VBK:s slutspelschans borta

I en halvlek och några minuter kändes hoppet om ett slutspel levande. Men efter 90 minuter, fyra Bryngelsson mål och en svag andra halvlek var hoppet dött.

VBK kom till spel med Joakim Andersson, som avbytare. Erik Ivarsson ersattes av Martin Landström som fick en del speltid och gjorde det bra. 1334 personer, varav kanske 100-talet från Lidköping, hade letat sig till Sapa Arena och innan match uppmärksammades de båda lagens junior-EM-vinnare.

Rättvis VBK-ledning i halvtid
VBK inledde positivt, med bollinnehav, bra fart och många spelare som anföll. Redan i sjunde minuten var Daniel Johansson efter en genomåkning fri med David Borvall, som emellertid klistrade avslutet. När Daniel Andersson någon minut senare tog emot ett lyft och i fritt läge sköt rakt på Jonas Persson var det Villas första och egentligen enda bra målchans under första halvlek. Istället var det hemmalaget som skapade chanser.

Joakim Andersson spelade sparsamt i första halvek, men när han gjorde sitt första byte resulterade det omedelbart. Johan Löfstedt stod för en finfin framspelning, Jocke tog emot, rundade Borvall och lyfte in 1-0. Noterbart är också att VBK efter elva minuter hade luftat samtliga fyra avbytare, vilket innebar att såväl Martin Landström som Pontus Vilén var på isen.

Pontus Blomberg gjorde efter 28 minuter 2-0, även denna gång stod Johan Löfstedt för framspelningen. Tvåmålsledningen varade bara i i dryga minuten innan Jesper Bryngelsson vispade upp en hörna i nättaket.

Innan halvleken var över hade Tomi Hauska i bra läget från vänster skjutit utanför bortre stolpen.

VBK gör en mycket bra första halvlek. Johan Löfstedt, Pontus Blomberg, Tomi Hauska och Daniel Johansson utmärkte sig särskilt och utmanade Villaförsvaret. VBK:s anfallsspel kändes varierat och inspirerat. Utöver målen räknade jag till fyra riktig bra chanser för VBK. Villa hade påtagligt svårt att få till någon anfallsspel och skapade som sagt lite.

0-7 i andra halvlek
VBK fortsatte på den inslagna linjen i andra halvlek. I en minut ungefär. Då hade Christian Mickelsson hunnit med att från tio meter ungefär skjuta över ett till synes övergivet och tomt Villamål.

I anfallet därefter sökte Mattias Johansson hörna på Villas vänsterkant. Robin Folkesson hoppade undan och en till synes ofarlig boll närmade sig Jesper Bryngelsson. Viktor Törner stod någon meter ifrån honom, vilket gav Bryngelsson tillräckligt med utrymme för att för en sekund förvandla klubba till trollspö och med ryggen mot mål vispa in 2-2 från höften. Ett ovanligt vackert mål.

Några minuter senare var Mattias Johansson nere vid andra hörnflaggan och såg ut att söka hörna, men istället tilläts han glida längs kortlinjen och spela in bollen till Daniel Andersson som kunde peta in 3-2 i tom bur. VBK tog timeout.

Det hjälpte inte alls. Det anfallsspel som i första halvlek var resolut, inspirerat och utmanande var nu omständligt, försiktigt och slarvigt. Under en period på 20-25 minuter kom inte VBK i ett ordentligt ordnat anfall. Istället gav gulklädda spelare bort bollen på defensiv planhalva, bollen såg alltid ut att hoppa, studsa och hamna fel. Därtill så föll Joakim Andersson ihop och jag kunde inte tolka det som annat än att hans skadade fot inte höll.

Inte heller Villa hade något egentligt anfallsspel. Men Mattias Johansson sökte ytterligare en hörna och denna gång fick han den. Och då sköt Martin Johansson 4-2. Dryga 20 minuter återstod och när Villa backade hem något fick VBK äntligen till något som liknade anfallsspel. Men några riktigt vassa chanser klarade de inte av att skapa.

Istället fick David Karlsson åka ensam mot backande VBK-försvar och göra 5-2. Jesper Bryngelsson hade med sig två lagkamrater när han åkte fri mot Jonas Persson efter att Viktor Törner chansat och försökt bryta Daniel Anderssons diagonalpass och gjorde 6-2. Tim Persson gjorde enligt linjedomaren 7-2. Jonas Persson menar förmodligen fortfarande att bollen aldrig var över linjen. 8-2 innebar att Jesper Bryngelsson blev fyramålsskytt.

Om inte Villa hade varit ett bättre lag
Att försöka skriva något om en sådan här match är inte enkelt. För det är nästan omöjligt att skriva den på ett sätt som inte framstår som hopplöst enögt. Men jag tycker ju att VBK gör en mycket bra första halvlek och att VBK borde haft ledningen med ett mål ytterligare. Det är omöjligt att inte fundera över vad som hänt om Mickelsson inte skjutit över det öppna målet strax innan Bryngelsson trollar in 2-2. Och jag noterar att Villa hade om inte 100- så åtminstone 80-procentig utdelning på sina chanser i spelet och därtill 33-procentig utdelning på sina hörnor.

Men samtidigt är det faktum att Villa är effektiva i en viktigt match, att de är bättre i andra halvlek när matchen avgörs, ett bevis för att de är bättre än VBK. I första halvlek stod jag och funderade, men vågade aldrig ställa frågan högt: är Villa verkligen inte bättre än såhär. De såg då tafatta, försiktiga och ostrukturerade ut. I andra är det VBK som inte lyckas med något och vips står det 2-8. En dålig halvlek i en viktig match ska inte betyda att man förlorar den med 0-7.

Ljusdal härnäst
Nu är hoppet om slutspel borta och den spänning som återstår gäller om VBK ska undvika negativt kvalspel. En situation spelarna säkert inte tänkt sig att hamna i. En seger mot Ljusdal och risken för att behöva kvala är minimal och därför vore det oerhört skönt med en seger på IP på söndag kl 16, i en match som tack vare LBKplay går att se här: https://www.youtube.com/watch?v=Y7Jbb_Dbs-Y

Jag tror att VBK slår Ljusdal. Ett av skälen är att Pontus Blomberg som halv och Tomi Hauska på mitten är ett lyft för VBK, i mina ögon. Hauska stärker mittfältet och blir mer delaktig, samtidigt som Blomberg från sin halvposition oftare kommer rätt och med fart än vad jag sett tidigare under säsongen.

Slutligen. Det var roligt att se och höra det stora bortafölje som var på plats i Sapa Arena idag. Men. Det finns inget L i VBK.