre fart när man attackerade mer eller mindre desperat i andra. Men samtidigt bjöd inte Sirius på så mycket farligheter inne i eget straffområde. De kunde oftast få undan bollen, och när Vetlanda sköt utifrån så tog bollen på ett bortaben eller så hade Kimmo Kyllänen inga större problem med att mota.
Snarare så var Sirius närmare att utöka sin ledning på de chanser som kom efter spelvändningnar när Vetlanda satsade framåt. Inte minst när man sköt i ribban i friläge. Signifikativt för matchen var det snarare ett anfall mot samlat hemmaförsvar som ledde till 2-6, Jakob Jenefeldt fick alldeles för enkelt komma runt på vänsterkanten och Adam Rudell fick oattackerad slå in sitt tredje mål i matchen. På övertid skulle dessutom Mattias Hammarström göra sitt andra mål, slutresultatet blev 2-7.
Först tyckte jag att det påminde alldeles för mycket om en hemsk match mot Vänersborg för ett par år sedan när VBK blev helt överkörda. Passivitet så fort motståndarna tog fart. Å andra sidan så finns det också exempel från denna säsongen, jag tänker på matcherna mot Kalix och Ljusdal hemma när man har släppt in på tok för enkla mål. Skillnaden är att Sirius är mycket bättre som lag, med bättre eget spel som gör att man inte kan ge bort ett gäng med mål utan att det straffar sig.
Jag hoppades att matcherna mot Hammarby och Broberg visade att Vetlanda hade styrt upp de problem man visat tidigare. Men den här usla insatsen berättar annorlunda.
